Min budget för den här resan, jo… jag gjorde någon form av budget för att de är sköna att hålla i handen, inkluderade hotellnätter rakt igenom. Jo -2- det blir ju betydligt dyrare, och betydligt ensammare för en soloresenär. Och det är ganska typiskt för mig när jag gör längre resor, minst en månad, att jag väl ute väljer billigare boenden för att kunna safta på när jag känner för det. Alltsom oftast i slutet av resan 🙂
Bo, vardå?
Bokade boenden, noll och inga, eftersom jag helt enkelt haft annat att göra, och inte tänkt så mkt på hur jag skulle bo rent praktiskt. Bara inte i en park som råkade bli fallet mer än en gg då jag tågluffade senast, och som 18-åring.
Så efter att min ex-make David mött upp och käkat frulle med mig så var det dags att söka ett ställe för mina 2-3 dagar i Berlin. I jobbet använder jag i princip bara Hotels.com och nu när jag sökte på hostel in Berlin så hamnade jag hos booking.com och fortsatte sedan att använda mig av dem och hostelworld.com som var nya för mig. Skälet till att jag skippade hotels.com var att de har få, eller nästan inga vandrarhem.
Nena hostel & Cyklandet
Utan att ha ens tänkt i banorna vandrarhem, eller hostel som det kanske heter så här in i det nya århundradet, så blev det helt plötsligt spännande att välja sovsal. Jo, det hände fler än en gång att jag möttes av receptionister som trodde att jag bokat eget rum. Vad är då poängen med vandrarhem?
Eftersom jag utan att ännu ha insett vilken total lotterivinst det var tagit med mig min -tidigare styvmoderligt ansedda- fällbara cykel inhandlad på Dechatlon i Spanien ca 2014, så blev jag väldans varse iom att det här stället låg en bit bort. Bort från vad tänker ni? Typ i princip allt. Under mina tre dagar i Berlin så har jag utan överdrift räknat ut att jag cyklade 12-16 mil. Och varenda kilometer var spännande, framförallt eftersom jag av vikt- och platsskäl lämnat min Hövding hemma.
Det kan låta som en vansinnig prioritering med tanke på mitt trackrecord när det kommer till cykelolyckor och skallskador, men nu blev det så iaf, och den enda fördelen med detta oansvariga förhållningssätt är att jag blev tvungen att överkompensera i säkerhetstänk. Det tog några dagar kan jag säga, men jag tycker att både jag och mina medtrafikanter -med ett undantag- gjorde ett imponerande jobb, för cykelbanorna är 1) inte vanligt förekommande 2) man följer reglerna på stället man besöker, och där ingår inte att cykla på trottoarer som utgångsläge. Nu hade David sagt att det var inte fruktansvärt oartigt att cykla på trottoaren om man gjorde det med den största av hänsyn.
Ett litet inofficiellt omdöme om Nena Hostel blir enligt följande:
Superfräscha mixade sovsalar, helt klart nyrenoverade. Sammalika gäller dusch och toalettutrymmen. Det gick också att köpa till frukost, vilket jag som anser det vara en livslyx att äta frulle ute inte alls nappade på. Ligger lite avsides, och ett tråkigt område i bemärkelsen inget större utbud av… andra frukostcaféer, barer eller restauranger. Men med en cykel, vad gör väl det?