Som att flyga, men med tåg
Eurostartåget under kanalen mellan Bryssle och London. Det är svårt att förutse av vad, och när man inspireras. Vill inte komma dfragande med någon slumpenteori. Jag är inte särskilt aktiv på facebook, men nu så råkade jag se inlägget i -sekten- Tågsemester om en smidig resa med tåg till London.
Tågsemester på Facebook
Gruppen är mestadels HELT fantastisk. Vilket engagemang, och alla erfarenheter och tågreseproffs!! Men så här stora grupper tenderar att förr eller senare ockjså få lite av en elitistisk hållning. Den har ju väst till mer än 23 000 medlemmar, vilket är precis lika fantastiskt som all hjälp som finns att få där.
Gruppens största ”faux-pas” är att ställa en fråga INNAN man använt sökfunktionen. Då får du ett snabbt rapp över handen om att du SKA söka först. Proffsen kan helt enkelt inte hejda sig då detta är DERAS bakgård. Påminner man dem om att det kan låta bli att svara på frågan för 103:e gången så får man höra att det här faktiskt upptar deras värdefulla tid. Vilket än mer får mig att undra varför de då svarar. Hoppas de inte sitter i IT-supporten på sina ordinarie arbetsplatser.
Och nu när du vet detta så kan du ge dig in i denna i mångt och mycket både inspirerande och hjälpsamma grupp. Det är också rörande att se reseglädjen i alla erfarenheter och planerade rutter ett halvår framåt. Varvat med… skrattar… min egen lite förmätna generation som tycker att tågluffa… det måste göras spontant, för så gör man minsann. Jag är själv väldigt förtjust i båda grejerna. Planera OCH sen resa spontant irl. Då får man resa två gånger😊.
Huvudsaken är väl ändå att vi ersätter så många flygresor med tåg, och då kan jag tycka att den där linjalsmällen på fingrarna är lite… ja, ni fattar.
Piängen i sammanhanget är ändå att någon postat hur enkelt hens resa med tåg till London var. Och nu vill även jag prova. Det är ju lite underligt att jag som inte längre har egen bil, och bor både i Malmö och stockholm, utöver att jag också jobbar på ytterligare orter är VÄLDIGT tågvan ändå tycker att jag PROVAR mig fram då jag reser utanför mitt färeläsarjobb.
Eurrail pass, eller tågluffarkort
Jag köpte ett Eurrail pass med 5 resedagar inom en månad. Första klass för att undvika barnfamiljerna. Jo, jag står verkligen upp för det. Svenska barnfamiljer äger alla publika utrymmen. Vissa tycker att detta är jättemysigt. Jag tycker inte att det är det. Jo, barnfamiljer får åka första klass, men färre väljer att göra det.
Ytterligare en fördel är att om man behöver platsbiljett, och de är slut, ja då kan man också boka i 2:a klass.
Några guider:
Trainplanet Interrailkort
Rail CC Interrailkort
Tågluffa by Vagabond
Interrail kortguide
Boka Eurostar med ett Eurrail Pass
Ett litet treat för 1:a klassresenärer i Danmark
Eurostar
Här kommer påminnelsen om att 1. England är inte längre en del av EU -shame on them/their loss-. 2. Att ta tåget till London också inkluderat en lite tidskrävande incheckning. Dvs du måste vara där 90 minuter innan avgång. Jag gillar ju säkerhetsaspekten så jag bryr mig egentligen inte nämnvärt om detta.
Standard Premier
Kom så klar inte ihåg vad jag bokat för sorts biljett på Eurostar, men tydligen så innebar Standard Premium att tågresan kändes än mer som en flygresa på den tiden jag flög sönder klimatet. Dvs då flygbolagen fortfarande serverade en måltid som standard.
Boka Eurostar i god tid
Vad god tid är i sammanhanget har jag inte riktigt koll på eftersom detta var min fölrsta gång. Jag hade ju mitt interrailkort och behövde sannolikt bara ett tillägg för den här tunnelunderfarten. Jag bokade två veckor i förväg, och det kostade ca 50 Euro. Hade jag bokat med någon dags varsel så hade biljetten kostat över 300 Euro. Jo, jag kollade.
Återigen, det är ju ändå rätt fantastiskt att man på dryga 2 timmar kan ta sig från en europeisk huvudstad till en annan. Undrar om folk fortfarande flyger mellan Bryssel och London?
Frihet i en väska
Jag har skrivit det förr, och jag kommer förmodligen skriva det igen och igen. Inget slår nämligen det här med att resa med fällbar cykel som sällskap. Jo, jag har i princip alltid ett -eller flera- blåmärken då jag har lätt att få dem, efter detta kånkande. Men det är det ändå värt. Det hjällper att stärka sina djupa magmuskler med något slags core pass på Friskis eller liknande.
Utanför komfortzonen
Hela den här resan handlar ju om att går utanför min komfortbox. Vissa saker är ju helt klart mindre utmanande än andra. Tro mig att jag iallafall hade stor framgång i… erfarenheter. Kommer jag utmana mig igen? Med modifikation, absolut.
Airbnb & Gästfavoriter
Man skulle ju kunna tro att om man väljer de som har höga betyg och dessutom klassats som favoritvärdar skulle borga för en ypperlig boendeerfarenhet. Men så enkelt är det inte meningen att livet skall vara.
Först och främst så är jag generellt mer intresserad av att bo en bit utanför de centrala delarna då jag har den här pinsamma turistaversionen. Dessutom har jag, precis som de flesta andra, redan varit i London upprepat och är rätt trött på Bayswater och Nottinghill.
Vis av erfarenheten
Jag har ju själv varit värd hos Airbnb då jag hade villan, och tycker det är fantastiskt kul att ge mina gäster ett trevligt välkomnande. Det finns så många sätt att göra något litet extra för de som betalar för att bo i ens hem. I mitt fall så är det faktiskt så att jag aldrig träffat en enda av de som bott hos mig. På något sätt blir det lite för intimt för mig. Men träffat jag dem inte irl så har jag inga som hels problem med att de sover i min säng.
Med detta sagt så är det givetvis inte alla som är lika angelägna om att göra det där lilla extra för sina gäster. Så nu har jag lärt mig att oavsett ”gästfavoritstatus” så bokar inte jag hos profiler som inte har ett namn utan bara en bokstav eller ngn annan sorts förkortning, eller om de saknar bild. Det är ngt shady med det upplägget.
Resa med, eller utan plan…
Jag hade dundrat på ordentligt i planeringen denna gång. Snudd på som när jag åkte till Seychellerna, bortsett från att man MÅSTE planera så detaljerat för att släppas in i landet. Oavsett så följer jag ju inte planerna någonsin. Inte på Seychellerna -jag avskydde stället och åkte hem 2 1/2 vecka tidigare- och inte heller denna gången.
Planen… 3 nätter i Bryssel, 3 + 3 i London, och sen avslutningsvis 3 i Amsterdam på vägen hem.
Då tåget från Köpenhamn till Bryssel gick vid sjutiden så nyttajde jag en av mina bonusnätter i Köpenhamn för att slippa gå upp vid halvfemtiden. Men då jag kom till stationen i Köpenhamn så… var inte mitt tåg med på avgångslistan. Stressad innan avresa så hade jag bara klickat bort notiserna som kom i Railplannerappen. Det var alltså en sexdagarsstrejk i Tyskland.
Jag fick vända hem till Malmö igen, och där rök två av mina nätter i Bryssel.
En bra sak med det var att jag kunde byta min nya Osprey Farpoint 65 med hjul till min mindre och smidigare Osprey Fairview 40 travelpack, trots att denna enligt mig är 5 liter för liten. Förmnodligen är det jäkligt bra, men ändå, två par skor är ändå… två par skor☺️. Det hade blivit otroligt jobbigt att balansera den där nya eminenta storleken på pakethållaren i London. Du lever och lär… så är livet.
Från stor till liten
Hotel Ottilia
Ytterligare en fördel med att resa ut i Eurpoa med tåg är att jag passerar Köpenhamn. Nu börjar jag hitta mina favoriter här. Då jag fick åka hem till Malmö igen pga tågstrejken så.. rök ytterligare en bonusnatt.
Första natten spenderades på Hotel Ottilia i Carlsbergområdet. Vet inte hur jag tänkte här då det ligger ganska så avlägset från tågstationen och mitt tåg gick tidigt. Såg supermysigt ut på bilderna. Irl var det dock en helt annan historia, för mitt rum hade INTE det stora fönstret som var på bilden. Kan tänka mig att hotellen gärna chansar att ge en ett annat rum än det bokade. Rätt många av oss som bara bokar en natt har väl annat att tänka på… Så mitt rum påminde mer om ett fängelse med små gluggar inifrån en borg, och ett badrum som var ännu mer fängelselikt med sin låååånga badrumsbänk och ho i rostfritt stål. Belysningen… den hjälpte inte direkt en person med ålderssyn då mascaran skulle på. Du reser & Du lär.
Hotel SP34
Andra försöket och givetvis ett annat hotell. Denna gång valde jag Hotel SP 34. Mycket bättre. Mindre men mysigare rum, och bättre avstånd till tågstationen.
En bonus på båda hotellen -samma kedja- var deras Happy Hour som inkluderade vin mellan 17 & 18 på ”eftermiddagen”. Rätt trevliga vinder dessutom. Båda loungerna var trevliga, även om jag även här föredrar den på SP34.
Några favoriter i Köpenhamn
Granola
Ligger på Vaernedamsvej 5 och är jättemysigt. Alltifrån inredningen till personalen. Kaffet och maten kanske inte är direkt lika bra, men stämningen kompenserar. Så Granola är ändå en av mina favoriter.
Och danskarna imponerar alltid lika mycket på mig då jag besöker Köpenhamn under höst-vinter-vår då de liksom alltid sitter ute med sin öl. Svinkallt om du frågar mej, men de är tydligen mer viking än jag, eller så är det någon sorts vårinväntning…
Bara titta…
Den söta lilla inredningsbutiken DORA mittemot Granola är alltid lika inbjudande. Och en bra övning i tillämpningen att BARA titta. Jag var framgångsrik, och det tänker jag fortsätta vara.
KLASSIK
Dansk möbeldesig i vintageform, som hur lätt som helst skulle kunna klassas som ett galleri. Som namnet antyder så är det danska möbelklassisker det handlar om. Priserna gör att det är snudd på omöjligt för de flesta att handla här, och jag tror att personalen läser av besökarnas kroppsspråk gällande titta eller köpa.
Här är aldrig fullt med folk, och det är som att komma till ett museums off-peak-hours.
KLASSIK finns på två ställen, och just denna centrala ligger på Bredgade 3.
Bryssel
Jag har aldrig varit här, och eftersom jag gör en tämligen kort resa denna gång, och med tåg så kan jag lika gärna stanna. Så synd bara att min vistelse krympte till ynka en natt. Här hamnade jag hos supertrevliga Alain via AirBnb. Så fint gammalt hus, längst upp och med eget badrum. Mycket nöjd❤️.
Ixelles
Åh, det här med GPS + hållare är en av mina favoritgrejer då jag reser. När man väl fått uppkoppling -Telenors surf suger då man reser i Europa- så brukar jag snurra ngt halv- eller helvarv runt stationsbyggnaden innan jag är redo att ta mig till mitt boende.
Denna enkelhet med cykeln gör ju också att jag mycket enklare kan välja boenden utanför stadskärnorna, vilket enligt mig alltid är trevligare. Detta gör ju också att man kommer igång lite efter tågsittandet.
Mitt för-resande gjorde att jag landade i bostadsområdet Ixelles. Igen, så tråkigt att jag missade mina ytterligare två nätter i området, och Bryssel på det hela. Stadsdelen gav verkligen den där känslan jag ville ha. Här bor Brysslarna. Dessutom fick jag jättebra tips av Alain för middag denna enda kväll.
Sen middag på Le Petit Canon
Le Petit Canon på Rue de Hennin 98, i Ixelles är nästan litet hål i väggenställe med ALLA rätt i vad jag gillar. Lite av en blandad tapasmeny i mellanösternstil utan att i övrigt vara mellanöstern. Bra viner, och hög stämning denna sena tisdagskväll. Rekommenderas!!
London
Äntligen på St Pancras Int’l-stationen. Jag hade nästan glömt hur frustrerad (ARG) jag blir när jag inte har mottagning. När mitt tidigare mycket uppskattade Telenorabonnemang löper ut, då JÄVLAR ryker de. Mina två senaste års resande i Europa har lett till SÅ mycket frustration. Trodde detta var helt normalt tills jag gjorde två separata resor med min väninna Zohreh som har TRE. Hennes surf funkade alltid! Medan jag inte sällan hade NOLL mottagning. Jag sörjer redan min separation med Telenor då jag haft dem sen 2005.
Hade så klart nätsurfat fram de mer intressanta och artsiga ”up & coming” förorterna i London och bokat tre nätter i Deptford. En gästfavorit som inte blev min favorit. Min första dåliga Airbnb-erfarenhet faktiskt. Ytterligare en Du Reser & Du Lär-erfarenhet.
Erfarenheten var SÅ dålig att jag bokade ett vandrarhem inne i stan de ytterligare två nätterna jag skulle ha bott hos ”A” utan bild i Airbnb-profilen. Den ekonomiska förlusten med avbokning efter incheckning struntade jag fullkomligen i. A var i princip -sorry- en vidrig typ.
Hostelworld
Jag var sannolikt så stressad av A-erfarenheten att jag HELT missade att vandrarhemmet jag bokade via Hostelworld bara släppte in folk under 40. Det blir många lärdomar på den här resan. Men i vanlig ordning, utmaningar bygger karaktär.
Så… när jag kom till vandrarhemmet i… Bayswater’ish efter 16 km med bagage på pakethållaren så fick jag vänligt tillbaka passet med… Sorry, you’re too old.
Lite imponerad av mig själv att jag inte tappade min spirit där och då. Men jag var förmodligen så otroligtr glad att jag inte skulle bo ytterligare två nätter hos A att detta spelade egentligen ingen roll.
Star Hotel
Ok, hotellrecensioner har jag iallafall blivit lite lite bättre på att tyda. Det fick bli Hotels.com och betyg där personalens trevlighet låg i topp -detta gällde förvisso även ”A” utan att han matchade min syn på vad trevlig är. Men på Star Hotel på 97-99 Shepherd’s Bush Road, Hammersmith så stämde det VEEEEERKLIGEN. SÅ gullig personal, och hotellet låg inte heller i den vanliga turistsmeten.
Cykla i London
Just det… vänstertrafik, och det är något jag orat mig lite för. Hur många av oss har inte klivit ut i den Londonska gatan och med hjälp av en buss eller liknande blivit varse om att… vi tittat åt fel håll? Lägg sen till en cykel… Mitt track record i cykling kombinerat med passionen för att… cykla = iakttag största möjliga försiktighet.
Hade så klart förberett även denna resa med att hänga i diverse facebookgrupper. Cyklister… hade i vanlig ordning givit sina (våra…) högst subjektiva upplevelser av hur det varit / är att cykla i England. Lät i mina öron ungefär som att rulla i cykelhelvetet Stockholm.
Men precis som det brukar… funkade det även att cykla i London. STOOOOOR skillnad på trafikkulturen i orten med innerstan. Två olika planeter. Förorten hade ett stockholmst vibe utan någon som helt hänsyn till cyklister om man var tvungen att dela vägbana. Jag skulle nästan kunna sträcka mig till att påstå att bilarna, och särskilt taxibilarna var direkt snåla med utrymmet.
Andra cyklister i London
Först och främst är en avancerad majoritet av cyklisterna i London män, mellan tummen och pekfingret ca 98% faktiskt. Ju närmre innerstan du kommer, ju fler cyklande kvinnor tillkommer. Ytterligare en observation är att många generellt är iklädda reflekterande kläder. Jackor, västar och hjälmöverdrag. Circa 99,2 % använder också cykelhjälm. Bra där. Jag är supernöjd med med min förberedelse i form av en reflexsele från Clas Ohlsson.
Ingen använder blinkers, så det är här & nu som gäller, total närvaro. Detta gäller även andra cyklister. Det låter kanske stressigt, men för mig är det avkopplande att ha allt i mitt huvud på ett ställe istället för min vanliga popcornhjärna.
Tips för säker cykling i London
Prima rekommendationer, utom en… inget i öronen. I sak håller jag ju med, men eftersom jag i stort sett använder GPS hela tiden så måste jag ju ha snäckor i öronen. Iallafall om jag vill höra var jag ska. Jag hoppade dock över mina kåpor från Bose. Igen, iakttag ännu större försiktighet.
GPS’hållaren
Se till att ha en som inte går att ta av styret. För om man har det, vilket jag hade, ja då försvinner den också rätt snabbt. Det finns fördelar med de av gummi som är lätta att ta av och på, men det blir också jäkligt irriterande efter ett tag. Måste säga att den nya jag köpte på Decathlon (i London) funkar assmidigt. En del sitter kvar på cykeln utan någon som helst nytta för någon annan, och den andra delen sitter kvar på mobilen. Klumpigt? Ja, men jag får ju behålla den.
Andra typer av hållare inkl recensioner.
Bikeshopgirl
New York Times
Outdoorgearlab
Cykellås
Då någon försökte stjäla Sally, och dessutom skadade ”henne” i fridfulla Varberg i höstas så var det dags för ett nytt och smidigare cykellås. Hade länge spanat på ett sånt där platt, och lite lättare lås. Har ingen aning om det jag köpte från OXC är det säkraste, eller ens lättaste, men jag är jättenöjd med det. Det är iallafall betydligt lättare än de vanliga kedjorna jag har till mina andra cyklar.
Hemma i Malmö spelar det ju liksom ingen roll om du har låset med högst säkerhetsklassning, de stjäl iallafall din cykel. Särskilt om man råkar ha Sveriges vanligaste instegscykel, en 3-växlad Karin från Monark… i svart.
Vikbara lås
Thebestbikelocks
Thebestbikelocks (another link)
Abus
Cykelbanor & Glassplitter
Inte riktigt som i Italien, där de också har gigantiska sopmaffiaproblem, men ändå… SÅÅÅÅÅ mycket krossat glas på cykelbanorna i London. Jag hade dock min vanliga tur och slapp punka. Tack Sally!
Dock inga cykelpumpsstationer utmed cykellederna.
Cykelbanor i London
Så väl utbyggt nät av diverse cykelbanor och leder. De har till och med cykelhighways. GPS’en är imponerande väl kalibrerar för oss cyklister. Finns det ingen separat cykelväg dit man ska så skickar de en gärna de mindre trafikerade vägarna i stadens inre delar. Kändes betydligt tryggare och roligare än i de delar av förorten där man ibland behövde dela vägbana med bilarna.
Jag gillar ju att cykla utmed kanaler och vattendrag, det kan man så klart även göra i London. Lite oklart om man får då det är många som gör det -med fördel till fotgängarna så klart- samtidigt som jag blev åthutad någon gång. Såg inga förbudsskyltar, men var uppmärksam. Och hänsynsfull så klart.
GPS & Cykelbanor
SÅÅÅÅ imponerad. Jag har ju släpat runt Sally några år vid det här laget. Det har i princip varit snudd på noll träffar när man försöker få en cykelväg. Men i London funkar det vackert.
Mitt enda problem var Telenor… och jag tappar nallen… regelbundet. Så snart abonnemanget löper ut, ja då är det helt enkelt slut på vårat 19 år långa förhållande. Förmodligen det längsta förhållandet jag haft med någon utanför min egen familj. Nej, de funkade inte ens då man valde nät manuellt.
Apple eller Google maps?
Jag veeet, man hamnar oftare där man ska med Google maps. Vet inte om det är min personlighet eller att jag är… äldre nu, dvs mindre intresserad av att lära mig vissa nya saker, eller att jag helt enkelt är mer van vid applerösten än Googles. Jag avskyr den.
Rödljus och Trafikflöden
Under mina sex dagar och 189 km cyklande så kändes det som om jag stod vid rödljus 30% av tiden då jag cyklade i förorten. Med det sagt så uppmuntrar jag absolut ingen att cykla mot rött.
Kan dock inte låta bli och undra om de inte skulle kunna halvera sina Co2-utsläpp med lite bättre planerade trafikflöden.
Ultra Low Emissions Zone (ULEZ) i London
Ända sen jag rullade ut från Pancras Station Int’l ut till Deptford så var trafiken tät, trög och hätsk. När jag relokerade från Deptford längre in i stan så insåg jag ju att de måste ju ha någon sorts miljözon i inre London. För där kommer man liksom fram…
Ja, 15 pund om du kör i rusningstrafik Mon-Fre 7-18, or Lö-Sön 12-18. Kör du elbil, slipper du trängselskatten.
Hjärt & Lungräddning för cykel
Sally lät mer än hon brukar, trots att hon både lagades och servades rejält efter stöldförsöket i Varberg i Augusti. Men hon är också känslig efter en gammal krigsskada i Frankrike för många år sen.
Det är inte tjockt med cykelverkstäder i London direkt. Men tack vare… den moderna tekniken GPS🙏🙏🙏 så inte bara hittade jag Cycle Care Kensington. Hade dessutom sån tur att det verkade vara en riktigt bra OCH han som jobbade där med hårdrock på högsta volym kunde ta in henne nästan direkt. Han var milt uttyckt INTE imponerad av min kärlek till Sally, men han fixade riktigt ordentligt, och förklarade att… Sally har inte så länge kvar i livet utan en ganska så kostsam och riskfylld svetsning. Hon är så tapper!
Ps. Den hårdrockande mekanikern ville inte ha med sitt ansikte. Respekt.
Kanalerna
Om möjligt så letar jag ju gärna upp något vattendrag som man kan cykla invid. Tycker det är så mysigt. London är ju fullt av kanaler. Sen är det mer eller mindre möjligt att cykla invid dem. Fotgängarna först, så klart, för ibland är det riktigt trångt. Och jag gillar… som vanligt att dela på utrymmet.
Båtarna eller vad man nu ska kalla de här flyttygen är rätt ofta i risigt skick, och ordningssamma jag undrar ibland hur i h-te det ser ut på insidan om utsidan…
Ps. om lite tjurigt väder så är det inte supermysigt att cykla utmed The Thames, då vädret får upphöjt i 2 effekt där.
Samtida konst -eller Kejsarens Nya Kläder
Mitt konstintresse varierar från bättre (teknik & konstnärlig skicklighet) gatukonst och samtida. Ibland är ju konst, och kanske speciellt samtida, rätt provocerande. Enligt mig är det bra, även om jag själv inte alltid uppskattar det jag ser framför mig.
När jag tänker efter så är det väl mer provocerande att så mycket gubbsjuk och sexistisk gammelkonst får hänga på bästa plats helt utan att någon höjer ett ögonbryn. I rätt mycket annat så går vi ju faktiskt framåt. Idag slutar vi upp med vissa ord, men folk köar till musem som är till bredden fyllda med halv- eller helnakna kvinnor som om deras roll inte innefattade mycket mer än skört poserande. Kanske dags att åtminstone blanda upp lite mer….
Saatchi Gallery
På King’s Road ligger ett av mina absoluta favoritmuseum, i god rivalitet med PS1 i New York. Tyvärr hamnar jag mest mellan utställningar under det här Londonbesöket. Lite fanns att se, men jag hade gärna sett mer. Golven är otroligt vackra dock.
Inträdet på Saatchi Gallery varierar, men börjar som lägst på 10 pund.
De här museumshoparna alltså…
Nej nej nej, gå inte in. Kommer man mellan utställningarna kan man dock hävda att shopen ÄR en del av upplevelsen.
Nu vill jag så klart ha medalj i karaktär för att jag kom undan med två kort, till två väldigt fina vänner❤️
Som ni kan se kunde skadan ha blivit beeetydligt värre.
Whitechapel Gallery
Så klart… hamnar jag mellan utställningarna även här. Vilket innebär att jag blir helt utelämnad till även deras museieshop för att få några intryck alls.
Inträdet till Whitechapel Gallery börjar vid 12,50 pund, även om man kommer mellan utställningarna.
Inte i närheten av någon medalj denna gång. Men med en inre övertalningsförmåga som påminner om den man hade som tonåring när man behövde förklara för sina föräldrar varför man inte klarade sig utan jeansen som kostade tre ggr så mycket som alla andra, så fick jag köpa den här boken. Den hör ju liksom hemma på den här resan kan jag tycka. Plus ytterligare ett kort till en kär vän. Vad ska man ha sina vänner till annars tänker jag?
Redo?
För Guerilla Girls på Tate Modern? Jag är så besviken på mig själv för att jag inte är mer förbannad. Å då har jag ändå ett rätt aktivt temperament. Fråga mina studerande…
Min generella hållning när det kommer till ojämlikhet är att ignorera den då jag tycker den är korkad, och instället bara fortsätta göra det jag tror på. Men… frågan är om det räcker. Något är ju skevt bortom rimlighet när det kommer till kvinnors exponering i konstvärlden, och då menar jag som konstnärer då. För nakna bruttor att titta på som objekt går det ju 13 på dussinet…
Tate Modern
Lite för stort för mig. Samtidigt så skulle jag inte gå dit av det skälet, för där finns alltid något intressant oavsett. Och den här gången… definitivt!!
Det är gratis inträde på Tate Modern.
Ieeeeey, noooooo…..
Men jistanes, hur många utmaningar skall man behöva ta sig igenom? Eftersom orange är min absoluta favoritfärg så förtjänar jag GULD-medaljen för den här bedriften.
Tokyobike
I Shoreditch är ingen museumshop, men den kunde snudd på varit det eftersom cyklar i sin form är konst, och butiken är supersnygg. Och lite snorkig. Så pass att de inte ens har en skylt, och personalen kollar i princip inte ens upp när man kommer in. Kan ha något med deras prissättning att göra. Men jag förlåter dem.
När man är över 50 och jobbar med hållbarhet så borde ju konsumtion vara en ickefråga. Dvs jag behöver nästan ingenting. Utom väskor. Nä… jag behöver ju inte väskor heller, men de trycker inte sällan på alla mina behovsknappar på en och samma gång. Som tur är de jag vill ha svindyra, och med den gyllene regeln ”tänker jag på dem -ja… pluralis- imorgon, då får jag köpa”. Den brukar funka. Regeln sparade mig hela 174 pund. Dessutom tror jag inte att jag kan botas från ”den där, den kan jag sy själv”. Vilket i princip aldrig händer. Men tanken är iallafall skön.
Snälla
Jag hoppas ni inser hur otroligt stark jag är.
Maten då?
Endast indisk mat hela veckan, var tanken. Detta eftersom indisk mat i London brukar vara SÅ god. Eller så är det ett fall liknande det där med att se om en favoritfilm man hade för 25 år sen?
Jag ÅT indiskt de tre första kvällarna. Det var gott, men inte SÅ gott som jag planerat. Så jag övergav min indiskt-hela-veckanplan. Jag borde förmodligen inte ha gjort det. Hade preppat med att läsa om den lite anonyma Drummond Street och hur autentisk den indiska maten skulle vara där. Det var en pyttegata efter mycken cyklande. Absolut värt ett besök och en måltid. Hade jag inte åkt dit hade jag förmodligen lämnats med känslan att jag missat något. Men SÅ speciellt var det ändå inte. Tycker jag.
England är ju inte direkt tokhyllat för sin kokkonst. Men då London är supermultikulti så finns ju allt. Jag tror jag sabbade det lite med höga förväntningar, och lite för mycket cyklande. För när energin är slut… då drabbas man ju av brådis & svårt att hitta det man tror att man letar efter.
Tror ni fattar vad jag vill komma till. Jag fick inga supermåltider i London under min vecka. De indiska måltiderna blev ändå bäst som slutsummering.
Andra observationer i relation till mat & dryck
Mitt inne i stan så är det faktiskt rätt svårt att hitta små mysiga restauranger på bakgatorna. Det är de stora rusiga gatorna som har restauranger och barer, i kluster. Allt ligger på samma ställen. Och glöm de där oberoende små. Kanske är det hyror och regler som är tuffa, jag vet inte. Men jag saknade de där små mysiga, eller iallafall mer genuina hålen i väggen.
Hej då London
Sex nätter i London, hade enkelt kunnat kortas till fyra, så hade jag lämnat med känslan att det här vill jag göra igen. Nu är jag proppmätt.
Amsterdam nästa
Den senaste, och första gången jag besökte Amsterdam så… avskydde jag det faktiskt. Och riktigt SÅ illa kan det ju ändå inte ha varit. Måste varit omständigheterna. Då jag är sån hängiven cyklist och Amsterdam inofficiellt anses vara något sorts cykelmekka så måste jag ge staden en andra chans.
Ankomst sen eftermiddag, och till ytterligare en av Airbnbs gästfavoriter. Någon på kontoret hade sagt något om branta trappor, och om jag inte helt missminner mig några av recensionerna på massor av boenden så återkom omdömen om smala trappor. Med tanke på hur branta dessa är, så måste ju takhöjderna ligga på närmare 4 meter😊.
Anne Frank Haus
Ett annat obligatoriskt mål när jag är här är så klart Anne Franks hus. Det är ju egentligen HELT overkligt att kliva runt i detta historiska och väldokumenterade hus.
Boka museientre
Ja, man måste boka biljett för att kunna besöka Anne Frank Haus. Jag reser ju helt off-season så jag fick biljett trots att jag inte bokat innan jag anlände. Men det var inte särskilt många tidsluckor öppna. Antingen kl 9 på morgonen, eller 17.30 på kvällen. Och jag tycker den här bokningsgrejen är jättebra. Både för upplevelsen och säkerheten. Trängsel hade helt sabbat den otroliga upplevelsen, och då var vi rätt så många där samtidigt ändå.
Inget fotograferande
Det är ju lite udda att just jag tyckte att denna regel var HELT rätt. Inte för att alla följde den, men de flesta gjorde det. Stämningen i huset är väldigt närvarande och kanske också eftertänksam.
Anne Franks dagbok
Lika overkligt som det var att kliva runt i det som varit Anne Frank och ytterligare några personers gömställe under TVÅ år, är det att de hittade hennes dagbok. Lägg sen till hur ENORM påverkan den haft på historien. Jag skulle nästan våga mig på tjejgissningen att boken är lika välkänd som Fyodor Dostoevskys Brott & Straff.
Anne Franks jdagbok har översatts till mer än 70 språk.
Jag försökte inte ens
Att motstå något i museieshopen. En väska, och ett (vy)kort. Till mig.
Mat & Konst
Är ju i huvudsak det jag fokuserar på då jag planerar en resa. Stormen sabbade helt klart mitt besök på utomhusgalleriet NDSM.
Man måste dessutom göra sig lite omak med färja för att ta sig till NDSM. Och då det var snudd på omöjligt att cykla upprätt. Jag gav upp och satte mig i en gigantisk restaurang och åt en helt miserabel burgare. Kanske tom den sämsta jag ätit de senaste fem åren.
Alla restaurangerna på den här sidan av vattnet är stora opersonliga kedjor, så mitt tips är att ät på den andra sidan vattnet.
Jag googlade givetvis efter mysiga kaféer, och valde ett som omskrivits som Amsterdams mest instagrammade kafé, C T Coffe & Coconuts. Har ingen aning om varför jag gillar vissa ställen över andra. Det kan vara så att inga förväntningar spelar en omedveten roll. Det här stället gjorde inget för mig. Men äran att lungt och stilla få sitta brevid den här söta katten, det gjorde… surprise, min dag.
Kaféet är i en gammal teater, med en öppen från golv i två våningar, så jag förstår absolut att layouyten faller många i smaken. Och förhoppningsvis så kanske mina… nedpräntade intryck hjälper er med upplevelsen pga sänkta förväntningar. Vad vet jag.
Kissemissar
Djurturism suger, och är absolut inget jag skulle supporta. Katten visade med all önskvärd tydlighet att jag fick sitta där, men på kattens villkor. Respekt.
Eurail & Railplannerappen
Det finns de som menar att det ibland är billigare att köpa separata biljetter istället för att Eurrailpass. Har ingen egen uppfattning mer än att jag gillar det här med att kunna hoppa av och på, eller byta destination utmed resan. Därför bryr jag mig inte om vilket som är mest ekonomiskt. Om jag har råd att alls resa, då tycker jag det är fantastiskt med flexibiliteten som det ger.
Personligen så får jag lite andnöd om jag måste göra så strikt planering att jag inte kan byta riktning. Mitt jobb är detaljerat nog, och där fyller det verkligen en funktion. Jag menar på intet sätt att det är fel att vilja detaljplanera sin resa, för tro mig, jag planerar som attan. Det är ju superkul att pre-resa genom att läsa på om mat och konst, och sen kolla områden på kartan och… klimatet för årstiden. Sist men inte minst, hur det är att cykla på olika platser.
Men… när jag fryser, och väderleken ser ut så här…
… då är ju ett flexibelt Eurrailpass rena rama drömmen. När går nästa tåg hemåt liksom? Åh, om två timmar. På cykeln tar det bara tio minuter tillbaka till mitt Airbnb, och ytterligare 15 min att packa min rygga och cykelväska.
Hem kära hem
Inte riktigt än. Jag håller på att lära om hur jag kan resa, eller kanske mer hur jag är kalibrerad i förhållande till det jag gillar och inte gillar när jag väl är ute. Det är så himla lätt att överdriva ambitionerna då jag ligger hemma i soffan och surfar på paddan.
Huvudtanken var att utmana min tanke om hur man tar sig till London utan att flyga, och det har jag ju faktiskt gjort nu. Nästa resa blir nog lite mer rakt på, och inte stanna här och där på vägen dit. Eller hem för den delen. Tror ni jag kommer att komma ihåg det?
Tonåringen i mig
Att öppna ryggan, och tro att den kommer att packa upp sig själv😇
Ps. Har ju två mår resedagar kvar på mitt Eurrailpass. Resa eller inte resa?
Ps#2. Jag gillade inte Amsterdam. För skräpigt. För många turister (ja, jag vet…).
