Det blir det man säger JA till
Jag och min väninna hemma i Stockholm var ute och åt middag efter en av våra promenader. Hon och familjen har nu tagit beslutet om att lämna Sverige för ett varmare klimat som de hoppas skall passa dem bättre. Själv har jag så klart inte varit helt pigg på detta… men då ett beslut är taget, DÅ är jag supporter.
Enligt henne skulle det kosta ca 25tkr att skicka en bil med spedition, vilket givetvis är tämligen svettigt i en flytt. Och… jag hör mig säga ”Jag kan köra ner den”. Såååååå typiskt mig, eller… så typiskt min vildhjärna. Var det ett så himla bra förslag. Sov på saken, och tyckte fortfarande att det var tillräckligt spännande.
Helt plötsligt så tänker det inbitne soloresenären att det vore ju ganska så kul att ha sällskap i det här uppdraget, och det fanns för mig två alternativ. Helt oväntat så tackar den ena av dem ja, och vi blev två 😊
Att göra Road trip av transporten
Är ju givet, samtidigt som väninna R med familj också satt och väntade på bilen. Så några ordentliga omvägar fanns det inte plats för. Lägg sen till att vi hade bråttom hem då min väninna Z med stor generositet från sin arbetsgivare beviljats oväntad ledighet. Så det gällde att välja sina stopp, samtidigt som körandet inte skulle bli för brutalt förstås. Det är trots allt en tjänst jag utför åt kära R med familj.
Planen….
Inte köra autobahn, undvika betalvägar och färjor… Vi lyckades med en, inte köra autobahn. Får man skylla på den till 93% fantastiska uppfinningen GPS, och ett eget bristande intresse för geografi. Kan ett bristande intresse för instruktionsböcker också… bidra?
Just det, instruktionsboken… bilen var (beg) nyinköpt för det spanska ändamålet, och Z och jag kunde inte haft det mer bekvämt i denna Audi Quattro A4. Men oj som det plingat och blinkat ända från Stockholm. Först var det däcktrycket, sen var det AdBlue, och dessa två varvades konstant i fem dagar. Jodå… efter samtal med R och make M jag gav upp och var tvungen att ta fram instruktionsboken. Allt går.
Mont-Saint-Michel i Frankrike
Det var det enda stället som hade förärats ett självklart stopp, för det missade jag då jag bilade Frankrike runt för ett gäng år sen. Återkommer till MSM. Innan dess så skulle vi ju korsa diverse gränser. TACK igen, GPS. Förra gången kunde man inte använda sin surf utanför landets gränser, och jag körde med karta… hillvette är sammanfattningen på den erfarenheten.
Rastplatser & Kaffe
Sammanfattning, Tysklands rastplatser utmed motorvägarna lämnar en hel del att önska. Eller så ska man kanske bara ta det när man är en skitig diselkörare att kaffet smakar taggtråd och tank/toaställen påminner om bunkers som finns som krigsminnen på Omaha beach. Fixa matsäck i ett annat land!! Om ni kör under tidspress som vi gjorde.
Det här med planer… det blir ju aldrig som man tänkt sig. Jag såg framför mig hur vi skulle stanna minst fyra gånger om dagen och ta en 30-minuters promenad för att inte helt korka igen. Nä, det blev inte så. Trots regelbundna kaffestopp så beställdes förstoppning De Luxe.
Parkera säkert & Airbnb
Inte bara är det inte min bil, är bilen dessutom full med uppskattade saker som blöjor, hjälmar, springcyklar, choklad och havregryn så gäller det att parkera säkert. Jag skulle ha mått mer än skit om någon hjälpte sig själv till packningen.
Lägg sen till att det var lite av en sport att transportera oss budget. Jo, vi misslyckades ju med både färjor och betalvägar. I slutänden så var det värt det, för jag vet inte HUR vi skulle ha hunnit det här på de tio dagarna vi hade på oss.
Vi bokade boenden med ett par timmars framförhållning, och via Airbnb. Det var en fröjd måste jag säga. Vilka proffsiga värdar och värdinnor vi råkade pricka in. Endast en kunde inte ta emot oss på ett så kort varsel, och det har jag den fullaste förståelse för.
Först hamnade vi hos Thomas i en villaförort till Hamburg, och han gav oss det jag är stormförtjust i då jag reser… tips om vad vi inte borde missa på vår väg ner till TorreVieja. San Sebastian i Spanien var nu vårt nästa mål efter Mont-Saint-Michel i Frankrike.
Saint Aubin -Frankrike
Sen hamnade vi på en bondgård i Saint Aubin, och ääääntligen fick vi den där promenaden. Lika ljuvlig som en riktigt god kopp kaffe efter ett antal mindre uppskattade versioner. Det var dessutom ljuvligt att vakna upp i den brusfriaste av miljöer. Omgiven av bara en kör av fågelkvitter och de sötaste lammen.
Mont Saint Michel
Tro mig, jag gör allt för att behärska mig här. Bildbombning blir en naturlig reaktion på en så makalös plats och bizarr upplevelse. Lägg sen till att detta var det ursprungliga och enda givna stoppet på den här transportresan, vilket givetvis klassar den potentiella upplevelsen i högsta riskklassen.
Det var alltså det HÄR som skulle upplevas. Och om jag ska vara ärlig så är det också bäst så här långt bort. Hur gör man ett sånt här ställe rättvisa liksom? Vi är låååångt före den absoluta turisttoppen, och parkeringarna som ligger ett par kilometer från stället var fyllas till max 10%, och ändå fick jag den där patetiska turistkruppen som jag har sån fallenhet för. Fast jag egentligen är komplett emot min förmätehet i sammanhanget. Det finns ingen logik i min turistaversion då jag i vanlig ordning själv är en…
Äntligen!
Nu var det dags att få packa upp cyklarna. För er som känner mig, eller läst tidigare inlägg så vet ni ju redan att cyklande är snudd som på en religion för mig. Ytterligare en av de vetenskapliga som jag hänger mig åt. Man får inte köra bil ända fram till M-S-M, och parkeringarna känns ungefär 2-3 km bort, och dessutom var det tämligen hett. Ytterligare ett tillfälle då jag är så där evinnerligt tacksam över att kunna rulla.
Turist i flock igen då…
Jag är kluven till den här erfarenheten. Hade ju passerat en sen kväll 2015, och var för trött för att stanna då jag var tvungen att hitta parkering/övernattning för natten. Har alltid känt att jag verkligen missade något, därav var detta stopp det enda inplanerade under denna transportresa.
Var det värt det? Njae, vad det nu betyder. Hade jag inte tagit mig hit så hade jag alltid undrat. Men nu när jag varit här så behöver jag veeeerkligen inte besöka igen. Och behållningen? Stället är ju i sig som en kuliss till en medeltida film, men det är oerhört ogenuint, jag vill liksom bara lägga det bakom mig. Och mitt bästa tips är att gör det bästa av det genom att ta dig vidare upp och in i kyrkan, eller slottet eller vad det nu är. Jag hade gärna varit här ensam, med en fackla. Och det är jag sannolikt inte ensam om.
Kyrkan
När jag var yngre så var kyrkor spännande, och jag besökte dem gärna då jag reste. Om inte annat för lite svalka och lugn och ro. Men så här mitt i livet så tycker jag att organiserad religion är en mashovistisk styggelse som jag inte tänker skriva uttryckligare om än så… och jag undviker därför kyrkor. Men här är det svårt, och det kommer erbjudas mig massor av tillfällen där det är svårt. De är ju vackra. Och svala.
Och själva gudstjänsten störs ju dessutom av horderna av turister som de självsvåldigt släpper in. Jo, jag var givetvis tyst. Jag var ju besökaren.
Facklan
Det här är bara en av alla gångar jag ser som kulisser med Sean Connery (Rosens namn) framför mig. Ja, det finns ju en uppsjö av den tydpen av fackla-i-gång-filmer.
Parkeringen
Kan man ens se den?
Vidare till La Rochelle
Här har jag faktiskt också varit på min förra biltur runt Frankrike, men jag såg helt andra delar. Kommer ihåg att jag tyckte mycket om den lilla gulliga staden, och ville gärna visa Z den.
Återigen ett parkeringssäkert budgetalternativ med Airbnb. Ett par med så många superlativbetyg att det var svårt att det vore dump att inte välja Veronique och Philippes ställe. Makalöst bra måste jag säga. Och de verkligen älskade att hosta ❤️. Glassen och värdarna blev nästan den största behållningen av allt denna gång måste jag erkänna.
Det var ca 5 km in till stan, och med… cykel är det ju NOLL problem. Men… jag hade glömt att sätta lampor på båda cyklarna, vilket blev lite trixigt då de av hållbarhetsskäl släcker gatubelysningen i staden kl 23. Vilket Veronique vänligt upplyst oss om, så det fick bli ett försiktigt mak hem. Ett hem där man inte låste dörren, bara en sån sak älskar jag!
Obligatorisk..?
Nä, egentligen inte. Men är det varmt så är en Aperol Spritz inte att förakta.
Tonton Maboule
På våra värdars rekommendation så skall glassen komma från detta lokala ställe. Jag hade så högt ställda förväntningar (attans så farliga de är) att jag givetvis valde den största struten. Det blev en kamp.
Tonton Maboule ligger tydligen på två ställen numer, men vi var på det i den pittoreska hamnen. Där det förövrigt var kö av hannar till min fantastiska väninna. Jag förstår dem, men ingen lycka denna kväll tyvärr.
Det ursprungliga stället ligger på 48 Avenue du Lazaret galerie marchande des Minimes, 17000 La Rochelle
Men vi var som sagt på det i hamnen där det för övrigt kryllar med människor så där i kvällningen. Medelhavsstajl liksom. Inte som hemma då man i min ålder sitter på balkongen och pimplar… vin.
Enligt Tripadvisor så duger stället också 😊
Kulturkrocken
Som uppstår vid gästfrihet… och så man får lära sig av sina vänner… tack och bock för det. Lovar inte att min egen kultur går ur för det. Här handlar det om det här med att duka upp mycket mat. Hemma i Sve så förekommer buffet vid vissa lite större sammankomster, men då vi har gäster till frukost så tömmer man ju inte hela kylen och skafferiet direkt. Vilket jag också förstått kan uppfattas som lite snålt av andra buffestyle-jämt-kulturer. Jag fattar absolut intrycket, men det finns säkert massor av spännande förklaringar på varför man bara får kaffe och bulle vid spontana besök hos en svensk.
Åter till frukosten och… krocken. De har inte bara ställt upp ALLT, de går också igenom vad allt är. På franska så klart, och jag gissar på som om det vore Jeopardy. Vad som är hemlagat och så… Då slår min väluppfostrade gen in och jag måste artigt smaka på allt, trots att jag inte orkar. Glassen från igår, glöm inte den.
Enligt min reseväninna Z -från Iran- så betyder det inte att man smakar/måste smaka på allt som serveras. Och den bilägande väninnan R -från Irak- kommer senare att instämma då vi skrattar åt min La Rochelliska frukoststress.
Biarritz -sista stoppet i Frankrike
En lunch och cykelpaus i det franska surfmeckat. Trodde jag varit här förr, men kände inte igen mig. Skönt med ett stopp, men inte mer än så. Det som imponerade mest var det 7 våningar djupa parkeringshuset mitt i smeten. Vilken budget hade de liksom..? För det var inte särskilt stort per våningsplan, mer som en 400 m2 pelare rakt ner, och kostade typ ingenting att parkera i. Fransk välgörenhet?
I vanlig ordning…
Tack cykeln. Hjälper särskilt mycket då man har begränsat med tid och inte bara vill ta en promenad runt kvarteret.
Hammarbybacken
Ungefär så 😊. En surfare med brädan under armen i stadsmiljön. Ungefär som de som trampar hem med skidorna över axeln i Hammarby Sjöstad. Vilket får mig att undra hur många som bor i HS som egentligen nyttjar backen? Surfbrädan under armen i en stadssmiljö kanske imponerar mer på mig pga min inbitna vattenskräck.
Kedjan
Av små sammanhängande -surf-stränder är ju egentligen inte en del av självaste Biarritz. Återigen, det här cykeltjatet… allt blir så tillgängligt. Hade jag haft två timmar på mig hade jag älskat den här turen upp och nedför backarna och igenom alla dessa småställen. Men bättre en liten tur än ingen tänker jag.
Hej då Frankrike
En kort, men uppskattad tur genom Frankrike. Hade vi inte haft tidspressen så hade jag gärna stannat tre nätter till och kantat dem med barfota promenader utmed flera av de milslånga stränderna, lite mer musslor som jag egentligen helst bara äter i Frankrike. Mer gott kaffestopp och de enklaste bröd och ostpicknickarna.
Till vi ses nästa gång…. och tack för 💪💪💪
Hej San Sebastian
Nu har vi rullat över den minst sagt magiska gränsen till Spanien. På ett tips från vår första Airbnbvärd. Det ÄR så roligt att resa spontant. Spontanare kanske är en mer rättvisande term eftersom vi visste var vi skulle och fantiskt hade ett inplanerat stopp på vägen.
Här bland de dimmiga bergen är verkligen förföriskt vackert, och jag tror jag måste uppgradera Spanien som möjligt resmål. Utan att vara någon vandrare av rang så kommer ändå tankar på vilken typ av vandringsleder som finns här.
Återigen ett parkeringslämpligt Airbnb i en ganska så bizarrt litet kvarter i ett område som hette Liola utmed en flod. Funkade så klart utmärkt med cykel in till de centralare och synnerligen mysiga delarna av San Sebastian.
Hit vill jag igen.
Loiola i Donostia
Ett lite arkitektoniskt märkligt och nybyggt område ca fem km från de centrala delarna av San Sebastian. Stället saknade precis all charm som man i övrigt hittar i San Sebastian, samtidigt hade jag gärna stannat ett tygn till för att stället samtidigt gjorde mig nyfiken i all sin steirilitet.
Det är kontrasterna som gör’et
Efter förra årets tågluff där jag råkade fastna i Italien så är jag så makalöst imponerad av att det finns så många olika länder med lika olika kulturer så nära varandra som det faktiskt gör i Europa. Med bil kan du på dina ställen nå tre HELT olika kulturer inom loppet av ett par timmar. Coolt!
Hit vill jag tillbaka.
Tapas på Mendaur
Och tack vare målmedvetna Z och med hjälp av Tripadvisor. Hur konstigt det än låter så är jag vansinningt oplanerad när det kommer till maten, jag som älskar mat SÅ mycket. Men nu har jag en Kapten och Trooper med på resan, och det räcker minst halvvägs.
Mendaur
Ett litet hål i väggen med superbetygen via Tripadvisor och därför tämligen fullsatt. Och det blir ju så med restaurangerna i Tripadvisor att de fylls till bredden av turister. Oh… here we go again… Har jag inte fattat att JAG är turist? Jo, men jag försöker att ignorera det faktumet. Icke desto mindre… ÄT här!
Mendaur ligger på Fermin Calbeton Kalea, 8 och det kan vara en god idé att boka bord (+34 943 43 62 22), även om vi med lite tålamod fick en superbra plats i baren. Och precis där maten kom ut, så det belv en hel del gissa maten och äta med ögonen.
Läsa menyn
Ordentligt. Varför då är min fort-och-felhjärnas inställning? Jo, för att går man till Mendaur så kan man också råka få in sånt som är gott, men lååååångt ifrån lika gott som det ens resesällskap beställer in. Z läser inte bara Tripadvisor, hon läser också menyn. En otrooooolig tur för mig att hon är så generös måste jag tacksammast lägga till.
Generellt så är det ett sorts asiatiskt, mexikanskt och spanskt fusionkök. Inte bara är det otroooooligt gott. Z’s val är otrooligt goda. Långkokad oxkind och någon sorts pulled pork på guacamole. Mina är bara goda, för att det var så stora portioner av samma sak. Pata Negra och Calamaris. Mina omdömen har ju i vanligt ordning påverkats av kontrasterna. Lägg sen till att Z’s val är så där snudd på orimligt billiga, medan mina mer enformiga val hade normalare priser. Dock inte på något vis dyra.
Hit kommer jag tillbaka. Och läser menyn.
Spansk gelato
Varför rejvar vi bara om italiensk glass när den som äts i spanien är minst lika god, och lika vanligt förekommande. Gelato Boulevard är lite så där ogenuint kedjeaktig, men icke desto mindre så har de snorgod glass.
Missa inte. Och jag kommer tillbaka.
Hej & Hejdå San Sebastian
Ja, det är ju lite det upplägget under den här biltransportresan. Inget latmaskeri om morgonen, upp och iväg
Jag har iaf lovat mig själv att hit kommer jag tillbaka och besöker mer på riktigt, och med tanke på hur många ställen jag inte varit på tidigare så måste jag säga att det är ett synnerligen gott betyg till San Sebastian.
Efter regn kommer solsken. Och en massa vindkraftverk. Jag är ett stort fan av alla tre!
Bilkörning genom en mental öken
Ja, det är ungefär så då man kör rakt över från San Sebastian med gröna kullar höljda i dimmor i ett lååååångt antal timmar. Det är som en film att stanna och tanka på förvisso roadpittoreska -skall inte blandas ihop med omdömet då man använder det om spanska stadsgränder- småsyltor med en personaltom bar, men tre människor i en övrigt ödslig bar/restaurang med flugiga korvar -säkert ypperligt för både matsmältning och immunförsvaret- som gör att det enda man blir sugen på är hermetiskt tillslutna chipspåsar. Och vatten.
Och med tanke på hur GOTT spanskt chips är så gjorde oss korvarna en avancerad tjänst.
Mission accomplished -bilen levererad
Hel, med två jordnötter under sätet på vardera sidan om förarsätet. Det var inte helt enligt plan då jag lovat min kära väninna Rims äldsta son J att leverera bilen utan en skråma. Jordnötter under sätet är en mental skråma för mig. I övrigt var det bara några stackars insekter som inte släppte från grillen trots medhavd -miljömärkt, vad den nu innebär i sammanhanget- förtvättssprej från good old Sweden.
En god middag i Torrevieja med R och halvt utökad familj. En god natts sömn, och sen upp mot Malmö igen, med ambitionen att försöka hinna med ett besök hos Z’s syster i München. Vilket kommer visa sig vara en utmaning värt namnet. What doesn’t kill you….
Gästfriheten
Här får en irakier -R- och en iranier -Z- förklara det här med huruvida man är oartig eller inte om man inte smakar på ALLT som ställs fram på ett bord vid måltider som gäst. Jag är fortfarande inte helt övertygad om att det inte är oartigt att inte smaka på allt. Eller… så vill jag bara att det ÄR så för att jag VILL smala på allt.
Ps. Mike och Rims andra son, Hjärtat J är inte med på bild för han var upptaget med annat. Vi är dock glada att ha nätanonymiserad L med oss.
Matvrak eller neurotisk? Förmodligen båda. Och… hit kommer jag tillbaka.
Renf
Var ett rent helvete att ha med och göra via webben. Inga av mina kort, eller Z’s kort accepterades som betalmedel för inköp av biljetter, och därför fick M betala för dem. Lite irriterande måste jag erkänna. Sen uppstod givetvis det där med att biljetterna blev en Tack-för-hjälpengåva. Stort tack och bock för det🙏❤️
Packad cykel
Ja, så här smidigt är det att resa med tåg och fällbar cykel. Inte 100 nöjd med de nya transporterväskorna från Biltema då de var aningens stora, vilket gör att cyklarna liksom skvalpar runt i dem. Och ger mig och Z blåmärken för varje bärtillfälle.
Rutten
Eller det som i brist på plan kunde kallas förberedelse av eventuella rutter ligger hemma i datorn. Kunde med lite normal IT-tillvänjdhet sannolikt kunnat fiskas upp från ett moln. Eller så försöker man göra en ny rutt, eftersom huvudet fortfarande sitter någonstans där mellan axlarna och den stora sökmotorn även funkar den här dagen.
Paris?
Men utan plan så kan det ju hända att tågen ut från Barcelona i kombination med en ganska så stor tidspress innebär att vi fett kan glömma en kväll i Paris. Vi tänkte vi skulle köpa biljett redan då vi kom in till stationen i… Barcelona. Men se… det gick inte. Och jag var förbannat trött på Renf’s bokningssystem på nätet.
Kort och gott så fanns det NOLL möjlighet att åka tåg ut ur Barcelona OCH hinna hem till den 3:e juli.
Barcelona
Ingen idé att hänga läpp över att vi missar Paris. Det finns kvar till en annan resa för Z. Stan i sig är ingen favorit för min del, men där finns onekligen mycket att se, och visa eftersom Z inte varit där ännu. Vi får hitta en annan rutt.
Fasadporr i Barcelona
Hade kunnat bli hur farligt som helst i trafiken om jag hoppade av och tog bilder på alla koola och vackra fasader som finns i Barcelona. Ni och jag får nöja er med två. Inte ens den lilla rackarns Gaudi kom med då jag insisterade på att slösa bort minst en timme -ok… nästan två- i gassande sol på att hitta ett mediamarkt för att köpa ett nytt och bättre powerpack till mitt lite trötta mobilbatteri. Och det där lokalsinnet som fick mig med stackars Z i släptåg cykla MINST 30 minuter åt fel håll. I uppförsbacke dessutom.
Cykelbanorna
Vet inte om jag inbillar mig, men det känns som om cyklandet ändå har vunnit mer och mer mark i många europeiska städer de senaste 20 åren. Jo, jag vet… 20 år är jättelänge, men jag vill liksom ändå försöka tanka på med lite positiva hållbarhetsförändringar med tanke på hur förbannat långsamt det ändå går med tanke på att vi faktiskt vet att biltrafik i städer är komplett SKIT.
Jo, jag vet, vi har precis kört ner en bil… till Spanien. Men biltrafik är ändå riktiga nedsmutsare och jag tycker städerna borde bli cykelvänligare för att det är både sunt och hållbart. Dessutom är bloggen min, och jag får skriva det jag vill😊. Mer säkra cykelbanor till stadsbor❤️
Vis av erfarenheten
Ha alltid med dig vatten. Ganska mycket vatten. Drick även vattnet. Det kanske är så att man skulle kunna fylla på de här vattenflaskorna UTAN att få ont i magen. För jag hörde någonstans att ett jättestort matkonglomerat gärna vill att vi tror att vi får magsjuka av andra länders kranvatten.
Tripadvisor
Igen. Och tack käraste Z för att du är en sån eftertänksam strateg. Man kan liksom inte köra från höften i allt och slösa bort tid på att cykla fel, eller chansa med måltidskvaliteterna när vi har ett drygt dygn i Barcelona. Z trippade på och hittade Cera23 i ett område hon inte gillade, men som så klart gjorde mig nyfiken.
Smarrigt så klart, men det mesta kommer sannolikt att ligga i skuggan av Mendaur i San Sebastian.
Cera 23 ligger behändigt på Carrer de la Cera 23 och är lite mer pricy än ovan nämnda. Inte lika genuin känsla heller. Men maten är definitivt god.
Vitt bröd & askfat
Ska man ha en chans mot medelhavets förstoppningar så rekommenderas espresso till boccadillan. Gärna flera stycken. Men jag bangar INTE caféer i bullriga gatumiljöer trots att det är ohäslosamt att sitta där mitt bland alla avgaser. Det är ju bara SÅ mysigt.
Vid det här laget har jag också blivit blasé inför alla askkoppar som står på alla bord var man än kommer. Rökare är det faktiskt inte lika gott om. Nämnde jag hälsa någonstans..?
Barceloneta Beach
Precis som hemma i Malmö är det en ynnest att det finns en sandstrand i anslutning till staden. Den här är låååång, och livlig. Lokalbor och turister, så här är faktiskt ganska så härligt. Sen kan det vara sisådär med mat och drinkar utmed samma strand. Men det är bara att hacka i sig. Särskilt om man inte ätit på ett tag och därför inte är sitt trevligaste jag. Gilla läget tror jag det kallas, och utsikten är det NOLL fel på.
Mercat de la Boqueria
Det är ju inte varje dag jag är i Barcelona, även om jag varit här fler gånger än på många andra ställen ute i Europa. Saluhallen är trots sina turisthorder värt ett besök -nope, inte fiskavdelningen-, och alldeles särskilt godishörnan och kanske också de små tapashörnen trots… vitt bröd med… sardeller på. Fina att titta på är de ändå.
Boquerian ligger på La Ramla 91. Man får ha ögonen lite med sig då den inte är så där jättesynlig som man kanske skulle kunna förvänta sig. Öppet måndag till lördag dag mellan 8-20:30.
Street Art i Barcelona
Det fanns inte uttryckligen så mycket tid att lägga på att jaga street art som jag vanligtvis gärna gör, och vi/jag fick därför hålla tillgodo med den låååånga muren på Passeig de Circumval-lacio som vi passerade av en slump då vi letade efter busstationen.
Länkar till Street Art i Barcelona
Barcelona Navigator (eng)
Traveldudes, lite afiliate-plottrig (eng)
Forever Barcelona, mycket info om konstnärerna (eng)
Blocal (eng)
StreetArtCities, en betalapp med interaktiv karta som jag provat på andra ställen, och den är helt ok. (eng)
Lämna Barcelona
Var inte det enklaste om vi skulle hinna hem i tid och även hinna träffa Z’s syster i München. Men skam den som ger sig. Och det man måste offra blir defintivt komforten, även om chaufförens omdöme om oss längst fram på övre plan var ”Som Drottningar”. Att skratta gör allt lättare.
Det blir vad man gör det till
Om det går att göra det till något vill säga. Men vi bokade längst fram på övre plan i denna nattbuss ut från Barcelona. Det var också enda sättet att komma vidare om vi skulle klara tidsramen. Det var på något sätt en kombination av vackert och äckligt med rutans alla insekter och trafikljusen. Mina fötter… bara för de känsliga☺️
Sova bör man…
Undvika på en nattbuss. Men finns ingen annan väg, så är det så det får bli.
Tidigt i Lyon
Och med en tämligen lång cykeltur till tågstationen framför oss. Inte helt okrångligt efter en rätt knackig bussfärd där vi motades av bussen för alldeles för långa kisspauser då de inte hade toaletten på bussen upplåst. Ha med det i åtanke om ni reser med Flixbuss, att ibland är toan öppen, och andra gånger stannar bussarna för pauser på rastställen. Omöjligt att veta vilket innan.
Lyon -> Basel -> Zürich -> Munchen & biljettvarning
Marathonresenärer, men på tåg. Notera att det är rätt svårt att förstå det här med biljetter då man bokar på nätet och skall passera landsgränser.
Vi skulle skriva ut en biljett i maskin enligt vår bokning. Men det stod inte var, så när vi kom till Basel fick vi köpa nya i automat för att biljetterna skulle skrivits ut i automat i Frankrike. Är det jag som är för gammal, eller hur skulle jag ha förstått det? För mig är det logiskt att man skriver ut biljetten på den station där det står att biljetten skall gälla från. Dessutom hade vi inte många minuter på oss för att byta spår då vi kom till Basel, och då väljer jag bort den striden för 380 kr.
Trötta och hungriga…
Lika bra att köpa lite picknick och leta upp en park.
Bada i floden Limmat
Som alltid… följ en flod. Den här gången visste jag ju varhän jag skulle eftersom jag cyklade rejält utmed floden Limmat redan förra året då jag passerade Zürich två gånger under min tågluff. Här finns massor med ställen att bada, om man är lagd åt det hållet. Oavsett så är det ypperliga platser för häng bland andra.
Flussbad Oberer Letten är det coolaste stället enligt mig. Där finns också bar & restaurang för de som föredrar att titta på istället för ATT bada. Men det finns ett antal officiella badställen utmed floden, det är bara att cykla/gå tills du hittar ett som passar dig.
Vi hade inte världens bästa väder under våra timmar i Zürich, så vattnet var inte så där imponerande och inbjudande turkost.
Ytterligare en gästfri frukost -i München
Efter rejält pysslande och stressande så har vi lyckats ta oss till Zohres syster Zarah i Munchen. Som ni kan se… så är det morgonfest igen❤️. Stort tack för det🙏.
Varför inte…?
Nu borde man kunna dra slutsatsen av att jag förstått att man inte måste smaka på allt. Gissa min success rate….
Egentid
Vi har ju snudd på sovit skavfötters i hela åtta dagar nu, så det är dags för lite egentid. Jag vill såklart cykla. Trots att det regnar. Att cykla är ändå livet💪.
Cash is king
Men inte för oss som bor i Sverige. För oss är de minst sagt ohygieniska, och skattemässigt suspekta. Enligt Zarah så är tyskarna lite myndighetsparanoida. Som om kortbetalningar är enda sättet att hålla koll på oss 2023… Oavsett, jag kan alltså inte köpa några spännande oliver här till kvällens middag då jag inte har några kontanter på mig. Lite naivt… att tro att allt funkar som hemma i Sverige och alla de andra länder jag reste i förra året…
Inget fjäsk
Är det trots att, eller pga mitt tunna flygiga/feta hår som jag fullkomligen älskar denna butik? Var här för några år sen då jag var på byggmässa i Tyskland och träffade dessa tämligen truliga damer i butiken Kamm Weningen. De kan precis ALLT där finns att veta om hår, kammar och hårborstar. De behöver liksom inte bjuda till härinne, för man står lydigt och lyssnar ändå.
Dyrt är det också. Och värt det. Den borste jag köpte för 135 euro vid mitt förra besök vårdas tämligen ömt. Jag tom tvättar den med rätt redskap och schampo. Som ny trots att jag använt den i sex år.
Nej, deras hemsida är givetvis enkom på tyska. Ta fram ordboken. Eller ngt…
Ytterligare en våt dröm
I lika många år sen jag köpte min dyraste borste någonsin har jag gått och drömt om en sån här bäddmadrass av ull. Vilken sorts ull spelar ingen större roll så länge det är den tjockaste bäddmadrassen. Jag kommer få drömma ett tag till eftersom min favorit går på hela 417 euro.
Hela sovavdelningen här är som en oas jag inte vill lämna.
Grönt på riktigt?
Det vet jag faktiskt inte. Men Grüne Erde gör iaf anspråk på att vara en ekologiskt livsstilsbutik med fokus på inredning, mjuka kläder och hygienprodukter. Köpte en borste här med för sex år sen, den kostade dock 9 euro. Vårdar även den ömt.
Inte heller deras hemsida finns på engelska. Butiken är dock mer generell, och har därför inte lika hög divafaktor som de fantastiska borsttanterna.
Vem vill inte handla här liksom?
Aperol & Mys på Cotidiano
Jag känner mig alltid så vuxen om jag känner igen mig i en miljö -stad, exempelvis…- jag besökt tidigare, men långt ifrån känner mig hemma i.
Det regnar, jag har varit hungrig ett tag, och så… tadaa, här känner jag igen mig, och här ligger ett Cotidiano. Offrar mig direkt då jag gillar miljön. Förvisso visar det sig vara en kedja, men jag bryr mig… nästan… noll. Just denna ligger vid en parkrondell, på Gärtnerplatz 6 närmare bestämt.
Jag gillar både miljön och menyn -som finns på engelska-. De har inte bestämt sig för om de är café eller restaurang, och varför ska de? Det har äntligen börjat dyka upp såna här ställen men i betydligt mindre format i Malmö. Ställen där man kan få ett glas vin fast man sitter på ett kafé. Ateljén Limhamn -som är min nya favorit- och Flax för att nämna två, som förvisso är mycket långt ifrån München…
Tack
… och Hejdå Zarah. Det var så fint att ses igen. Och att sova ut!!
Sista resdagen – några timmar i Berlin
Det var ju inte så länge sen jag var i Berlin, nästan bara ett år sen. Tänkte jag skulle släpa runt Z på allt jag velat se mer av. Men så blev det ju inte riktig då vi var rejält trötta, och… lite oroliga över den kommande nattens bussresa. För den här gången fanns bara två separata säten kvar då vi lyckades få tag på biljetter. Sitta en hel natt…. vi ser en vaken mardröm framför oss.
Tycker ändå vi var tappra som efter två dryga timmars snurrande ut till busstationen för att låsa in bagaget och en matpaus i slowmotion lyckades ta oss till Haus Schwarzenberg innan en tupplur i en park för att sedan proppa -ja- i oss varsin alldeles för stor bit dessert på Cheesecake Princess innan en cykeltur i rejält regn ta oss ut till den avlägsna busstationen igen. Lite som unga vuxna, trots att vi är minst sagt vuxna vuxna.
Haus Schwarzenberg -favorit i repris
Jag skulle förmodligen kunna stå här och titta i minst två timmar, och ändå hitta nytt eftersom de här väggarna är en del av en minst sagt dynamisk utställning. Denna gång hade även gallerierna i det klottriga trapphuset -där man INTE… får fota- öppet. Blir så klart barnsligt stolt då jag hittar vårt nya nationalhelgon Greta -mer än bok om, än henne i riktig person- i en av galleributikerna. Joho, hon är verkligen ett levande helgon. Gillar man henne inte så bör man sätta sig ner med en kaffe och butte i lugn och ro och fråga sig själv varför.
Park istället för flod
Vi var tvungna att hitta en. Trots regnfuktiga gräsmattor så landar man en plats full av tacksamhet. Nu ska här blundas.
Princess Cheescake
Passerar man ett sånt cafefönster så infinner sig instinkter likt parodier över julreor… de desserterna skall bara erfaras. Som vi cyklade för att hitta ett där det fanns sittplatser. Till slut fick vi står där med beslutsångest De Luxe. Vilken man än väljer så är den 1 För stor 2 Fel bit.
Utöver detta så äter vi givetvis upp hela biten trots att en 1/4-del hade räckt. Tror ni att vi kommer dela nästa gång vi hamnar i en liknande situation?
Nä, det tror inte jag heller.
Princess cheescake finns på:
Knesebeckstrasse 32
&
Tucholskystrasse 37
Är vi redo..?
För nattbussen hemåt Malmö… Vi biter ihop och gör vårt bästa.
Turning torso
Nu liksom hoppar man mentalt i sätet. Hem till egna toaletten, duschen och… sängen 🙏
Tänk…
Att det gått så bra att hålla sams ❤️💪❤️ trots att jag är en inbiten soloresenär, vi har stressat, sovit på bussar, kånkat på cykel i väska inklusive mängder av blåmärken, fått stå ut med spännande kaffe och… vitt bröd/förstoppning -F-, stått på näsan på cykel -Z-, fått köpa nya biljetter osv. Är så stolt över oss!!
Känslan…
När jag häller ut bagaget och meditativt sorterar tvätt, reseatteraljer, funderar på vad jag saknat, och… framförallt vad jag hade kunnat vara utan. Att vara hemma igen❤️