Mot Palermo Sicilen & en lång transferdag
Köpte en platsbiljett i sovvagn, och i brist på Italienska så kunde den inte delats och gick loss på 95 euro. Ni känner ju inte mig, men den köptes inte via nätet… utan jag inköpte den i lucka hos en charmigt vresig treneitaliapersonal som inte hade bestämt sig om hon skulle språkhunsa mig eller inte. Något att tänka på då man skall köpa biljett i lucka i Italien, ha INTE bråttom. Har man inte det så är det ok att vänta, och då ska ni veta att jag är den otåliga typen.
Via Milano
Det gäller att läsa på biljetten. Bara för att städerna i Sverige har EN tågstation för de rikstäckande rutterna så borde jag ju veta att SÅ är det inte i alla andra länder. Mitt tåg till Rom gick alltså inte från Milano Termini som i sig är både stor som och uppbyggd som en flygplats med stängda gater mellan de olika avgångarna. Men det finns iaf vresig stationspersonal att bli guidad av. Ytterligare ett litet tips, var inte stressad på Milano Termini.
Stationbyggnader vs Kyrkor
Trots att jag är varken döpt eller konfirmerad så brukade jag alltid krypa in i allsköns kyrkor då jag reste i min ungdom. Svala och vilsamma, och folk som trodde. Numer pallar jag inte med organiserad religion, och undviker därför religiösa byggnader.
Tror jag byter till stationsbyggnader som officiellt pampiga verk. Byggnaderna i sig är ju alltifrån osedvanligt enkla, till majestätiska. Milano Termini är ett avancerat praktexempel.
Via Rom
Jag är ledsen att jag måste trycka ner detta cykelresande i halsen på er, men Sally ÄR sån blessing trots att hon är otymplig i väska. Men med några timmars mellanrum mellan tågen så är det ”ju bara att” låsa in bagaget och ta den där spännande cykelturen. I Rom har de ett bemannat bagagerum som bara för att, är fullt nästan precis då jag kommer på eftermiddagen. Jag tar det som ett gott tecken, dvs att det funnits utrymme ända tills dess.
Bagageinlämningen är inte jättelätt att hitta, men ligger i den gången (innan du är ute på stationens utsida) som löper utmed stationsbyggnadens långsida. Denna något spartanska beskrivning kan i praktiken innebära att du måste traska runt hela stationsbyggnaden, jag vet. Det är den sida som löper ut mot Via Gilotti.
- Den rosa markeringen visar stationens egna bagageförvaring.
- Den blå markeringen visar den jag blev hänvisad till för att stationens var full.
- Det finns tydligen flera 🙂
Tur i oturen, så ligger det en extern bagageinlämning snett utanför på Via Gilotti 127 -blå markering på bilden ovan-. Den blev också rätt full, och när jag koom tog de endast små väskor. Med min 40-liters Fairview så var det inga problem tack och lov. Mao, om möjligt, res lätt. Det finns bara fördelar, och… trust me, jag vet att det är svårt. I mitt fall har det lett till två paket hem a cirka 40 euro vardera. Fett värt. Och bättre packare nästa gång.
I Rom
Tar jag givetvis tempen på huruvida det är ett snällt cykelklimat på vägarna. Vet faktiskt inte vad jag väntat mig, men inte denna vänlig- och försiktighet iaf. Med det sagt så var alltid försiktig! Det tar stressen av en att alltid försöka vara vänligast i trafiken enligt min erfarenhet. Stress… och jag är kass på allt, och kassare blir det i relation till andra.
Stationer #2
När man skall resa så är det en fördel om man tittar vilken station man avreser från. Det gjorde inte jag då jag lämnade Milano för Rom, och fick därför dricka cola på ett helt folktomt fik med eurodisco i några timmar, men det går det med 🙂
Eftersom jag skulle med nattåget från Rom fanns inget utrymme för det, och jag var i min romförort Tibutina i så god tid att jag tog en lång vända in the hoods även där. Jag tror inye jag behöver hylla min cykel igen, men jag gör det ändå. Friheten.
Lyxigt med egen
Å så äntligen min spartanska nattvagn. Trots att det inte alls varit problematiskt att dela rum så här långt på resan så är eget utrymme ändå otroligt härligt. BILD PÅ MINA NATTVAGN
Måste erkänna att jag var rätt mosig då jag kom fram till Messina, där båten över till Palermo Sicilien skulle avgå. Jag råkade fråga om vägen och blev överöst med den generösaste guidning av en annan tågresenärs upphämtare. Han skulle inte ens med båten, men de vägrade bara peka, och följde mig ända fram till biljett luckan, där de också beställde färjebiljetten åt mig. Fick jobba bort den där ”känna sig dumkänslan” och bara tacksamt ta emot. Nyttigt för mig.
Google translate -det finns inga gränser
Nä, det gör ju inte det. För frågar man någon om hjälp, och inte kan italienska så får man använda översättningsredskap. Jag använde först en annan översättningsapp som jag dessbättre inte kommer ihåg namnet på, för rätt som det var ville den ha 529 kronor av mig, och då gjorde jag slut.
