Cykeln -praktiskt ressällskap
Få saker är mer givande att ha med sig på en resa än… en cykel.
Tittar jag tillbaka på de resor jag gjort de senaste tio åren så är det förbluffande många gånger jag antingen köpt, eller tagit med mig egen fällbar cykel på de ställen jag varit. Så nu har det blivit ett snudd på lika viktigt kriterie som maten då jag ska byta ställe. Hur är det att cykla på ..?
Fällbar cykel
Jag köpte min första i USA 2009, en Dahone som aldrig användes hemmavid och därför såldes efter fem år. Min nästa köpte jag i Spanien på Decathlon och vi blev egentligen inte riktigt kompisar förrän under tågluffen i somras. Men då blev vi oväntat BÄSTISAR. Mot en av alla mina förbluffande många regler så skaffade jag ytterligare en fällbar, även den på Decathlon, för att ha i min stockholmsbostad då vi saknar cykelrum där, och… med på den här resan.
Jag fullkomligen älskar den. Decathlon har inte bara fått fler modeller att välja mellan, de har också förbättrat cykeln på alla sätt utom ett, och den förändringen blev direkt farlig. Styrets låsfunktion kan släppa i ffa branta uppförsbackar då man kanske ”drar” särskilt mycket i styret, vilket man inte gör på raksträckor eller nedförs. Kommer dock inte reklamera den, för då tar de med största sannolikhet tillbaka den. Detta hände tre gånger på Mahé tills jag förstod att låsfunktionen var bristfällig. Kommer nu att skaffa ett låsande kardborreband att säkra låsmojängen med. För cykeln är i övrigt superhärlig.
Cykelhjälm
Det är omöjligt att säga något annat än att man alltid skall ha hjälm. Särskilt med tanke på att jag åkt i backen ett fåtal, men allvarliga gånger.
Men… varken denna resa eller min tågluff med cykel i somras inkluderade hjälm, för att… jag ville resa med minimal packning. Be mig inte förklara på något annat vis än att den av platsmässiga skäl prioriterades bort, för det går inte att ”rättfärdiga” den prioriteringen. Enda ”fördelen” med detta är att jag då cyklar med avancerat överdriven och snudd på undergiven försiktighet.
Väska till den hopfällbara cykeln
Den finns ingen riktigt bra väska till den nya cykeln, så jag tog min gamla slitna som är ganska så söndertvättad och fått en ny botten av mästersömmerskan -not- jag. Det finns dock nya på Biltema, och en lite mer avancerad variant på Cykelkraft. Vid en första anblick vill jag så klart ha den mer vadderade varianten då den inte bara skyddar cykeln lite, utan även mig som bär cykeln i väskan. Men, med tanke på att den ihoprullade väskan enligt mig bör ta så liten plats som möjligt i relation till min önskan om att ha liiiiten packning så förordar jag ändå den tunnare och ovadderade varianten.
Cykel på flyget
Att välja flygbolag var lite av ett dilemma då de fyra med lägst pris och med rimligast flygtider alla ägs av mer eller mindre diktaturstater. Jag valde Ethiopian Airlines och skämdes med tanke på Dawit Isaak. Flygtiden låg på 7h 30min + 3h 45min.
Deras bagageregler är enligt följande: 2 incheckade bagage på max 32 kg styck, och med mått som höjd+längd+bredd inte överstiger 158 cm För sportutrustning gäller lite andra regler, men ändå rätt lika.
Mitt bagage var ju cykeln i väska med en vikt på 17kg (inkl pakethållare som jag valde till för att kunna ha min packning på), en ryggsäck från min ryggsäcksfavorih Osprey med mått som passar carry-on-luggage med en vikt på 13kg, och en formidabel cykelväska från Valde (som jag också stoppade mitt lilla daypack som också är Osprey i) som kan användas som vanlig axelremsväska. Transportväskan inkl cykeln är ju lite av ett specialbagage, och kan omfattas av lite annorlunda regler.
Incheckning & flexibilitet
Då jag helt tappat flygvana pga klimatsituationen så köpte jag inte bara min biljett via telefon hos Odenresor efter att ha stångat mig blodig över alla tillägg hit och dit när jag försökte på nätet. Vilket fick mig att undra om jag skulle behöva resa ihop med burhöns eller tom bagaget då uppfattade det som att jag behövde betala extra för att… få ett säte att sitta i. Jag var också… på flygplatsen 3h innan avgång och bland de tio första som checkade in.
Var absolut beredd på extrakostnad för min lite udda väska, men jag ville ändå ge mig sporten att försöka få med den utan extrakostnaden på 100 USD som de först ville ha av mig. Efter lite mecklande med telefonsamtal och med mina låga vikter i förhållande till vad jag FICK ha med så löste det sig så att jag fick med cykeln/sportutrustningen utan tillägg. Var tålmodiga, avstressade och en kombination av vänliga och… lite bestämd, ja… kanske lite tur också om ni har för avsikt att… ha med cykel på Ethiopian utan extra kostnad.
Andra cykelbloggar
Eftersom det är snudd på omöjligt att spontanresa till och därmed på Seychellerna, så har jag behövt förbereda mig på ett helt annat sätt inför denna resa. Jag planerar det mesta i mitt liv, men det mesta utanför jobbet… följer inte planeringen.
Man släpps ju inte in till Seychellerna utan att man har alla sina boenden förbokade, vilket också kommer att påverka ens rutt när man väl här. Jag skulle börja på Mahé, sen vidare till Praslin och sen till La Digue, och sen avsluta på på Mahé igen. Nu blev det ju inte så…
Eftersom jag älskar att cykla, och vill göra det på egen cykel, dvs helst ha med min egen så kräver även den delen förberedelser. En hel del av andra förberedelser jag gjort inför den här resan har enligt mig varit direkt missvisande, och bidrog därför till en ganska så stor besvikelse då jag väl var på plats. Men just cykelbloggarna tycker jag ändå var bra trots att jag inte har samma erfarenheter som dem så här i efterhand.
Den jag läste det mesta hos är Epic road rides, som jag tycker är givande.
Cycling Seychelles, your ultimate guide: https://epicroadrides.com/destinations/cycling-tropical-islands/seychelles/
Must-read tips for cycling in the Seychelles: https://epicroadrides.com/cycling-blog/tips-cycling-in-the-seychelles/
Det här inlägget i sig blir då min vinkel på cyklande på Mahé, under de nio dagarna jag valde att stanna.
Cykla &… gå på Seychellerna
De blåmarkerade vägsträckorna cyklade jag en, och i de flesta fall flertalet gånger, och de flesta gångerna även med stor behållning. Jag kanske bör tillägga att jag även gick massor med cykeln framför mig -som man gör med en barnvagn- uppför backarna. Så pass faktiskt att jag fick ett ryggskott, som ”botades” med en brant och alldeles underbar hajk i djungeln.
Ju bättre kondition och mer avancerad envishet du har, desto mer kommer du givetvis att cykla, för här är inte bara brant, det är lååååånga uppförs- och nedförsbackar. Det hände faktiskt ett flertal ggr att jag ledde cykeln även nedför då jag läst om överhettade bromsar i Epic Road Ridesbloggen. Ett par av mina bromsar tjuter dessutom rätt kraftigt både när det är kallt, varmt och blött, vilket kan vara ganska så ocharmigt för de som bor vid vägen.
Hallandsåsen på… Seychellerna
Ungefär så är det, och då tänker jag särskilt på den långa branta backen från Kirunahållet i riktning mot Malmö. Så är det att cykla på Mahé, med tilläggen krokigt, och smala och otroligt vackra vägsträckor. Alla backar är givetvis inte av hallandsåskaliber, men de är absolut inte ovanliga. Det finns också de som korsar ön som är både brantare och längre, tänker särskilt på vägen som heter Sans Souci, där många av öns vandringsleder utgår från.
Här & Nu & Vägsäkerhet
Det finns inget bättre sätt att beskriva cyklingen på Mahé, och särskilt om man inte har hjälm. Äh… jag vet faktiskt inte om det är någon skillnad med eller utan hjälm. Det jag vill ha sagt är att här gäller det att hålla tungan rätt i mun.
Vägarna är många gånger smala, och på Mahés västra sida saknar de flesta vägarna räcken, medan de är lite vanligare på den östra sidan. Generellt saknar nästan alla sträckorna vägren, och kantas inte sällan av ett mycket enkelt och smart dagvattensystem som är i 90° vinkel gentemot vägbanan. Men jag såg också en del nya räcken på gång.
Motorvägen
Ja, den som går mellan flygplatsen på Mahé och huvudstaden Victoria, kanske också landets enda, vad vet jag? Jag mötte poliser lite varstans på Mahé, och de hälsar väl inte direkt. Men just då jag skulle ut på motorvägen, jo det låter ju helt världsfrånvänt att jag återigen -Italien…- skall ut på en motorväg på cykel -men det finns liksom inget alternativ på sträckan- så upplöste polisen en avspärrning och vinkade förbi mig. Jag tog det som att det var ok att cykla där.
På motorvägen finns lite, med betoning på lite, mer av en vägren att hålla sig på. I övrigt körs det naturligtvis ganska så snabbt, och kanske lite väl nära en som oskyddad cyklist. Man får gilla läget helt enkelt, för en motorväg är ändå en motorväg, oavsett om det saknas alternativ för en som cyklar. Det blev iaf inte en särskilt mysig, eller på annat vis minnesvärd cykeltur.
Låsa cykeln?
Det jag hade läst var att här behövde man INTE låsa cykeln. Min tillit gentemot människor är enligt min pappa irriterande hög. Enligt mig själv är den en trygghetsfaktor, och en önskan om att vi i grund och botten vill varandra väl även om vi inte… alltid lyckas i alla lägen.
Så jag tänkte INTE förolämpa lokalbefolkningen med att låsa min cykel då jag stannade utmed vägarna för att gå in i de små minimarketarna för refill av framför allt coca cola. Detta oavsett om jag hade hela min ”stora” packning inkl dator & Co fastspänd bakpå eller inte. Särskilt om det stod ett öldrickande gäng hannar som kommenterade ”nice bike”. Jag tog alltid bara med mig min lilla röda daypack med pengar och ID in i butiken.
Ända tills en man följde efter mig in i en av de där små minimarketsarna och frågade mig om jag hade ett lås till cykeln. Och det hade jag ju givetvis. Använd det var hans nästa kommentar. Och då var jag ändå på ett minimarket dikt an till polisstationen i Port Glaud. Från och med det så använde jag låset.
Cykelregler på Seychellerna
Seychellerna har en lite Stasiaktig kultur, sannolikt för att de länge var en kommunistisk diktatur. De gillar helt enkelt att registrera allt. Det står att läsa på väldigt många ställen att denna ”kultur” handlar om att de vill hålla koll på turismen, men det tror jag faktiskt inte ett skvatt på, för här i landet är du inget annat än en turist. Det är jättesvårt att komma i kontakt med lokalbefolkningen, snudd på omöjligt.
Därför visste jag inte om jag skulle skratta eller bli provocerad då jag två timmar innan jag lämnade landet blev approcerad av en lokal guide som så många andra sa ”nice bike” och sedan frågade ”om jag hade licens för den?”. Vilket jag -såklart- inte hade. Och heller inte hade en aning OM att jag skulle ha.
Jag frågade min värd på det sista guest houset jag bodde på om detta stämde, och han sa att han och en granne också hade beundrat min cykel och lagt märke till att jag inte hade något klistermärke på cykeln som indikerade att jag innehade licens för den. Eftersom jag redan vid det här laget var så besviken på Seychellerna som resmål så bekräftade det bara min syn på landet.
Har sen jag kom hem mailat de anknutna myndigheterna och frågat om detta stämmer då jag inte hittar 100% info om detta via nätet. De har dock inte återkommit. Eftersom landet är pyttelitet, och de håller koll på en enligt Stasimodellen så blir jag lite paranoid… 🙂 Deras turistråd har nämligen kontaktat mig och frågat om de fick dela ett av mina instadelningar. Och nu är jag inte längre officiellt positivt inställd till resmålet…
Hänsyn utmed vägen
Det är inte omöjligt att jag har fel, men jag brukar ta vänlighetstempen på ett ställe genom att se hur bilister, cyklister och fotgängare samarbetar om utrymmet på vägarna. Mahés västra sida har ett ganska så vänligt klimat. Inte lika avancerat som i Italien, men ändå rätt imponerande för mig som kommer från helvetets ”cykelstad” Stockholm.
Bilar och bussar håller ut, ingen ligger och hetsar. Sannolikt bidrar även jag till den ömsesidiga respekten genom att hålla undan där jag kan. Det ÄR inte jättemysigt då man cyklar med havet direkt ner till vänster om sig, eftersom man kör och cyklar på vänster på Seychellerna.
Måste erkänna att jag är SÅ imponerad av alla turister som kör hyrbilar här. Vägarna ÄR smala, serpentinkurvor är ganska så vanliga, och de här branterna rakt ut i djungeln eller havet. Hade läst att -de blå- bussarna har full koll på var de och andra trafikanter börjar och slutar, och det har de verkligen .
Vackra vägar
Vet inte om det är min cykelvurm, eller att det är så många av de vackraste strändernas brist på säkert badande som bidrar till att jag tycker det finns fler vackra vägavsnitt än just… stränder. Men många vägavsnitt är SÅ fina med sin inramning av den grönaste grönska.
Hyra cykel på Seychellerna
Jag skulle inte göra det. Vägarna här är för farliga på åtminstone Mahé. Inte i bemärkelsen att folk är hänsynslösa, för även om det förekommer så är det extremt ovanligt. Och de som är hänsynslösa HÖR man på långt avstånd, så man hinner liksom ”ta skydd” genom att kliva av. Det hänsynslösa påminner lite om unga hannar som vill makta på vägen, och kör så att bilen skriker.
Men det är brant, och du vill verkligen veta att din cykels bromsar är bra, och att cykeln är fullt fungerande. Det gäller förvisso också din egen om du tar med den.
Det finns kanske cyklar att låna/hyra på de inhägnade hotellen, men i övrigt så såg jag bara ett enda ställe utmed de vägarna jag färdades på. Det ligger dessutom ganska så avsides på Mahés sydöstra spets. Mitt emot Double Tree by Hilton.
Man kan generellt också säga att få cyklar, mest pojkar och fåtalet yngre män. Såg en enda spandexrumpcyklist, också den enda med hjälm.
Kulturskillnader -östra och västra sidan av Mahé
Även om Seychellerna består av 125 öar, och de tre huvudöarna Mahé, Praslin och La Digue är de mest besökta så är de små. Med bil skulle du utan alltför långa pauser kunna ta dig runt hela Mahé på en dag. För att göra det som cyklist så måste du vara på elitnivå. Det är INTE jag. Jag bara älskar att cykla.
Jag började ju med att cykla från Victoria Airport på Mahés östra sida till Anse à la Mouche på den västra sidan. Det tog faktiskt hela två timmar, och med bil skulle det ta ungefär 20 minuter. Notera att 70% av gångerna jag skriver cykla så innefattar det också skjuta cykeln framför eller bredvid mig beroende på om det är uppför eller nedför jag tar mig.
Mina första sex dagar på Mahé så befann jag mig på dess västra sida. Här hälsar alla. Antingen hälsar de först, eller så svarar de med hälsning om jag hann först. Mina sista tre dagar så var jag på Mahés östra sida, och där är stämningen utmed vägar och bland Seychellierna lite mindre trevlig. Den är absolut INTE otrevlig, den är bara inte särskilt vänlig. De hälsar om man hälsar först. Och trafiktempot är lite högre och lite närmre, men absolut inte otrevligt nära eller snabbt. Men jag blev iaf ytterligare lite medveten och än mer försiktig. Inget jag led av, mer ett konstaterande.
Hundar…
Jo, jag älskar ju hundar och katter, och har givetvis blivit jagad av hundar förr, men också attackerad med bett som följd. Här är de flesta hundar, vilket inte är så där överdrivet många, ganska så skygga. Vissa beter sig snudd på som om de vore strykrädda, vilket jag tycker är sorgligt. Men det hände också en gång att jag blev jagad av två som aggressivt hetsade varandra, och då var jag väldigt glad att jag var på cykel och att det inte var hallandsåstypen av backe jag skulle uppför, då hade jag varit antingen biten eller varit tvungen att vända på en femöring.
Jag har i efterhand läst mig till att Seychellerna inte rapporterat ngt fall av rabies, men att de heller inte finns med på den internationella listan över rabiesfria länder. Så… iakttag försiktighet. Jag kan inte förklara varför, eller hur jag iakttar försiktighet, men jag gör det. Och… fick väldigt försiktigt klappa en eller två vovvar, på deras villkor och med en massa fjäsk så klart.
