Världen är liten
Jag har många gånger hört talas om denna mysiga del av Italien. Hur folk åker hit för att vandra. Själv hade jag ingen plan på att hamna här, men min nyvunna milanesiska italienguide Davide rekommenderade Porto Venere. På vägen dit hamnade jag först i Levanto.
Bokade mitt boende, vandrarhemmet Hostel Ospitalia del Mare via hostelworld på tåget dit. Vandrarhemmet har mycket högt betyg. Enligt mig, inget att göra-IRL-vågen för, utan kort och gott ett jag fick det jag betalade för. Inga klagomål och heller ingen hyllning, och så var det inget mer med det.
Receptionen har öppet i tre pass och hamnade jag lite mellan stolarna. Så med cykeln fastlåst och ingen bagageinlämning i sikte så står jag där svettig, trött och med min packning på ryggen och letar efter restaurang för middagen. Hör plötsligt mitt namn… och där sitter ju en av min vårtermins trevliga och ambitiösa studerande. Det var rätt gulligt faktiskt, och lyfte mitt humör flera decimeter då jag var lite… hm… tjurig över att det var fullt på nästan varenda restaurang.
Italienarna åker själva hit under veckosluten, därav svårigheten att få ett bord såhär framåt kvällningen. Det är en mysig liten stad, men med alldeles för stor turistinriktning för att falla mig helt i smaken. Tack gode för att det var Italienska turister, och med det gulliga inslaget av den studerande 🙂
Exotisk och svalkande cykelbana
Frukosten är alltid godare om jag fått rasta mina myror i brallan innan. Dessutom har jag tydligen släpat med mig Berlins tidiga värmebölja ända ner i Italien, och då är denna långa och småmagiska cykelbana insprängd i berget en riktig gåva. Som jag förstått det så är det egentligen en numer nedlagd tågtunnel som kommit att bli denna fina bana.
Här är tyst, och svalt och sannolikt ett perfekt tillhåll även senare under dagen OM man skulle behöva svalkan. Här och var är det öppningar mot ett synnerligen vackert hav. Någonstans på havssidan fanns också en spännande grottliknande tunnel ut till lite ruiner och havsutsikten. Mina myror kunde givetvis inte låta bli att krypa in i den där grottan.
Jättenöjd 🙂
En av mina hemma-lyxvanor är att ganska ofta äta frukost ute på fik. Men då är också frukosten lite mäktigare. Såna finns tyvärr inte att tillgå överallt på cafeer här i Italien, då jag behöver mer än en espresso och vitt mjöl. Men ett fikon i den här storleken förför mig direkt + grekisk yoghurt och… ost <3.
Till min parkbänksfrukost fick jag sällskap av den här söta lilla damen. Nä, jag klarade av att motstå frestelsen att ge henne en munsbit.
Vandring Levanto -> Monterosso
Gillar man att vandra så är den här topografiskt spännande kustremsan perfekt. Har själv ingen vandringsgen hur mycket jag än önskar mig det. Men eftersom fysisk aktivitet är betydligt roligare än att ligga på den lilla gråsvarta publika strandremsan så är det vandring det får bli.
Sträckan mellan Levanto till Monterosso tar lite drygt två timmar för den normalmotionerade, vad nu normalt i sammanhanget är. Hajken mellan dessa små orter både svettig och huvudtömmande. Har du dåliga knän så kan nedstigningen mot Monterosso vara lite tuff då stegen är ganska så branta. Har man möjlighet att packa ner vandringsstavar då skulle jag rekommendera det. Jag hade inga, och det gick bra ändå. Och glöm för allt i världen inte 1,5 liter vatten, för det krävs för att hålla skärpan.
Här möter jag dessutom på min fd studerande igen. De hade tagit tåget från Levanto till Monterosso och gått tillbaka, och det hade varit minst lika bra. Tågen går hela tiden, och tar bara några minuter visade det sig, då jag tog tåget tillbaka efter en pausglass modell godare.
Stranden
Är som på så många ställen i Italien privat, och man måste betala för att få en plats där. Det finns en liten remsa ut till vattnet för ickebetalande människor. Eftersom jag bara blir rastlös av att ligga på stranden så är det lätt för mig att avstå denna. Dessutom är det den där mörkgrå sanden som jag heller inte gillar.
Värme & Aptiten…
Dålig kombo för mig. Dessutom är jag skeptisk till fisk eftersom jag har fått för mig att de trålfiskar även här 🙁 Pizza och pasta i värme… nope. Så min italienska kost kan man i delar klassa som ett komplett helgerån.
Man skulle kunna sammanfatta det som att jag i huvudsak överlevde på frukt, yoghurt, cola, aperol, chips och allt det andra goda småplocket som man får om man beställer en eftermiddagsaperol.
Till slut fick jag vänligt tacka nej till dessa snacks då de än mer förstörde min kvällsaptit. För det är klart att jag åt både ost & charkbrickor, och någon tillfällig pizza. Dock aldrig så goda som på Mama It i Milano. Det kan hända… att det också slank ner något glas… prosecco.
Italienska fötter
Den lilla orten är i sig väldigt söt, och framförallt ren och behaglig. Men också snudd på lite tråkig, och det räcker gott med två nätter här. Det finns ju också fler ställen och fler vandringar att göra utmed sträckan.
Eftersom jag är lite sparsam i början av mina längre resor så hoppade jag över ett sandalinköp i den här skyltlösa och lite dyra butiken. Vilket jag ångrar lite, för det tog ett bra tag att hitta några andra sandaler som föll mig lika mycket i smaken som dessa. Sandalerna, varav vissa tillverkas på plats låg på mellan 70-100 euro. Hade jag kommit längre i min resa så hade det varit ok. Men tydligen inte ännu.
Butiken heter Sandalia -finns också som webbshop- och blir du sugen på ett par så finns de på Via Jacopo da Levanto 12, och finns på Insta som sandalia_levanto
Det STORA i det lilla…
Men se så fint ❤️
