Kärlek vid första ögonkastet
I Lecce i Italien. Det var så det kändes att komma till vandrarhemmet Urban Oasis. Jag hade ju inte alls planerat att ens bo på vandrarhem i Italien. Kände mig för… gammal helt enkelt, den tiden är förbi på något sätt. Men… så var det ju inte alls.
Det här är tredje gången jag tågluffar. Första gången var jag ute i Europa i två månader under sommaren 1989. Andra gången korsade jag USA från öst till väst, och sen genom delar av Kalifornien 1993, och nu en månad i Europa sommaren 2022. Alla tre gångerna på egen hand.
De två första gångerna var ju allt annat än vandrarhemsboende helt uteslutet. Inte bara bor man där, man träffar människor, och slår följe med vissa av dem. Hur kul som helst. Men ju äldre, och kanske med andra ekonomiska förutsättningar, och även resande i par så har ju andra behov och möjligheter uppstått.
Det är något med att komma till ett nytt ställe, och inte riktigt VARA på stället förrän man hittat sitt boende. För mig är tjusningen med att tågluffa, eller luffa överhuvudtaget att man kan resa så oerhört spontant, och ändra riktning som det passar. Då är det ju en enorm lättnad med internet och smartphones. Man kan boka när man reser, och på dagen, och inte kämpa sig ut till något boende för att sedan få veta att det är fullt.
För att det inte skall bli alltför obalanserat, och kanske inte helt med verkligheten överensstämmande, så… har det inte varit lika självklart enkelt att träffa och slå följe med andra resenärer på vandrarhemmen under den här resan. Men NÄR det hänt så har det givetvis varit fantastiskt roligt. Sen kanske det också räcker med att ha någon att säger hej till, och ibland också bonusen väldigt fina samtal. För de uppstår de med.
Här var SÅ mysigt. Lugnt, men det varierar säkert med fullbokat eller inte. Jag hade -med undantag för två gånger- väldigt fina roomies på vandrarhemmen. Dessvärre inte lika naturligt att hänga på de yngre, som det var på min resas absoluta favoritvandrarhem Madama Hostel i Milano. Men att få, och våga -jo, jag är faktiskt blyg även om folk inte uppfattar det då jag också är social- ta möjligheten är bara en superuppskattad bonus för mig.
Jag trivdes så bra här på Urban Oasis att jag utökade en natt, och lyxade då till det med eget rum, med terass och utsikt över trädgården och innergårdarna.
Här fanns ju söta kissemissar, varav man fick klappa vissa, och andra… absolut inte. Hjälpsam personal, vilket i princip är fallet på alla vandrarhem. Sköna miljöer att hänga i OM man bara känner för att chilla lite på boendet, som man gör i loungen på ett hotell. Sist men inte minst, här är rent och fräscht!!!
Här är helt enkelt ett ställe att stortrivas.