Alger & farliga strömmar på Mahé
Det är inte helt osannolikt att du sett bilder av paradisiska stränder på Seychellerna. De finns absolut, vissa med det exotiska inslaget grandiosa stenbumlingar utslängda lite här och var. I verkligheten så kan det hända att förväntningarna krockar lite med verkligheten beroende på vilken strand du hamnar på.
Det gäller framförallt att hålla koll på farliga underströmmar, och var algerna kommer in om du inte gillar att bada i alger så klart. Båda påverkas av årstiderna. Eftersom jag reste ensam och inte tänkte bli utsugen till havs, för det har jag redan varit med om på bordeauxkusten i Frankrike, så var detta en outtalad hygienfaktor. Jag är nästan lika rädd för fisk och sjögräs så jag hade med mig små kartor där jag märkt ut vad som försegick var under november månad.
Karta över Mahé, Seychellerna & Varningar
Den här estetiskt och ypperligt praktiska kartan över Mahé, Praslin och La Digue fick jag gratis på turistinformationen på flygplatsen i Victoria.
Jag använde inte GPS under mina cykelturer på Mahé, även om jag sannolikt borde… för att det var för dyrt. Etersom vägarna är smala och inte sällan har avancerat farliga kanter helt utan vägren så hade jag fullt fokus på det som var både framför och vid sidan av cykeln. Åkte förbi mina mål/destinationer rätt många gånger 😂.
En jättebra sak med kartan är att den har symboler vid stränderna, som anger om de är lämpliga eller farliga/riskfyllda att bada vid. Den gula triangeln… varning för farliga underströmmar. Den bör absolut tas på allvar då det tyvärr går att läsa om ffa drunknade turister på öarna.
Stränder på Mahés västra sida
Eftersom jag verkligen kämpade med att göra mitt bästa med att gilla Seychellerna, och inte lyckades och därför bokade min hemresa dag 7 på Mahé, och lämnade dag 9 så hann jag helt enkelt inte Mahé runt. Och givetvis heller inte till inbokade Praslin och La Digue.
Här kommer jag dock att redogöra för de stränder jag besökte, och vad jag tyckte om dem, och deras omgivande faktorer. Först, de blåmarkerade delarna är de jag hann tillryggalägga med hjälp av min cykel Red.
Port Launay -national marine underwater park
Den här stranden var en av mina två favoriter OCH badbar. Bara en sån sak. Inga badskor behövdes, och det var lugnt fint vatten. Framåt eftermiddagen under helgen så var vattnet rätt solkigt då det är ganska mycket människor här, utan att på något sätt vara trångt, för då skulle jag inte alls ha gillat att hänga här.
Ytterligare en grej jag gillade med stranden var att den under helgen också nyttjades av lokalbefolkningen. Stranden är tillräckligt lång för att ta en skön promenad på då man som jag får myror i brallan av att ligga still för länge. Man skall givetvis inte lämna sin väska på stranden, även om jag gjorde det vid upprepade tillfällen.
Det går bussar hit, och på stranden finns det möjlighet att köpa grillad mat, vilket jag inte gjorde då jag tyckte att just kött i solsken var lite onödig risk. I närheten av tranden finns en eller två take-outvagnar med lite ryckiga öppettider och dessvärre det tråkiga hamburgar- och pizzautbudet. Men under vissa tider kan man ha turen att ett litet fruktstånd som ”kanske” har antingen små bananer eller mangos till försäljning. Inget säkert kort, men en eventuell möjlighet. Alltid roligt att köpa vid de små vägstånden OM de har öppet.
Baie Ternay -marine national underwater park
Fortsätter man vägen norrut någon minut förbi Port Launay så hamnar du på en ministrand, mer som en vik. Men oj vilken vik!! Ett riktigt litet paradis med lika fin sand som på Port Launaystranden. Jag passerade bara förbi på väg ut i bushen och av en slump vidare till Anse Major, men var tvungen att stanna och ta en bild.
Det var rätt sent på em och hade då flutit in en hel del sjögräs. Men jag hoppas att det också finns tillfällen då viken är fri från sånt. Förvisso ett tecken på att havet lever och mår bra, men för en piplisa som mig så innebär det att jag får stanna på land och endast njuta av paradisvyn.
Anse Major
När man passerat både Port Launay och Baie Ternay-stränderna så tar huvudvägen slut och det båda smalnar av och blir så där lite skruttigt och mysigt rakt ut i spenaten. Jag provar gärna såna här småvägar, och njuter av den ensamma ensamheten. Jag är ju en social ensamvarg och har mer än gärna både sällskap eller hänger i miljöer där det finns andra människor, likväl som att det vid andra tillfällen också är så där superhärligt att det inte är en människa i sikte.
Jag provade några små avtagsvägar tills de ”stängdes” som privat egendom innan jag slutligen hamnade vid stranden Anse Major. Området gav såna där ”övergiven plats” vibb 💚
Stranden kändes rätt lång och lämplig för promenad. Sanden är av den grynigare sorten, men man bör klara sig utan badskor. Här är inte lika vackert som vid stranden Port Launay. Men vill man vara ensam så är detta helt klart värt den lilla extra vägen. Vattnet var också lugnt, och helt klart badbart utan risk då jag var där.
Grand Anse
En fantastisk lång och vacker strand. Tyvärr inte badbar utan risk. Men den är väl värd en låååång skön strandpromenad, för här är det jättefin sand utan risk att gå på vassa koraller.
Anse à la Mouche
Är en lång strand, och långgrund, och en himla massa vassa koraller och snäckor. Så på med badskorna om du vill hänga här. Det är inte min typ av sol- och badstrand, och dessutom så går vägen ganska så tätt inpå. Med någon form av badtoffel på så är dock stranden väldigt vacker för en promenad i skymningen.
Jag bodde på ett rimligt guest house 300 meter från stranden, och tycker själv att den var värd ett besök under kvällningen. Här finns nämligen en liten matvagn som heter Lunch Box. Har man tur så hinner man dit innan den inhemska maten tar slut. Det gjorde jag en kväll, och fick mitt enda -nej, jag överdriver INTE- riktigt goda mål mat. En bit grillad fisk och en kycklingcurrygryta, för här finns förmånen att få smaka på flera maträtter i samma låda 🙂 I annat fall får man nöja sig med… pommes, burgare och pizza.
Dessutom så finns det en angenäm blandning av turister och lokalboende runt just den här lilla vagnen. Det visade sig ju efter ett par dagar, att turister och lokalboende liksom inte interagerar på Seychellerna. Trots att vi inte riktigt pratar med varann så ÄR det ändå trevligt att vara runt andra människor.
Förvisso var det just här som jag fick mitt första -av fem, under mina första sju dagar- erbjudande om sex av en lokal hanne. Han liksom rabblade upp sitt CV med jobb- och inkomststatus, vilket var lite befriande rakt på. Det är ju så vi gör hemma också, men enligt ett annat recept. Ja, jag tackade också nej. Det hade inget med hans CV att göra, jag bara… tack, men nej tack.
Det här med att bli erbjuden sex är i sak inget att bli ”kränkt” av. Men om det är ett av de få sätten man interagerar med lokalbefolkningen, ja då kan det bli lite tröttsamt och pajigt tycker jag.
Som ni ser är det gott och blandat vid Anse a la Mouche. Jag skulle under inga av de omständigheter jag nämnt avstå en middag här. Det är inte på något sätt en otrygg plats, tvärtom.
Baie Lazare
Den här stranden är fin, trots att man har vägen precis vid huvudänden om man breder ut sin filt här. Sanden är fin, och det ligger också några vackra granitblock utslängda där på mitten. Det blir lite mer exotiskt så <3.
Just vägen gör att det inte blir en strand jag återkommer till. Men den är värd sitt stopp.
Anse Tamaka
Om jag ska vara ärlig så såg jag inte denna strand… för jag blev så illa berörd av att se den mest makabra inhägnad till ett gäng landsköldpaddor vid ingången till stranden. Är det något jag avskyr så är det djurturism, och… djurturister står inte heller särskilt högt i rang i min bok. Så jag ville på intet sätt uppehålla mig på platsen, utan drog tämligen omgående.
Jag fick senare förklaringen till att dessa sköldpaddor lever inhägnat av min värdinna på guest house’t, och det är ju egentligen uppenbart, men min upprördhet över deras vistelseyta blockerade mitt förnuft. De skulle ju utgöra en direkt livsfara för både sig själva och andra trafikanter genom att de rör sig långsamt, och vägarna här är smala, krokiga och saknar för det mesta trafikräcken. Därav lever de inhägnat -denna var den enda hage jag såg- och vissa väntar på att bli exporterade till djurparker -YUK- på andra ställen i världen.
Oavsett, varför inte lite humanare, och mer naturliga habitat för dem..?!!!
Anse Intendance
Åhhhhh, fett jobbiga backar hit. Både uppåt och nedåt om jag ska vara ärlig. Men sååååå värt. Rent paradismässigt så är denna med fyra millimeters marginal till Port Launay-stranden min absoluta favorit. Här ÄR så vackert.
Dock inte säkert badvatten… Det var gott om badare en av gångerna jag var här, men det är definitivt riskfyllt. Varningar finns påde på kartan och på skylt vid ingången till stranden. Tyvärr har också människor drunknat här. Så VAR försiktig om ni önskar bada på den här fantastiska stranden.
Just nu pågår ett STORT hotellbygge på ena delen av stranden, men detta störde mest när man var just där. Här är det stora vågor, och de skapar en hel del angenämt och maskerande strandljud.
Skyltar & direktiv på Mahé
Det vore knasigt om jag ondgjorde mig över den minst sagt utmanande uppgiften att hitta här på ön då den är så liten. Och med mitt lokalsinne. Till mitt försvar så gäller det att ha ögonen på framför allt vägrenen när man cyklar här, och då är det lätt hänt att man missar den lilla lilla skylten som kanske… finns. För Mahé är INTE det mest välskyltade stället man kan hamna på. Det är snarare så att det saknas skyltning, oftare än den förekommer.
Eftersom de flesta, snudd på alla skulle jag nog våga påstå, reser i sällskap så kan ju en vara kartläsare samtidigt som den andra håller koll på vägen och eventuella andra vägtrafikanter.
Här finns iaf ngt så ovanligt som en liten skylt till stranden. Tro inte att det är standard för att den ser ”normal” ut här. Oftast förekommer vare sig ortsskyltar, skyltar med riktning till andra ställen eller annan skyltning.
Havssköldpaddor på Mahé
På Anse intendance så kan man ha ynnesten att råka på havssköldpaddor, och därför möts man av den här skylten som talar om hur man skall bete sig OM man nu har den turen. Ganska självklara saker, men också lite ”aha”. Tyckte själv det var jätteintressant, även om jag själv nu inte hade just den turen.
Kort och gott, ta hänsyn, för du är i deras habitat.
Summer bar på Anse Intendance
Jag måste säga, att trots att det var en risk att bada på den här stranden, och att det låg ett jättebygge på den bortre änden, så var detta den mest paradisiska stranden jag hittade. Och därför återkom till. Är ju i egentlig mening ingen strandperson om det handlar om att ligga still och fila på mina tanlines. Men här ÄR så vackert, och härligt.
Tog min första och lokala öl i den jättemysiga strandbaren Summer bar.
Får inte riktigt grepp om hög- och lågsäsong här på Mahé. Enligt det lilla fåtal jag kunnat få till ett samtal med -totalt fyra sammanhang på mina nio dagar- så ÄR det högsäsong nu i november. Men att landet lider lite av pandemieffekter och därför inte helt skuttat igång. Jag har själv svårt att ta ställning till vad som stämmer eftersom de lokala överhuvudtaget inte verkar vilja ha med turisterna att göra. Och det är så oerhört få, av de i övrigt få, ställen öppna.
Det är med andra ord inte särskilt trångt i baren de två gångerna jag besöker denna fantastiska strand.
Hundar på Mahé
Eftersom jag både älskar djur men också råkat ut för hundbett och… rabiessprutor, samt blivit jagad på andra resmål så är det en konflikt för mig då jag ser hundar. Jag VILL klappa och prata hundspråk med dem, men jag rekommenderar det inte.
På Mahé är hundarna generellt skyggare än hundar i turistländer brukar vara. Om det beror på hur de bahandlas eller inte, det vet jag inte. Men vissa beter sig lite strykrädda, medan andra verkar vilja hälsa, men iakttar största säkerhetsmarginal.
Det hände också vid ett tillfälle att jag hade två väldigt aggressiva hundar efter mig på cykeln i 200 meter. Bara trampa på tills de jagat mig ur deras territorium.
Rabies på Seychellerna
Lite dubbla budskap när det kommer till den livsfarliga sjukdomen. Jag är själv den naivaste av naiva personer och vill som sagt gärna klappa, OCH hade tills för ett par år sen INGEN som helst aning om att det faktiskt inte finns ngt botemedel mot rabies OM man får symptom.
Rabiesvaccin ingår inte i det rekommenderade skyddet om man reser från Sverige. Men det finns annan information som antyder att rabies är vanligt förekommande i landet. Vad som stämmer vet jag inte, men iakttag försiktighet, och undvik klappande.
Stränder på Mahés östra sida
Don’t bother.
Jo, men faktiskt, för här är helt enkelt inte mysigt i jämförelse med den västra. Det kommer både till hur nära vägarna stränderna ligger, och själva stämningen på Mahés östra sida.
På den västra sidan hälsar lokalborna om jag hälsar först. Hälsar inte jag först, ja då hälsar de först <3. På östsidan så hälsar lokalbefolkningen generellt inte. Men hälsar jag så hälsar de, om än lite mer motvilligt.
Även i minimarkets så är de trevliga på västsidan, medan man inte är en uppskattad besökare på östsidan. Samma gäller stämningen utmed vägarna. Inte farlig eller dålig, bara inte lika hänsynsfull.
Det var också här jag fick nog av landet, då jag i mörkret blev erbjuden sex av en man som körde upp vid min sida på moped. Första gången jag kände direkt obehag eftersom det var mörkt, och ingen annan människa i sikte. Varför gör man så mot en ensam kvinna liksom…?
Surfers Beach Restaurant
Vid den här vid stranden finns en trevligt placerad restaurang. Den har en ganska så stor meny med en större blandning mellan grillad fisk och det vanliga pizza/pommes/hamburgarutbudet på menyn. Inget att göra vågen för, men jag tycker ändå att stället är helt ok, och det är skönt att äntligen ha någon annan som lagar min mat/slippa nödkosten chips, nötter och ev. frukt.
Nedanför restaurangen som har adressen Tamaka så ligger en trevlig strandremsa. Här är av naturliga skäl fler människor, läs turister, för jag ser inga lokalbor här.
