Ort?
Eller vad kallar man ett litet ställe som Carovigno? Och hur hamnade jag här?
Måste ha något med sökmotorn modell störst att göra, för det är inget tips på vägen, eller ett ställe jag kände till sen innan. Jag skulle ju till egentligen till Alberobello, men insåg att hur spännande än husen var där, så ÄR det för turistigt för min smak.
Tåget från Lecce till Brindisi, och sen tar jag av någon anledning bussen till Carovigno trots att det går tåg dit. Och när jag lämnar… så förstår jag varför bussen var den rekommenderade rutten.
Pittoresk orgie
Ja, det är ungefär så det känns att vistas här. Det finns egentligen inte så mycket mer att göra på den här lilla orten. Den är ungefär som en myrstack utan underjordiskt innehåll till sin uppbyggnad. En ganska så brant myrstack. Enligt mig är Carovignio VÄL värt ett besök trots sin litenhet.
I delar känns Carovigno som en stad, men det är absolut ingen stad. Det är absolut mer än en… plats, för den finns med på kartan. Samhälle känns fel, även om det säkert går att tillämpa i sammanhanget. Det här ÄR Italien.
Högst beläget finns något av ett mycket vackert torg med i delar marmor som gatubeläggning. Jag hittar inget namn på torget, men det är här det finns restauranger, och små caféer. Gatubilden är trång, och i delar grändaktig där det tydligt i delar pågår upprustning med ambitionen att behålla en rustikt sliten känsla.
Här finns borgliknande byggnader, och givetvis en hel del kyrkor som breder ut sig. Det går även en väg runt hela myrstacks-stadsbilden i botten av orten. Ju längre ner i stacken, desto mindre rustikt och pittoreskt, men också väldigt genuint italienskt. Det är också här det finns lite mer lokalt näringsliv i form av matbutiker -i vissa fall väl… dolda-, sportbutik, någon bar, verkstäder och lite restauranger.
Enligt ägaren till det för mig lyxiga bed & breakfastet Arya Nobile Dimera, så pågår en lokal företagsamhet att göra Carovigno till en mer besökt plats, men samtidigt inte bli turistigt. Hur det ska gå till har jag ingen aning om. Stället behöver ffa ett lyft när det kommer till restaurangerna som tyvärr håller extremt oengagerad och turistig nivå. Beställer du en tiramisu, så kan du som jag… få en otinad frusen variant. Bättre borde de kunna om de vill ha besök här.
Genuina Italien
Risken för att detta blir en bildorgie utan hejd är överhängande, för jag verkligen älskade mina två dagar här, inklusive större delen av min cykelutflykt till överturistiga Ostuni. Varav båda var helt okända för mig. Men det gäller ju förvisso större delen av Italien. Utom Venedig, Milano, Rom, Verona och Siena exklusive eftersom jag redan varit där.
Här ÄR så vackert. Det var fantastiskt att knata uppför, och nedför morgon och sena eftermiddagar. Att titta på de slitna fasaderna, och uppleva variationen i byggnation och stadsplaneringen mellan de äldre och nyare delarna. Det fanns också stunder då jag fick det där lilla suget efter att… skaffa det där gamla slitna huset och… börja en renovering som skulle riskera ett besök på mental- såväl som fysisk akut. Och det är ju det som är det bästa med fantasi, man kan surfa runt på känsla ett tag, sen landar man och rullar vidare i verkligheten.
Bed & Breakfast – i lyxigare tappning
Det var också dags att pausa från vandrarhemsstandard och unna mig ett lite lyxigare boende. Kunde inte ha blivit nöjdare med min bokning är hos Arya Nobile Dimora. De var nystartade och jag uppgraderades till ”rummet” i tornet ♥️
Utsikten var ljuvlig, och jag satt bekvämt med dörren öppen och såg havet allra längst bort, regnbågar, solnedgångar och ljuvligt och välkommet smatter av regn. Natten efter den långa cykelturen till stranden och Ostuni somnade jag tidigt till äldre farbröders mysiga samtal utanför fönstret i mitt grottliknande tornrum.
Boendet låg precis vid mynnigen till det namnlösa ”torget” som är lite av en utdragen remsa på Caravignos topp. Så cafe och gelateria fanns direkt i anslutning. Jättemysigt.
Arya Nobile Dimora ligger på Corso Vittorio Emanuele 23.
Å så va’re det här med tågstationen….