Är Seychellerna det paradisresmål det beskrivs som?
Det kan kanske inte sammanfattas bättre än så här ”Du är inte bara turist på Seychellerna, du är BARA turist på Seychellerna”. För mig som ogärna flyger, och heller inte hade gjort det på nästan fem år, så var den här flygresan så där synnerligen (väl??) utvald. Utsläppet av enkom koldioxid låg på ca 3,1 ton, och hamnade därför i kategorin månadslång resa då jag inte har för avsikt att okynnesflyga som transport under mina resor.
Varför Seychellerna?
I mitt fall var det suget efter allt det som Thailand erbjuder, men utan rabies, jätteturismen, nedskräpningen, och allra mest barnprostitution och ormar.
Båda länderna erbjuder vacker natur, varmt härligt klimat och paradisiska stränder. För mig är spontanitet -och envishet- en livsstil. Eftersom man inte kan resa spontant på Seychellerna så har jag faktiskt aldrig förberett en resa så här noga. Man måste nämligen ha varenda boende bokat innan man försöker sig på att släppas in till Seychellerna, för de sägs vara noggranna med att ha kontroll på turismen.
Vet ni, det tror jag faktiskt vad jag vill om. För du är som sagt absolut INGET annat än turist i landet. De lokala vill knappt ens befatta sig med dig i egenskap av person.
Det stämmer verkligen att här finns de mest fantastiska stränderna att TITTA på. Många av dem, och inte bara många utan många av de vackraste stränderna kan man dessvärre inte bada vid utan drunkningsrisk.
Stränderna byter verkligen karaktär vik för vik, vilket är ganska så spännande. Den ena har den mjuka sanden, nästa har grusig sand, den tredje är full -ovan såväl som under vatten- av vassa döda koraller, nästa har otroligt vackra rundade granitbumlingar, och vissa av dem har bilvägen direkt i strandens huvudända vilket är lite omysigt. Ni har säkert läst fler bloggar och artiklar om Seychellerna vid det här laget. Och det där med badskor… köp dem hemma. För här kommer ni att få lägga onödig tid på att kanske… hitta några. Och ni kommer att behöva dem på många av stränderna.
Varning
Måste ändå lägga in den redan här. Jag är bitter som fn när det kommer till den tillgängliga födan, alla sorters faktiskt. Ännu bittrare är jag på alla bloggare och resetidingar som… jag upplever farit med osanning när det kommer till maten i landet.
Ska jag be om ursäkt över detta? Nä. Men att jag återkommer till det på en snudd på besatt sätt, det ber jag om ursäkt för. Det är bara jag som bearbetar min erfarenhet, på din beskostnad. Igen, jag ber om ursäkt för detta redan här.
Friends with everyone & Enemies of no-one -raka puckar.
På Seychellerna är allt primärt för ryssen. Det börjar redan med att de står och viftar en i ryggen med dollarsedlar i immigrationen då deras tålamod tryter. De har ju pengar, varför går ”vi” inte före liksom? Varningsskyltarna för drunkningsrisk vid farliga stränder varnar överst på ryska. Hur jag kunde vara så naivt omedveten om detta… Jag räknade kallt med att det HÄR var rätt läge att åka till Seychellerna iom att oligarkbåtarna numer ligger beslagtagna eller i dold hamn. Men… alla ryssar är ju inte oligarker bara för att de viftar med dollars liksom.
Min andra värdinna på ön förklarade landets förhållningssätt till anfallande nationer med att här var de vänner med alla, och hade därför heller inga fiender. Det som också kan sammanfattas till någon ärlig och praktisk form av integritet, tänker jag. Inget skitsnack liksom.
Lägg sen till att jag är inte bara Europe, jag har Svenskt pass. Ibland slår det mig att jag kommer från pluttenationen med ett ego likt en väldigt liten men stöddig hund. Dvs inte en sån där som skäller av illa dold rädsla, utan den där hunden som tror den är en Grand Danois, men egentligen… är en Dvärgschnauzer. Så vem är jag att tycka att kreol, franska eller… engelska ska stå överst på varningsskylten. Jag har givetvis överseende med att det inte står på Svenska… alltid något.
Bart är sämst, men pengar är bättre…
Topless för minimalt med tanlines skall tydligen inte vara uppskattat av Seychellier av det jag läst mig till. Den här baddräkten ger mig lite dubbla budskap. Gillar bäraren tanlines, eller inte? Den är inte ovanlig på kvinnor här på Mahé som rullar runt i strandbrynen, med raka ryggar och bakåtslängda huvuden medan hannen i familjen filmar. Ni fattar, jag börjar och bli gammal och bitter för att… jag inte har den där söta bakdelen.
Och Seychellierna vill ju ändå inte ha med något annat än turisternas pengar att göra, så då kan väl -de ryska- turisterna också skita i vad Seychellierna tycker om respekten för landets preferens när det gäller klädkod.
Demokratin & Diktaturflygen
Hur man än vänder och vrider på det så är ju stadsskicket en del av produkten resa & resmål. Seychellerna ÄR numer en demokrati även om Stasikulturen genom sin registreringsiver ändå ständigt och tydligt gör sig påmind. De som lever och bor här åtnjuter skatte/turistfinaniserad vård, skola, rent vatten och avlopp samt rösträtt. Ser man sig omkring här i världen så är det lite si och så med dessa företeelser, så plus till Seychellerna på dessa punkter.
För att ta sig till öriket finns dock bara diktaturflyg att tillgå. Hit flyger man med Qatar Airways, Turkish Airlines, Emirates och Ethiopian Airlines. Jag flög med Ethiopian och skäms så klart när jag tänker på Dawit Isaak.
Se och göra på Seychellerna
Om jag ska vara ärlig, så blir man snabbt mätt på det lilla upplevelseomfång som åtminstone Seychellernas största ö Mahé har att erbjuda. Sen är det ju som med livet generellt, höga förväntningar är likaväl en förbannelse som en välsignelse. Jag hade HÖGA förväntningar efter allt jag läst i förberedelse. Den här resan skulle ju innebära 3,1 ton koldioxidutsläpp och jag hade november månad till förfogande för min resa. Mina nätsökningar över novemberparadis kokade ner till Seychellerna iom att jag var trött på Thailand som resmål, och Seychellerna har ju inga ormar ❤️. Trodde jag…. tur jag inte fick reda på det förrän jag var hemma igen.
Vacker natur på Seychellerna
För mig med orm- och i viss män även tropisk spindelskräck så är det en avgörande faktor för att vara ute och hajka i landets natur. På Seychellerna ska det finnas flertalet utmärkta vandringsleder. Jag hann med en innan jag tröttnade på att resa solo på Seychellerna, men den var makalöst fantastiskt. Då jag inte är någon vandrare av rang, utan är så där jättenöjd med max en mil, så var den jag hamnade på en fullträff.
Landsköldpaddor i fångenskap på Mahé
Ja, det är dessvärre inte bättre än så. Jag cyklade ner till Anse Tamaka på Mahés sydvästra sida och mitt hjärta brast när jag såg dessa inhägnade landsköldpaddor. Det måste ju finnas ett acceptabelt skäl till att hålla djur på det här inhumana viset. För det första lämnade jag platsen direkt så att de som jobbar där inte tror att jag är intresserad av att se detta, för inhuman djurturism, vilket tyvärr är alldeles för vanligt… på diverse håll i världen, inklusive i Sverige, är absolut INGET jag stöttar. Efter det så frågade jag värdinnan på mitt första guest house hur det kom sig att de hade sköldpaddorna inhägnade på detta torftiga vis.
Landsköldpaddor kan inte ströva fritt på Mahé pga att de tar så lång tid på sig att exempelvis korsa vägar. Jag fattar efter att ha cyklat runt ett par dagar. Det skulle bli de brutalaste dödolyckorna. Både sköldpaddor och människor skulle sannolikt köras ihjäl/köra ihjäl sig. Så man fångar helt enkelt in dem, och vissa säljs till djurparker i andra delar av världen😢🤮. Djurturism… förvalta din makt som människa säger jag bara.
Bättre respekt för dem, borde ett land som trallar på om sköldpaddor i minst en tredjedel av alla bloggar, hemsidor och resereportage om Seychellerna man kommer över.
Besöka Victoria, Seychellernas huvudstad
Som ensamresenär så är jag ju som tidigare nämnt ändå en nyfiken och social varelse, och man blir ju synnerligen svältfödd på social interaktion med andra människor här på Seychellerna. Det är säkert annorlunda om du har råd med hotell för några tusen per natt, för där borde rimligtvis vara andra människor. Men bor man på ett guest house med privat värd så interagerar du ju inte alls, eller väldigt lite med andra resenärer.
Så jag tänkte omge mig med lite liv och rörelse i Seychellernas huvudstad. Det var en ganska obekväm cykeltur då delar av den äger rum på dubbelfilig motorväg. Där är hänsynen till oskyddad trafikant väldigt låg i jämförelse med på de andra vägarna. I Victoria finns dock andra par, och familjeresenärer, sexuella inviter… lite fler enkla restauranger och take-outställen med den sedvanliga tonårsmaten -pommes, burgare och margaritapizza- och kerolsk fish stew. Det är oavsett ett skönt miljöombyte.
Här finns den… haussade replikan av Big Ben. Ni som råkar missa Victoria och den missar faktiskt ingenting alls. Här finns också Victoria Market som absolut är värt ett besök i brist på annat. Här säljs fisk med små pelikaner som står och väntar på ngn slamsa. Ganska sött måste jag säga. Sen är det långa kanelstänger, kokosolja, lite andra kryddor, importerade grönsaker och lite lokal frukt. Egentligen inget speciellt, men som sagt, i brist på andra sevärdheter så är marknaden ett välkommet inslag.
Jag blev snabbt mätt på den lilla stadspölen.
Konst på Mahé
Jo, det finns faktiskt två gallerier som ligger ganska så nära varann på Mahes västra sida, ungefär vid Baie Lazare. Gallery D’Art och Michael Adams. Jag gick för egen del bara in på Michael Adams-galleriet, och tycker det var lite synd att jag missade Gallery D’Art.
Street Art a la Seychellerna
Jo, en liten skvätt som jag kom över utmed Sans Souci-vägen från Port Glaud. Jag får vara glad för det lilla. Eller så är det det stora i det lilla, för jag kämpade verkligen mina första fem dagar med att fokusera på saker jag tyckte om. Jag hade ju sett fram så emot den här resan otroligt mycket och ville verkligen inte att den skulle sluta som den gjorde, dvs i en så pass stor besvikelse att jag valde att endast stanna en tredjedel av tiden.
Magert och synnerligen kostsamt utbud av aktiviteter på Mahé
Ja, här finns helt enkelt inte så mycket mer än vackra stränder -varav många inte ens är badbara utan drunkningsrisk- och hajker att ägna sig åt om man vill ha något större utbyte av aktiviteten.
Länkar till aktiviteter på, eller snarare vid Mahé, för det handlar inte sällan om ö-hoppning till andra öar i landet.
Things to do in Mahé Island -Tripadvisor
Cultural tours in Mahé Island -Tripadvisor
Saker att göra -Mahé -Get your guide
Är integritet ovidkommande då man beskriver ett resmål?
Det beror väl på vem man frågar tänker jag. Syftet med min rese- och aktivitetsblogg var ju att få utrymme för mitt intresse av att skriva och ta bilder då mitt bildskapandeintresse äntligen vaknat till liv igen 15 år efter att jag lämnade yrket professionellt. Seychellerna ger givetvis utrymme för båda. Mina upplevelser kommer dock begränsa mina förhoppningar om att möjligtvis kunna generera några ekonomiska vinster med skrivandet eftersom jag tillämpar plus OCH minus. Och i de proportioner som överensstämmer med det jag erfar.
Då jag inte okynnesflyger så vill jag att de resor som inkluderar flyg skall vara modell längre. Och modell längre till Seychellerna, oavsett hur mycket budgettänk man än tillämpar, är en ganska så kostsam historia. Då är det ganska så sorgligt att den här otroligt väl förberedda resa slutade med att jag betalade 650 Euro för att avbryta resan efter en dryg vecka.
Efter fem dagar så börjar jag ifrågasätta Seychellerna i relation till det jag läst om resmålet. Och nu när jag sitter här hemma och plötsligt… stortrivs i Svenska novembergråvädret före turkost vatten på Seychellerna så undrar jag ju vad de som haussar resmålet har rökt? Det rökat hade jag också velat ha tillgång till då jag var där. Nej, jag varken röker eller snusar eller ens uppmuntrar NÅGON till det.
Kulturen på Seychellerna
Som jag plöjt igenom resereportage av reseskribenter och bloggtexter, svenska såväl som utländska. Det är faktiskt otroligt svårt, om ens möjligt att hitta något negativt alls om Seychellerna. Så här i efterhand så började jag söka mer aktivt efter ”alternativa” upplevelser än de man bombarderas av då man söker. EN ynka beskrivning av besvikelse har jag hittat. Hur är detta möjligt?
På Seychellerna skall de tydligen vara katoliker och tro på spöken. Att legenden Jesus fortfarande har inflytande är tydligt eftersom det finns en del kyrkor på ön -Mahé-, och kors uppsatta ute i vattnet här och där. Jag mötte även de typiskt sött välklädda damerna och barnen på väg till eller från kyrkan den enda söndagen jag var i landet. Utöver detta så mötte jag även en halv handfull med kvinnor i niqab, flera indier i små supermarkets med en röd klutt i pannan. Tecken på att folk tror på spöken… hittar jag dessvärre inte, men det hade varit ett synnerligen spännande inslag.
Vänlighet på Seychellerna?
Som soloresenär, eller kanske mer den soloresenär jag är gör att jag balanserar mellan att vara öppen, nyfiken och mån om min intuition för att jag bara har mig själv att luta mig mot. Har ju rest ensam sen jag var 17, och om mitt minne inte helt sviker mig så har jag faktiskt aldrig råkat riktigt illa ut som soloresenär.
På Seychellerna är de enda samtal jag lyckas att få till med två av mina guest housevärdar, hannen i ett par jag hamnade bredvid på ett tvåbordsfik utmed en väg från paradisstranden Anse Intendance, och militären som skjutsade upp mig till vandringsleden Mourne Blanc. Och den senare var ju av lite osmaklig karaktär kan jag tycka… Nej, man ska inte behöva förvänta sig sexuella inviter för att man är kvinna, och får skjuts. Det finns massor av hjälpsamma människor som inte beter sig så.
I övrigt så tycker jag att den östra och västra sidan har avancerat olika social karaktär, särskilt i relation till vänlighet/ovänlighet.
På västra sidan hälsar många spontant, eller hälsar tillbaka då jag hinner hälsa först. Ett leende besvaras också ganska så ofta. På östsidan hälsar få, och få hälsar tillbaka då jag hälsar först. Detta gäller huvudvägarna utmed kusten. Det finns en pyttlingväg som går över berget mellan Anse Bouiganville på östra sidan till Bahe Lazare på västra sidan, och där hälsar de lika vänligt som på Mahés västra sida, nästan ännu vänligare faktiskt. Kanske har med vägens obygdkaraktär att göra? Spekulation å min part.
Attityden gentemot mig på öns östra sida är väldigt lik den där föraktande som kan finnas på turistförstörda ställen. Kommer inte ihåg var jag mötte den senast, men jag vet har mött den någonstans. Har faktiskt stor förståelse för den, men tycker givetvis att det är tråkigt att vi turister varit med att skapa detta. För det krävs alltsom oftast två för en tango.
Publikt drickande av rusdrycker & ömsesidig respekt
Ytterligare något som jag bara ser, och ganska så mycket dessutom 🥳 på Mahés västra sida. Det är sådär särskilt förekommande på raksträckorna som har stranden, och eventuellt ett busstopp på ena sidan och en minimarket på andra. Där står männen i små klungor och med en öl i handen. Inga kvinnor i sikte.
De vänder alla huvudet efter mig och Red -cykeln-, och hälsar vänligt. Någon i dessa klungor utbrister alltid ”nice bike” efter oss.
Jag hade fått rätt dubbla budskap gällande det här med stölder på Seychellerna. Ett gäng skribenter låter meddela att här behöver man INTE låsa sin cykel. Officiella siter såsom Sveriges Ambassad och flera andra utländska siter menar på att det förekommer rån, dock ej våldsamma. Men pass och stora summor pengar skall inte tas med ut på exempelvis vandringsleder. Inte heller skall man lämna sina saker på stranden då man går och badar. Det där sista undrar jag alltid hur andra (soloresenärer) efterlever?
Det sista jag vill är att förolämpa någon lokalboende genom att inte tro dem om gott. Så det tar ungefär fyra dagar tills jag av en annan lokalboende ombeds att lämna minimarketen och gå ut och låsa fast min cykel. Det var givetvis i all välmening, och det var helt ok att fortsättningsvis låsa min cykel. Jag hade fram till dess lämnat allt utom mitt daypack -pass, pengar och kort- på cykeln då jag transporterade mig mellan boenden, men behövde besöka minimarkets för vätskeersättning. Läs cola… Och jag blev aldrig av med något.
Det förekom ett gäng gånger att folk ville köpa, eller att jag skulle donera min cykel då jag lämnade ön. Det var givetvis inte aktuellt, men likväl en rimlig fråga.
Jag var på intet sätt otrygg då jag vandrade på leden i djungeln. Man mötte andra i par eller större grupper. Och eftersom jag inte badar i bikini och ryggsäck… så lämnade jag det på stranden både då jag badade och rastade mina myror i brallan med hjälp av promenader utmed de längre och vackrare stränderna utan vassa… koraller. Men, det är absolut INGET jag rekommenderar.
Sexuella inviter på Seychellerna
Till mig som soloresenär, och kvinna var tyvärr inviterna alldeles för frekvent förekommande för att den inte skulle skapa en ganska så obekväm känsla. Det är en prestigegrej för mig att inte vara rädd, eller visa rädsla. Oavsett om jag reser i sällskap eller ensam.
Bara för att jag inte blir rädd av dessa inviter så har jag faktiskt rätt i att känna mig obekväm. På sju dagar så räkade jag ut för detta fem gånger, varav den första och sista i mörkret. Första gången var i Anse a La Mouche på västra sidan, och då fanns det gott om människor runtomkring, och jag bara tackade nej och skrattade bort det. Sista gången var jag ensam på cykeln då en man körde upp bredvid mig på en moped. Det gillade jag definitivt INTE, och tröstade mig med att det fanns egentligen ingenstans att ta vägen då det i princip inte finns så många avfarter. Och skulle jag bli fysiskt påhoppad så skulle en bil dyka upp inom kort.
Men är det verkligen rimligt att lokala män beter sig så mot ensamresande kvinnor, och särskilt i mörker? Jag måste säga att det är förbannat ofint i dagsljus, och ännu mer förbannat empatilöst i mörker. Nu accepterade alla fem som kom med inviter ett ”tack, men nej tack”, men ändå…
Musik på Mahé
En sån där härlig sak som bara förekom utmed de blåmarkerade vägarna på Mahés västra sida är musiken. Det liksom sipprar, och i vissa fall tom dånar ur husen utmed vägarna, och ibland även från husen som är utslägda i djungeln. Här är det en blandning av julmusik a la stilla natt, till Rhianna, amerikansk gangsta rap, någon reggealiknande musikstil och Bruno Mars. Det är väl kanske inte så mycket av en inhemsk kulturyttring, mer än ATT det lyssnas och bjuds på musik. I’ love it!
Detta förekom inte på Mahés östra sida.
Trafikvett på Seychellerna
Ganska bra skulle jag vilja påstå. De blåmarkerade vägarna är de jag cyklat eller promenerat, och därför bildat mig en uppfattning om. Både inhemska och turistande förare imponerar på mig. För de här vägarna, smala, och alltsom oftast utan vägren om de vetter ut mot kusten eller har sitt enkla men prima dagvattensystem mot bergsidan. På öns västra sida är det färre vägräcken, och gott om stup rakt ner, vi talar om 90° vinklar här. Samma gäller dagvattenrännorna som inte är övertäckta, vilket är de flesta, som också har 90° vinkel.
Jag hade ju skaffat ett internationellt körkort, och hade givetvis med mitt egna svenska som är ett krav vid hyra av bil på Seychellerna. Dessutom verkar det vara betydligt billigare att hyra bil än att åka taxi. Jag skulle säga att en dags hyra av de små bilarna kostar en tredjedel av vad en 30 minuters taxiresa kostar. Så gå inte på det där med att taxi är billigt eller ens prisvärt här när ni läser det, för det är det INTE.
Med detta sagt så hade jag aldrig vågat köra bil här. Cykla tycker jag inte är något problem om man bara lyssnar efter bakomvarande trafik, och håller sig 40+ cm från stupet om man befinner sig på stupsidan. Jag erkänner… ibland var det skitäckligt med de där stupen, och då får man väl kliva av och gå på andra sidan vägen. Trafikanterna i motordrivna fordon, vilket är 99,8% av fordonen, är hänsynsfulla med mycket få undantag. Särskilt på öns västra sida.
På den östra sidan finns fler räcken, och trafiken är inte lika hänsynsfull, men det är fortfarande betydligt bättre trafikmaner än i exempelvis Stockholm där den är -ömesidigt från alla inblandade- avancerat egodriven och nästan helt utan respekt och omtanke.
Dock… den sista biten mot huvudstaden Victoria… där är det dubbelfilig motorväg som gäller. Nej, det finns ingen mindre väg att välja på. Då måste du ta dig över till den västra sidan igen och isf cykla över berget.
Den här dubbelfiliga motorvägen… och nästan all omtanke/hänsyn mot oskyddad cyklist är som bortblåst. Jag fattar absolut att de har anknytningsproblematik, för det är i princip bara killar i tonåren jag sett cykla, och då på västsidan. Inte en endaste vuxen kvinna på cykel, mer än jag själv då. En spandexcyklist -man- med hjälm på modell sportcykel med bockstyre har jag jag också sett. Och en eller två vuxna män. Här cyklar man helt enkelt inte.
Vackra vägar på Seychellerna
De första fem dagarna var jag nästan mer hänförd över hur vackra vägarna på Mahé var med sin omgivande grönska, än av stränderna. Vägar som slingrar sig fram, i olika skick. I delar som djungelkorridorer, men en fantastisk grönska. Och vilka träningspass… Det spelar liksom ingen roll om man cyklar eller leder sin cykel uppför backarna, man svettas som jag vet inte vad, och det var väldigt härligt på sitt vis.
Nu kommer jag bildbomba er…
Karta -istället för skyltar med gatu- och ortsnamn på Mahé
De har liksom inget enhetligt sätt att förhålla sig till var man befinner ig på Mahé. Lokala ortsnamn, eller gatunamn på skylt vid stället man befinner sig på, är knappt förekommande. Jag hittade två på alla de vägar jag färdats på. Det ena stället var Au Cup, och det andra var Intendance road. Utöver detta så får man fråga, var befinner jag mig? Alternativt får man med hjälp av karta hålla ordning på de vägar man passerar i ca 90° vinkel, dvs de som korsar öns midjor. Ett tredje sätt är att hålla koll på skyltar till vissa lokala inrättningar. Det är ganska så många det, och även här uppstår ganska så stor förvirring. Ibland kan man se avståndsskyltar, och det är rena rama lyxen om man förstår var man är med hjälp av skyltar. Det kanske också skulle kunna tolkas som en kulturyttring, i brist på andra vill säga.
Det här lilla omaket gör att det kan bli ganska svårt att hitta sina boenden. Eller så är jag med blicken fäst på den många gånger ickebefintliga vägrenen och kanske… inte utrustad med världens bästa lokalsinne huvudskälet till att jag alla tre gångerna missade mina boendes mindre skyltar och därför alltid missade dem och åkte fel. Detta ledde i de enklare fallen endast till att jag cyklade fem km för långt. I andra fall att jag fick skjuta cykeln framför mig tre Hallandsåsar upp och ner. Eller i allra värsta fall att jag nästan kollapsade och det fanns ingen hjälp att få förrän några bilar passerat och någon förbarmade sig. Jo, så blev det faktiskt. Och just den mannen kom inte med någon sexuell invit, utan bara hjälpte mig. Så tacksam!!!
Att använda sig av sitt egna wi-fi var ju uteslutet iom att man endast fick 25 GB för 169 kr/dygnet via Telenor. Det går att köpa lokala surfkort, men jag har bara plats för ett simkort i min mobil, och vill kunna nås via andra kanaler då jag använde mina boendes mestadels flackiga wi-fin. Detta var jag dock mycket väl förberedd på genom att ha läst det i diverse skribenters alster. Bra där!! Av, de andra skribenterna alltså.
Katter & Hundar & Fladdermöss på Mahé
De är ju inte direkt som i Thailand, om man nu kan säga att katter och hundar är på ett visst sätt där. Jag har alltifrån gullat med katter och hundar till ha blivit jagad och tom blivit attackerad och biten med fem rabiessprutor som konsekvens. I Thailand.
Här på Mahé blev jag jagad av två så där oskönt aggressiva hundar vid ett enda tillfälle. Tror, eller kanske mer hoppas att det var Red -cykeln- som de gick igång på. I övriga fall är hundarna rätt skygga. Vissa är skygga men nyfikna, och jag har fått fjäska ordentligt för att de ens skall nosa på mig.
Det är väldigt dubbla budskap gällande förekomsten av rabies på Seychellerna, och för en gång skull så fattar jag att de som säljer vaccinationer givetvis menar att man inte skall klappa hundar eller andra däggdjur då de kan ha rabies. Veterinärmyndigheten på Seychellerna menar på att de inte har rabies på öarna, men att de inte finns med på internationella listor över rabiesfria länder. Oooops! Inte klappa hundar och andra däggdjur alltså.
I många länder är ju fladdermöss bärare av rabies. Hur det ligger till på Seychellerna är svårt att nätsöka sig fram till. Nu är ju inte rabies vilken sjukdom som helst, får man symptom, ja då finns inget sätt att häva sjukdomen. Så blir du biten oavsett var du befinner dig så uppsök sjukhus så att du förebygger symptom med hjälp av post-vaccin. Men att se fladdermössen flyga runt i fullt dagsljus på Mahé var väldigt exotiskt för mig. De är verkligen som mini batman, trots att de är ganska så stora.
Jag läser i andra trådar på nätet om resenärer som blivit bitna av argsinta hundar på några andra Seychelliska öar. Nu vet både jag och ni bättre, och ni som reser till Seychellerna skall alltså inte göra som jag, och klappa katter och hundar, de får ni göra när ni är tillbaka hemma igen.
Maten på Seychellerna…
Lämnar oerhört mycket att önska. Jag vet faktiskt inte riktigt var jag skall börja? Inte heller vet jag var alla andra bloggare och skribenter fått sina smakupplevelser då de hyllar den fantastiskt goda maten på Seychellerna. Här kommer en version av höga förväntningars förbannelse.
Maten på Seychellerna är kort och gott avancerat bristfällig, med ganska så få undantag. Den som påstår något annat har antingen bott på ett lyxhotell och inte tagit ett steg utanför det utom möjligtvis till något annat lyxhotell. Märk väl att jag spekulerar, eftersom jag inte bodde på lyxhotell, utan bara var vanlig turist som trodde att jag skulle äta på restauranger öppna för… oss mer allmänna turister/besökare.
När det kommer till just maten var jag förvisso väl förberedd på att många andra valde att leva lite mer budgetvänligt genom ATT laga maten själv, genom allt jag läst innan jag kom till Seychellerna. Jag reser inte så för egen del, jag lägger min budget på just mat då det är en sån viktig del av ett lands karaktär och kultur. Den enda goda måltiden med inhemsk mat jag åt, hade karibisk karaktär. Men med lite lägre nivå än den jag ätit i just Karibien/Jamaica, eller i NYC som har en större mängd befolkning av karibiskt ursprung. Det är inte samma sak som att den enda måltiden var dålig, för det var den absolut inte. Jag är tacksam över att jag fick ett riktigt gott mål mat under totalt nio dagar.
Högsäsong på Seychellerna?
Jag försökte fråga det lilla fåtal människor jag hade mer än en-menings-samtal/interaktion med om november var off-season. Fick svaret att det var peak season just nu, till att de inte hade någon peak season sen pandemin, till att den var nu och i jul och i mars. Skälet till att jag frågade var att det fanns så få restauranger utmed vägarna och småsamhällena på Mahé. Och av det lilla fåtal som fanns, var hälften öppna. Det fanns ju några små matvagnar för hämtmat, men de flesta av dem erbjöd högst tillfälligt eller inte alls någon lokal, eller nationell kokkonst. Där fanns pommes frites, hamburgare, eventuellt fich and chips, och pizza, Pizza Margarita för att vara exakt. Å så var det med det.
Just take-outmaten var aldrig dyrare än 100 kr, så den får jag ändå klassad som synnerligen prisvärd. Den enda gången jag hamnade på en restaurang som hade en blandning av denna tonårsmat och lokal mat så kostade den grillade fisken 450 SCR, ca 330 kr, och tonårsmaten a la club sandwich + en cola ca 200 kr. Om det hade varit större variation och riktigt god mat så hade detta inte varit något större problem, då man omöjligen är annat än väl förberedd på att prisnivån är hög i landet. Men maten håller alltför ofta en förbluffande låg nivå.
Så under de 7 dagar innan beslut om hemresa som skedde efter 9 dagar, som jag var kvar på Seychellerna, så åt jag ETT gott mål mat lagat av någon annan. Det kom i en take-outlåda och bestod av en mix av god bit grillad fisk, och en smakrik kyckling i curry med ris. Jag delade fisken systerligt med en söt och uppfodrande kissemiss. Sen blev jag tvungen att laga egen mat för att klara dagarnas kalorikrävande topografi, och då blev det nudlar med den grönsak jag fick tag på. Lite snopet matutfall med tanke på hur alla andra skribenter hyllat maten. Jo, man har olika smak, inget snack om det. Men liiiite integritet… hade inte skadat. Eller så hade jag otroooooolig otur under…. nio dagar.
Hur överlever man då näringsmässigt på Seychellerna?
Med tanke på hur mycket maten på Seychellerna hyllats av andra skribenter, men hur låg den var IRL så undrar jag faktiskt hur det ser ut med medellivslängden i landet. En av de bra sakerna med resmålet är ju att det faktiskt är en demokrati, alla som bor här har tillgång till skola, sjukvård, rent vatten och avlopp, men hur ser deras kostcirkel ut?
Det visar sig att medellivslängden är ganska hög trots avsaknaden av vägräcken och den stora tillgången på alkohol, läsk, engelska kaksorter och chips i relation till mer… näringsrik föda. Den ligger inte långt ifrån den vi har i Sverige, vilket kanske säger mer om vår egna diet/brist på diet…
Bunkra!
Så, passerar ni ett frukt- och gröntstånd utmed vägen, kolla om de har något som faller er i smaken och köp med er. För det är inte självklart att ni hittar ett annat med liknande utbud. Det är inte jättesexigt att ha åkt till ett tropiskt paradis, och köpa tre på en frigolitbricka inplastade morötter. Eller någon annan inplastad grönsak för den delen. Men risken är stor att ni inte hittar frukt eller grönsaker igen utmed rutten. Det finns massor, och är ganska så tätt mellan de små minimarkets som finns på åtminstone Mahé. Det finns också ett fåtal utmed-vägen-matstånd, men räkna inte med dem, då de inte har samma öppettider som de små minimarketarna.
På ett minimarket kan du alltid hitta vatten, läsk, öl, nötter, chips, godis, skinka och bönor på burk, tomatpure, majonäs och någon krydda hit och dit i ”matväg”. Sen kan det variera ganska så mycket mellan de olika miniversionerna. Ibland så tar faktiskt colan slut… och det är ju jobbigt -skrattar högt!- om man har det som sin favoritvätskeersättning. Jag har det, och behovet av vätskeersättning är enormt om man cyklar och promenerar upp och ner för öns alla vackra vägar stora delar av dagarna.
Jag passerade en väldigt välsorterad supermarket som heter Chop Shop vid Anse Royale som ligger på Mahés östra sida, och sen fanns det en som heter Enjoy Supermarket vid Quatre Borne som ligger utmed huvudvägen på Mahés södra ”spets”. Jo, en till som är ganska så välsorterad som heter Sekaar Port Glaud finns också vid polisstationen i en t-korsning vid Port Glaud där Sans Souci-vägen börjar på öns västra sida. Där finns frusna varor av diverse slag, bröd, potatis, lite färsk importerad frukt och även lite importerade grönsaker såsom exempelvis paprika. Men vad ”välsorterad” minimarket är när jag läser det i andra bloggar… undrar jag faktiskt.
Nödproviant på Seychellerna
Först och främst så rekommenderar jag oavsett resmål, ta med minst tre proteinbars från Pressbyrån. Jag hade med två av mina hem, men jag är evinnerligt tacksam över att jag hade dem att tillgå under resan eftersom den ägde rum på natten.
Eftersom jag har myror i brallan och därför trivs bäst in motion så svettas jag mest hela tiden på Seychellerna. Att dricka endast vatten utan socker och salt skulle kunna bli direkt förödande.
Därför håller jag koll på hur mycket jag dricker genom att försöka samla alla tomma flaskor hemmavid. Lyckas inte hundra, men jag har räknat ut att jag snittade med 2,6 liter vätska per dag. Under mina nio dagar i landet så var 66 centiliter av dessa i form av den ganska så goda lokala ölen SeyBrew. Med andra ord så väääääldigt lite alkohol. Detta hade givetvis med att jag befann mig timtals på vägar där man behövde 100-procentigt fokus och att det i egentlig mening inte fanns några barer och restauranger att tala om. Två jättegoda lokala öl på nio dagar. 33 cl drack jag hemma på balkongen, och de andra 33 centilitrarna drack jag vid en inte bara filmisk utan supertrevlig strandbar som heter något så originellt som Summer bar på Ance Intendance som ligger nästan ända nere på Mahés sydspets åt det västra hållet. Den enda strandbaren jag träffade på.
Det här lilla klippet är inte riktigt representativt för den generella badbarheten vid den här stranden, för den har en gul triangel på kartan som varnar för underströmmar. Dessa varierar över året, men var försiktig!! För det har drunknat flertalet människor här.
Drama queen & den Seychelliska matkatastrofen
Det har nog inte undgått någon att jag är SÅ besviken på maten på Seychellerna. Inte bara är jag besviken på maten, jag är också besviken på andra reseskribenter. Jag kan under inga omständigheter försköna en så viktig sak som maten på ett resmål som jag upplever att många andra som skrivit om sina paradisresor hit har gjort. Jo, ni hör mig, jag är helt enkelt putt.
Det kan ju faktiskt också vara så att de som hyllar maten här endast äter mamma scans köttbullar hemma och därför tycker pommes är prima käk. Dvs det subjektiva faktorn. Jag älskar också pommes, men inte vilka sladdriga potatismospommes som helst, och Seychellernas pommes är inte på någon 100-topplista direkt.
Här får ni ett visuellt axplock av det jag åt under mina nio dygn på Seychellerna. Tro’t eller ej, men jag gick ner rejält i vikt, vilket hade varit trevligt om det var hemma i den grå nyttiga vardagan jag befann mig. Men inte på ett ställe där maten hyllats av andra reseskribenter, och när matupplevelser är viktiga för mig då jag reser.
Fett, salt och socker…
Allt det man får dåligt samvete av att goffa i sig hemmavid, det blir liksom livsnödvändigheter här pga av bristen på riktig lagad mat om man inte är i närheten av sitt boende och kan laga själv, eller inte är sugen på pommes, hamburgare eller pizza i den 28-30° värmen. Som förövrigt passar mig ypperligt😊
Utöver min packlista över absoluta nödvändigheter som skulle vara med i min lilla daypack så snart jag lämnade boendet skulle alltid vatten/cola och chips/nötter vara med. För blodsockerfall, salt- eller vätskebrist är inga heta tillstånd när man är ute och reser ensam. Sen måste jag tillstå att man blir snabbt VÄLDIGT trött på chips även om det är eminent som snabba kolhydrater.
