Varför tåget?
Varför inte? Det handlar ju inte bara om den ökande temperaturen, tätare intervaller mellan torka och översvämning eller minskande biologisk mångfald som konsekvens av bl a allt flygande. Det är utmaningen 😊. Oftast passar de mig, men det finns också tillfällen då jag väljer den enklaste vägen. Men jag flyger inte utan både dåligt samvete och lite skam. Inte för att andra tycker jag skall känna så, utan för att jag är fullt medveten om konsekvenserna.
Dessutom har jag dåligt samvete för att jag flög båda fram och tillbaka till Aten i februari. Så nu behöver jag bevisa för mig själv att det går att åka tåg nästan hela vägen ner till Aten.
Tågsemester på Facebook
Att ställa en fråga i sekten Tågsemester på Facebook innebär alltid en risk för tillrättavisande nedlåtande kommentarer, men det är ju leken man får tåla i så stora grupper. Alltsom oftast får man dock jättebra svar eller assist i ”nödsituationer”, eller om man behöver alternativ rutt då något uppstått på vägen eller om man bara för-reser i form av planering. Många gånger delar andra resenärer sina inspirerande erfarenheter och resor. Man får i vanlig ordning ta det onda med det goda.
Tågsemester startades 2018 av Susanna Ellfors och Andreas Sidkvist ur en frustration att det var så svårt att resa med tåg i Europa, samtidigt som det blev uppenbart för fler och fler resenärer att vi behöver börja tänka på en hel massa livsstilsalternativ pga de pågående klimatförändringarna. Tågsemester fyllde definitivt ett tomrum. Den har växt från ca 15K till 264K medlemmar. Vilket är HELT fantastiskt. Lite perspektiv på detta… 264K är hela (ca) 2% av Sveriges befolkning. Tack & Bock & Stor eloge till Susanna och Andreas!!
Flygskam & Tågskryt
Det är ju egentligen HELT fantastiskt att det svenska fenomenet flygskam har utvecklats till något så otroligt sött som tågskryt. Jag hade faktiskt ingen aning om att flygskammen har sin vagga i Sverige. Skam i sig är en av de mest obekväma känslor som finns, men det finns ju inget dåligt som inte har en uppsida. Om vi börjar uppmärksamma de bra sakerna andra och vi själva gör DÅ börjar det hända grejer. Bra grejer.
Igen, Tack Susanna, och med oväntad assist från Greta Thunberg som tom seglat katamaran över Atlanten för att tala om klimatförändringarna i FN. Allt dokumenterat Nathan Grossmans fina dokumentär I am Greta.
Become a train boaster by New York Times
Train bragging by Country Living
Train bragging by National Post Canada
Flight shame in Sweden by The World
The story of sustainable tourism
Green Swedes shun holiday flights
Tågrutter från Malmö till Aten
Det spelar ingen roll var och om du frågar specifikt efter en tågrutt till Grekland genom Balkan, du kommer ända bara få förslag på rutter genom Italien, och sen de olika hamnarna för färja vidare till Grekland. Det är på intet sätt en ologisk rutt. Men jag VILLE verkligen ta balkansidan ner. Ett skäl till att man får italienska ruttförslag är att det blir en himla omväg i Bulgarien. Ska man ta tåget precis hela vägen måste du nämligen ta tåget till Burgas (Bulgarien) och därifrån tåg till Thessaloniki.
Utöver detta så är det svårt att boka tågbiljetter eller sittplatser hela vägen via Svenska tågresebyråer. Jag köpte ett Interrail Global pass med 8 resdagar under 2 månader hos tågresebyrån Trainplanet, och lät dem även boka mina platsbiljetter. De kunde boka ända ner till Bukarest, Rumänien. Men sen fick det bli platsbiljetter via lucka på tågstationen. Jag är otroligt manuell av mig, i bemärkelsen att jag ber andra riktiga människor om assistans. Modernare människor bokar säkert online. Och lyckas jag köpa en tågbiljett via automat på en station så anser jag mig vara värdig vinnare av Årets överlevare till Alfred Nobels minne.
Tågresebyråer
Centralens resebutik Kalmar
Tågcharter
Trainplanet
Alingsås resebutik
Vagabonds guide (2023)
Malmö till Berlin med Snälltågets nattåg
Om möjligt så passerar jag gärna Berlin på mina resor ut i Europa då min ex-man David bor där, plus de berlinska vibsen som jag efter ett antal visiter där kommit att gilla. Berlin är vid en första anblick inte min stad. Oavsett, det är en bra knytpunkt för man kan resa i liggvagn över natten. Sen kan man botanisera över dagen, innan man tar nästa nattåg. Perfekt om man har myror i brallan, och reser med cykel. Dessutom är ju den här resan ca 2800 km lång, så det gäller att hålla humöret uppe.
Det är egentligen inte helt kosher att resa med cykel (i väska) på Snälltåget då man bör ha mindre bagage. Men kan man tänka sig att i värsta fall dela bädd med sin cykel, ja då går det givetvis bra. Alternativt resa under lågsäsong, då det ofta är mindre fullbokade kupéer och man kan trycka in henne (Sally… heter hon ju) under den nedersta slafen.
Det är inte säkert att man anländer till den station man sen skall åka vidare från i Berlin. Så mitt tips är så klart att åka till den station man tar nästa (natt)tåg vidare från och låser in väskan där. Sen en heldag i Berlin med mysig frukost, street art, och middag med David innan jag kliver på nästa nattåg till Wien, Österrike.
Från Wien, Österrike till Budapest, Ungern
Stress dödar allt som är kul, och lite till. Därför har jag planerat in luft i min rutt. Särskilt med tanke på att jag har Sally the bike med mig. Att jaga tåganslutningar med förvisso ynka 13 kilo cykel i släptåg suger. I Wien har jag bara två timmars tågåkarpaus men hinner ändå med en välbehövlig cykeltur ❤️ för frisk luft och lite motion innan jag hoppar på nästa tåg till Budapest, där jag behöver skaffa platsbiljett för egen maskin vi traditionsenlig kö.
Budapest till Bukarest, Rumänien
Vid det här laget så övergår mitt mentala läge från nyfiken på hur det skall bli att åka tåg (nästan) hela vägen ner till Aten till stolthet över min uthållighet och goda humör. Jag tycker alltså fortfarande att detta är ganska så kul och spännande. Kanske lite positivt tänkande som förberedelse på nästa etapp… 17 timmar på ett och samma tåg helt utan paus för cyklande eller frisk luft. Jag laddar med supersmarrig middag, vatten, frukt och nötter innan jag kliver på nästa tåg.
Mat på tågen
Ta inga chanser säger jag bara. Många tåg har en restaurangvagn, men absolut inte alla. Och denna 17-timmarssträcka hade ingen. Jag försöker alltid ha med mig några nötiga proteinbars. Inte sällan är det min goda väninna Zohreh som skickat med några extra som vänskapsproviant. Jag behöver inte skriva det, men vatten… glöm inte vatten.
Bekvämligheten på tåg genom Europa?
Efter 21 000 km så är jag nu på nästa nivå av imponerad av mitt goda humör, jag har ju faktiskt inte duschat en endaste gång sen jag lämnade Malmö. Nu är väl slarv med hygienen inte det som brukar ge mest poäng vid självskattning. Men jag ignorerar hygienen och fokuserar på humöret.
Det är dessvärre rätt vanligt att höra folk klaga på bristen på punktlighet då man reser med tåg. Jag åker massor med tåg till och från mina uppdrag runtom i Sverige sen jag sålde min bil för dryga två år sedan. Jo, jag åkte givetvis massor med tåg mellan Stockholm och Malmö redan innan jag gjorde mig av med bilen. Det jag vill ha sagt är att jag åker tåg med stor regelbundenhet, privat såväl som i jobbet och i denna reseblogg. Peppar peppar, är det är väldigt sällan jag är sen på riktigt. Oftast är det svenskt spårspring som är problemet då jag åker inrikes.
Jag har den fullaste förståelse för att de som drabbas av förseningar, och framför allt regelbundna förseningar, blir jäkligt irriterade. Men det är ännu mer irriterande då folk som aldrig, eller sällan åker tåg har tågförseningar som sitt resemantra. Ibland undrar jag om det inte handlar om dåligt samvete för att de åker bil, och att de tutar i sig den egna sanningen om att det inte går att åka tåg pga förseningar. Det är ju inte så att det aldrig uppstår haverier i vägtrafiken.
Så här långt har tågen gått som på räls <3
Bukarest till Sofia, Bulgarien
Inte bara är detta ytterligare ett dagtåg, det har också ett byte i Russe, på gränsen mellan Ungern och Bulgarien. DET var min resas första stressmoment. För det första var vi lite sena, och för det andra så kom migrationspolisen och… samlade in våra pass. Jag släpper ogärna ifrån mig mitt mer än genom en lucka, för att få tillbaka det max 20 sekunder senare. De här personerna såg dessutom inte särskilt officiella ut. Sen försvann de, medan tåget vidare till Sofia stod längre fram på perrongen i den här ödehålan och väntade. Under väntan på passen så kom det första och enda exotiska inslaget på min resa. En 30 åring yngling utan något intresse av tandborstning (exotiskt) tyckte jag skulle hänga med honom en natt och ta nästa tåg vidare till Sofia ett dygn senare. Yeah right.
Min lilla hinna-med-nästa-tågstress uppvägdes av den goda stämningen på perrongen. Tjugo minuter senare så kommer de tillbaka med passen och ropar upp namn efter namn, och sen upp och iväg.
Kommunismens kvarlämningar i Europa
Det är ju lite sorgligt att se att det är just de kommunistiska länderna som tiden liksom stannat i. Jag är ju född på 70-talet då vissa delar av Sverige fortfarande var imponerade av den Östtyska modellen. Sannolikt utan att fatta vad Stasi egentligen hade för sig, förrän man rev muren 1989.
När jag tog den där cykelturen för motion och ytterligare proviant i Bukarest, så blev det så uppenbart hur det officiella på något vis avstått från att underhålla och förvalta byggnaderna mitt inne i stan. Det är så klart inte den styrande makten som har det ansvaret, men det ser ändå konstigt ut att man låter en huvudstads centrala delar bara förfalla.
Under tågresan genom både Rumänien och Ungern så passerar man mängder med tågstationer där tak och fönster knappt finns kvar, samtidigt som det alltid stod en stins i uniform med sin lilla ”paddel”. Det såg SÅ sött och plikttroget ut. Byggnaden håller på att rasa, men jag håller ställningarna liksom. Min Bulgariska Airbnb-värd berättar senare att Rumäniens järnväg är en av landets största arbetsgivare. Jag tror honom, för det jobbades i ganska så stora grupper utmed tågspåren. Inte helt säker på att alla i gruppen var praktiskt nödvändiga för uppgiften.
Inga tåg från Sofia till Grekland?
Nja, det är en sanning med modifikation. Man kan ta tåget, men då måste man åka en jätteomväg via Burgas (kuststad i Bulgarien) och sen vidare ”tillbaka” till Thessaloniki. Så jag bokade helt enkelt en bussbiljett på sträckan mellan Sofia och Thessaloniki. Sista bussen för kvällen hade dock redan gått då jag anlände till Sofia, så här blev min första natt utan transport.
Detta lilla avbrott innebar dock en natt hos en mycket stilig Bulgarisk man som pratade så mycket om sin kärlek till ABBA och hur illa den turkbulgariska minoriteten behandlades i landet. Och han var en av dem. Min hett efterlängtade dusch fick helt enkelt skjutas på morgondagen, SÅ trött var jag. Men den som väntar på något gott… Det var som en pånyttfödelse när den väl ägde rum innan avfärd nästa morgon.
Sofia i Bulgarien
Har varit här en gång för många många år sen, och under helt andra omständigheter. Jag gillade det inte alls. Jag tycker alla dessa fd kommuniststaters städer är allmänt grå och tråkiga. Men nu blev jag ändå nyfiken. Jag skulle nog kunna tänka mig åka tillbaka och undersöka stället ett par dagar. Om inte annat för att äta turkisk mat.
Thessaloniki
Sista gången jag var i Thessaloniki var under min första tågluff 1989. Efter en ganska så krävande resa genom ett i delar rätt ovänligt (fd) Jugoslavien där de ropade tyskjävlar efter oss, så var det underbart att komma till denna vänliga och engelsktalande miljö. Jag reste solo även då, men träffade Vicki från Nya Zealand i Venedig, och tog rygg på henne ända ner till den grekiska ö-världen. Hon var så chill och världsvan med sina 22 år, och jag var tågluffarrookie med mina 18 år.
Jag är lika slagen av vänligheten och kontaktsökandet på stationen. Denna gång utan den tidigare så smidiga engelskan. Den där första upplevelsen gav mig intrycket att i Grekland var alla moderna, vänliga och pratade engelska. Nu hade jag en timmes väntan mellan buss och sen tåget vidare till Aten. Satte mig med min hamburgare på en uteservering, och det tog bara några minuter innan jag kom i samspråk med en grekiska. Språket var engelska, grekiska och handgester, plus alla leenden. Det var så fint ❤️.
Rälsen mellan Thessaloniki och Aten skadades allvarligt efter ett oväder 2023, men har renoverats, och jag kunde alltså ta tåget de sista fem timmarna som återstod till Aten. Snart där, och det kändes nästan overkligt☀️
Stolt tågresenär
Ja, äntligen har jag nått Aten. Med tåg. Genom Balkan.
Jag är så himla stolt över mig själv, mest för att jag lyckats upprätthålla gott humör under en så pass lång resa. Med det sagt så har jag faktiskt den största förståelse för att man väljer att flyga 3 1/2 timmar istället för mina 4 dygn. Men om du är nyfiken på tågversionen, GÖR det!! Jag hoppas verkligen att du kommer vara lika nöjd och stolt som jag. Allt gick som på räls, tom passkontrollen i Russe vid den Rumänska gränsen.
