Digital Nomad, är det något för mig?
Jag har 15 år som fotograf i bagaget, slutade proffessionellt 2007, och började plugga byggnadsfysik och energieffektivisering för att sedan kunna bygga mitt eget Hållbara hus. Innan bygget av det som kom att kallas Sundahuset, så hann jag också med grunkursen i journalistik på Poppius eftersom jag hade för avsikt att vara opinionsbildare i Sunt & Hållbart byggande i bl a bloggform. Så jag fick en gradvis avtrappning av mitt professionella fotograferande.
När jag utbildat i Hållbart byggande och förvaltande i 12 år så hittade jag via Instagram tillbaka till bild och text, och startade denna reseblogg. Kanske en aningens utdaterat med en… blogg så här dags. Men jag läser själv massor av mat- och resebloggar, så jag utgår helt sonika från mig själv och mina behov. Jag har också vis av erfarenheten upptäckt att resebloggar kan vara lite väl förskönande, så mitt bidrag är sura och livliga tantens perspektiv. Det är förmodligen ganska så olönsamt, men jag har privilegiet att låta frihet och integritet trumfa.
Bloggen handlar inte om hållbart resande i sak, men jag reser gärna mer hållbart som normalläge. Med färre ohållbara inslag, men de förekommer givetvis. Nu har jag skrivit i knappa två år, och inte gjort något större väsen av mig för att jag inser att jag behöver lära mig mer om exponering i övriga sociala medier som de modernare reseskribenterna använder. Dessutom skall ju allt översättas till engelska, så varför inte prova på en månads Digital Nomad.
Då får jag ny luft under vingarna, och slipper från alla andra distraktioner som finns på kontoret.
Attiki
Ja, det är här jag hamnar för att det är i denna stadsdel min väninna Andi med familj har sin lägenhet. Jag vet inte hur många gånger hon frågat mig om jag vill följa med till Aten, och jag helt enkelt inte kunnat följa med då mina egna uppdrag legat i vägen. Men nu är det en utdragen lågkonsjunktur som även prickat mig, så tiden finns. Och Andis familj är vänliga nog att låta mig hyra deras nyrenoverade fina lägenhet med en gigantisk terass i 90° vinkel.
Området är väldigt genuint, och multikulturellt. Något som grekerna i sig inte sätter särskilt högt, snarare tvärtom faktiskt. Hemma i Sverige skulle deras beteende och inställning kort och gott kunna sammanfattas som främlingsfientligt. Grekerna är vänliga, och en hel del pratar även engelska, men de är inte öppna eller kontaktsökande gentemot mig eller andra utbölingar. Jag tror att jag pratar med en handfull greker under min månad.
Andi berättar också hur tråkigt det är att männisjkor har sån negativ inställning till hennes område. Men jag trivs här i Attiki. Det är rent och snyggt, grannarna i Andis hus är vänligt inställda, och det ligger också väldigt centralt. På fredagarna är det markandsgata ett kvarter upp. Tunnelbanan som jag i princip inte tar en endaste gång under min månad innan Andi och Peter kommer ner den sista veckan av min vistelse. Jag älskar ju att cykla, och tycker också att det är bästa sättet att upptäcka staden.
Gentrifieringen i Athen
Inför min resa så blev ju alla grupper på fb ganska så behjälpliga. Jag känner mig som ett invallat får när det kommer till just facebook. Har vant mig vid stödet från grupperna som finns där, samtidigt som jag är rädd för att priset är ganska så högt.
I en av grupperna så lyckades jag hitta inte bara en tennispartner -Petros- utan även en som kunde tänka sig låna ut ett racket till mig, så att jag slapp släpa på cykel, rygga OCH tennisracket. Återkommer till tennisen längre ner i inlägget.
Petros blev en av mina två återkommande sociala kontakter under den här månaden, och den enda grekiska. Det var så klart superkul att både spela tennis, men också att kunna fråga honom om saker. Landet, kulturen, staden och människorna. Sånt som är särskilt kul att bolla med invånarna i ett land man besöker. Petros har bott och arbetar fortfarande gentemot ett Londonbaserat företag, så jag känner mig bekväm att fråga honom om grekerna och deras mentalitet. Extremt lyxigt att ha sin ”egen grek”. Härligt att få skratta lite också 😊.
Hans syn på den nuvarande situationen är att Grekland har tappat fart. Människorna har tappat hoppet om framtiden, vilket jag också får höra av de ytterligare två grekerna jag lyckas komma i riktiga samtal med. Det var inte lätt kan jag lova. Självklart har dessa tre greker sina egna personliga åsikter.
Först och främst har de en rakethöjning av hyrorna i Aten. Den initiala idén med Airbnb, delandets ekonomi, var ju excellent. Men sen har det ju på väldigt många ställen helt spårat ur och ursprungsinvånarna har inte längre råd med de hyror som turister och digitala nomader har drivit upp. Ja… det är ju inte bara turisterna och nomaderna som drivit upp dem, det är ju faktiskt också uthyrarna. Sen den där jobbiga grejen… att man inte sällan är sig själv närmast. S
I Sverige har vi ju bruksvärdessystemet och en årlig förhandling mellan Hyresgästföreningen och Fastighetsägarna (branschorganisationen) som reglerar den årliga hyreshöjningen. I Grekland så förhandlar hyresgästen med fastighetsägaren individuellt och så skriver man ett 3-årskontrakt som sedan omförhandlas efter 3 år. Enligt Petros har hyrorna stigit med ca 60% de senaste 3 åren. Petros bor i fina Pagrati med utsikt över Akropolis från sin altan, men det är osannolikt att han och hans fru med barn har råd att bo kvar där efter den kommande hyresförhandlingen. Tack för det Airbnb…
Och inte konstigt att grekerna blir förbannade på oss utlänningar.
Eftersom jag utbildar fastighetsförvaltare i Hållbarhet och Fastighetsbranschen & Samhället så är jag inte helt övertygad om att gentrifiering alltid är så illa som många vill påstå. I Sverige används ju ordet alltsom oftast som skällsord, och av de som många gånger har en akademisk examen och själva kan välja lite mer var de vill bo. De som ekonomiskt drabbas hårdast av gentrifiering känner nog inte ens till det slagordet.
Fördelarna med gentrifiering verkar alla hoppa över, särskilt i Sverige där folk inte gärna blandar sig med vare sig invandrade eller människor med svagare ekonomiska muskler, vilket inte sällan hör ihop med utbildningsnivåer. Kontentan, varför skall människor med sämre ekonomiska förutsättningar bara bo med ”fattigare” människor? Är de inte deras barn värda att ha andra förebilder än socioekonomiskt utanförskap med tanke på fördelarna med grannskapseffekter. Den här vinkeln retar säkert gallfeber på någon, men det får jag ta. Samhällen kommer alltid att förändras, och det är praktiskt om fler ”kommer med” än om färre gör det.
Är Aten tryggt och säkert?
Alla städer har väl mer eller mindre trevliga områden. Men att ett områden inte är ”trevligt” är ju inte samma sak som att det är ett otäckt eller farligt område. Samma gäller för fina områden, det kan hända något precis varsom. Tack och lov är jag mest rädd för andra saker som tång, orm, fisk och djupt vatten. Människor har jag generellt ett ganska så högt förtroende för. Ska man ha rörligt eller bundet elpris..? Dvs, jag har i princip aldrig råkat illa ut med människor då jag rest. Att bli av med pengar gömda i en necessär på hotellrummet, klassas inte som farligt för mig, det är bara jäkligt tråkigt, och kanske också i viss mån förståeligt även om det suger.
Med allt detta sagt så varken vill eller ska jag raljera över andra människors känsla av otrygghet på platser då de reser. Det jag tycker man skall passa sig för är att påföra sin egen oro eller rädsla på andra som jag tycker alldeles för många gör i de resegrupper jag själv är med i på exempelvis facebook. Till slut framstår folk bara som trångsynta och snudd på spridare av otrygghet för att ha sin tillhörighet i en grupp. Men visst, jag har avstått resmål pga andras övertygande skräckpropaganda. På cykel i L.A i mörkret… valdes bort. För den här gången.
Det viktigaste för mig då jag väljer resmål är att jag skall vara trygg på min cykel, i bemärkelsen hur är trafiksituationen på resmålet? Det går i princip inte att söka på nätet då det blir så svartvita vinklar. Däremot är jag otroligt uppmärksam då jag anlänt till resmålet. Jag bryr mig helt enkelt om andras omtänksamhet, eller brist på densamma.
Under min månad i Aten så cyklar jag genom stan klockan 2 på natten. Jag gick också på promenad mellan 22 och midnatt från mitt mindre populära område ända upp till utkiksplatsen på Mount Lycabettus. Det var en sagolik promenad genom mörka gränder, ensliga parker och ett antal tonåringar med påsklov. Jag kände mig 100% säker. Nej, jag hade ingen väska med mig, bara mobilen i handen och ljudboken i örat. Frågade sedan Petros om säkerheten. Han tyckte som jag, att Aten är säkert, men man kan alltid råka ut för saker så det finns inga garantier.
Jag cyklade också ofta genom Atens olycksfåglar, dvs knarkarna som hänger på trottoarerna i grupp på bakgatorna av Omnia square. Aldrig någonsin kände jag något obehag. Man kanske tror jag lajjar runt med min säkerhet. Icke. Jag är en erfaren soloresenär, och är magkänslan är alltid med. Det var också ett av skälen till att jag avbröt min resa till Seychellerna 2022 efter 9 dagar trots att jag skulle varit där i 27 dagar. Jag kände mig helt enkelt otrygg i mörkret som kvinna då männen där har svårt med respekten för just… solokvinnor.
Som jag nämnde ovan så är grekerna inte särskilt förtjusta i oss främlingar, men de är väldigt snälla. En gång när jag fotade ”tourist go home” på en vägg så kom en äldre man upp till mig och frågade varför jag fotade det? ”Det är nonsens” sa han. Turism är det där tvåeggade svärdet. Jag lär mig inte några grekiska ord, och jag cyklar trots att nästan inga andra gör det. Men jag är nyfiken, öppen och följer till min bästa förståelse lagar och regler där jag befinner mig.
Youth is Not Wasted on the Young
Den här upplevelsen är en av mina absoluta favoriter under den här månaden i Aten. Unga människor som samlas på parkeringen till utkiksplatsen på Mount Lycabettus för att fira sin påskledighet. De visar sina finaste fjädrar och spelar hög musik ❤️. Om du inte känner obehag i mörkret så rekommenderar jag en tur till toppen av Mount Lycabettus då det är mörkt.
Alla städer är ju så fina från en höjd i mörkret. Ja, varför inte flera turer till toppen, för varje stund har sin charm. Då solen går ner så har de en flaggcermoni, och hur illa jag än tycker om organiserad religion så är det också stämningsfullt med hymnerna från toppkapellet.
Dricksvatten & Avlopp i Aten
Jag antar att det är min profesionella sida som visar sig här… fastighetsförvaltning och upprätthålla god boendekvalitet. I Sverige tror ju en avancerad majoritet att rent dricksvatten finns det outsinliga mängder av. På samma sätt anser många också att toaletten är en bottenlös papperskorg så länge det man dumpat där tar sig vidare genom kröken. Nope, på båda.
I Aten så slänger man helt sonika pappret i en liten papperskorg bredvid toaletten. Yes, det tar sin lilla tid att vänja sig vid, men det går med lite… övning. Och det tog också någon sekunds tillvänjning då jag lämnade Aten och helt plötsligt kunde slänga TOApappret i wc-stolen igen. Ren och skär LYX.
Å så lite trevligare grejer 😊, i Aten går det utmärkt att dricka vattnet från blandaren -kranen-, och det smakar prima. Så det där med att släpa hem ohållbart och tungt vatten från butik, det kan du bespara både dig själv och klotet. Utöver detta så har de en så fin lag som anger rent dricksvatten som en mänsklig rättighet, så man får helt enkelt inte lägga på vilka marginaler som helst på buteljerat vatten. Hur vet jag det då när jag avråder från buteljerat vatten?
Jo, efter 12 km cykeltur ner till stranden vid Pireus så insåg jag att jag glömt min egen flaska, och blev helt paff då jag betalade 40 cent för flaskan på 33 cl, men som jag förväntat mig betala minst 2 Euro för.
Under denna månad i Aten köpte jag totalt 2 stycken 33 cl vattenflaskor. Måste erkänna att jag är lite imponerad av mig själv. Och det var först när Andi och hennes man Peter kom ner under mina sista dagar som jag fick denna fantastiska lag förklarad för mig. Men… de behöver informera sina medborgare om kranvattnets förträfflighet så vi kan sänka den här förbaskade plastflaskindustrin som inte bara är onödig, utan också helt ohållbar.
Källsortering i Aten
Utanför de flesta portar så står där ett gemensamt kärl för osorterat restavfall, inklusive den där toasoppåsen… Kartong, metall, glas och plastavfall lägger man gemensamt i de blå kärlen. De blå står inte utanför nästan varje port, utan de får man knalla något kvarter för att hitta, men de är inte svåra att hitta.
Det finns också små containerliknande sorteringsstationer där man verkar ”belönas” för att självmant hushålla med jordens resurser. Dessa är dock än så länge betydligt färre, och jag har heller inte sett någon planetskötare använda dem i praktiken. Men används, det gör de. Enligt min personliga grek Petros så återvinner de allra flesta i de blå kärlen, och så även han och många med honom.
Bondens Marknad i Aten
De kallas också laiki agora, och är HELT oemotståndliga, och finns utspridda på flertalet gator måndag till lördag i olika stadsdelar -skrolla till botten för schema-. Mitt endaste endaste aber är att det är otroligt få ekologiska inslag i dessa marknader. På sin höjd kan du hitta ekologiska ägg från frigående höns. Vissa av marknaderna säljer även fisk & Co.
Det finns även ekologiska varianter, men de är inte lika lättillgängliga. Nästa gång jag gör om en månad i Aten, jo… jag vill verkligen göra detta igen!- så kommer jag att vara lite mer uthållig i att leta upp dessa marknader. Jag har ingen rimlig förklaring varför jag inte gjorde det redan denna gång. Men det blev helt enkelt inte så.
Utöver detta sprudlande och estetiskt tilltalande utbud så har marknadens tempo också en lugnande inverkan. Inte för att jag var stressad eller för att Aten i sig själv är stressande, utan för att det är ett avsevärt långsamt tempo. Man tar liksom rygg på någon person med en rullvagn, och så byter man till någon annan att ta rygg på då den föregående stannar till. Jag tycker det är så himla mysigt.
Marknaderna har en morgonrusning, och sen framåt lunch så glesar trycket ut lite, och vis 14-tiden så börjar du kunna köpa utbudet lite billigare, men till priset att vissa av varorna är slutsålda. Jämfört med priserna i Sverige så upplever jag att man får rätt mycket för sina pengar på marknaden.
Icka ett förglömma… vissa av marknaderna säljer godis. Karameller i all ära, men de är inte min sorts snarr. Chokladgodiset modell större inslaget i folie… YUM!
Ekologisk Laiki Agora
Icke-ekologisk Laiki Agora
Moms & Skattefusk i Grekland
Tyvärr har det varit common practice att inte göra rätt för sig, i form av att betala sin skatt. Jag trodde att betalade jag med kort, vilket den grekiska lagen kräver att handlare skall erbjuda sina kunder, så går ju transaktionen via en bank och skattefusket är eliminerat. Men…nope. För att du skall veta att de är registrerade och betalar sin moms så måste kvittot, som du själv måste be om… ha en pixlad ruta längst ner. Utan pxlad ruta på botten av kvittot = skattefusk.
Plastpåsarna…
SÅ omoderna med tanke på att vi nu vet att denna överdrivna användingen av plast alldeles för ofta hamnar i havet, om havet inte har tur och det blir en toapåse av den. Jag försöker få till en jämn balans av återbruk och toapapperspåse.
Cykla i Aten
Är ett fantastiskt sätt att upptäcka, och insupa Atenvibes. Plus motionen, för Aten har en topografi som heter duga. Stan är ju jättestor, och liksom placerad i en gryra av omgivande berg, med ett fåtal mindre toppar inuti stan.
Nej, det är inte farligt att cykla i Aten, oavsett vad andra säger. De som sa det till mig, de var inga cyklister. För det första så är trafiken inte särskilt hetsig. Ingen rusar sin motor i din rygg, tutar, bryter mot rött eller passerar dig hastigt. Här flyter det på. En sak som jagsom svensk kan tycka är lite udda är att man inte stannar för fotgängare, och det i kontrast med all övrig diskreta vänlighet som råder i staden.
Här är dock väldigt få cyklister och ännu färre cykelbanor eller filer för just cyklister. Jag är ganska så övertygad om att detta kommer att ha tillkommit inom en 15-årsperiod. Varför jag är övertygad om detta? Jag har sett sån stor förändring på andra håll i Europa, att jag har svårt att se att inte Grekerna hakar på. De uppför sig ju inte som några backstugesittare direkt. Bortsett från skattefuskandet då… Ju varmare det blev under min vårmånad (mitten av april -> mitten av maj) så tillkom dock cyklister, men vi var fortfarande väldigt få.
Är du inte van cyklist så kanske Aten inte är din bästa stad att börja i. Då är det bättre du åker till Köpenhamn, eller varför inte Malmö som båda är oerhört cykelfrämjande. Man kanske skulle kunna tro att Amsterdam är ett alternativ, men jag tycker det är ganska så krävande att cykla där trots att det är en cykelstad i sig. För mycket att hålla reda på helt enkelt.
Mitt näst bästa tips är att alltid hålla sig så långt ut till höger som möjligt, så kommer mopeder, motorcyklar och bilar vara både omtänksamma och artiga. Men det viktigaste av allt är att hålla ögonen på vägbanan. En ojämn är vanligare än en jämn om jag säger så. På de större gastorna/avenyerna så är det heller inte ovanligt att asfalten inte går ända fram till trottoaren, och tappar du balansen där så kan det nog bli rätt farligt.
Aten är också tämligen rent, så du slipper krossat glas på vägbanorna men mycket få undantag, vilket är ett superplus enligt mig.
Som alltid, finns det inget bättre sätt att upptäcka eller sransportera sig än med en cykel. Du kan ju alltid ta tunnelbanan, även med din cykel som sällis. Jo, jag provade då jag var här med min väninna Andi i februari.
Solo Travelling & Meeting People in Athens
Being a solotraveller most of the time, I do enjoy my own company. That’s not the same thing as wanting to be by myself all the time. On top of this, I’m initially shy, but very social. I had already made a few solo trips this year and practiced using the groups on Facebook with a very mild result. This means I needed to work harder, or at least be more active and not focus so much on this shy side.
Over 50
First I looked at what FB groups there were available in Athens, and then I started posting in Digital Nomads over 50, Solo in Style, women over 50 travelling Solo and Loving it, I’m not entirely sure weather I’m stylish, or if it’s even a good name for the or any group… Still, it’s a group that could have been for me, minus style lacking on my part.
Younger
Then there groups that seem to cater to a younger crowd. On of them is Foreign Women in Athens and Athens living Social, Digital Nomads Athens that have a few apartment listings and searchings. Athen Events doesn’t seem to focus on young or older.
Sporty
For us physically active there are Hiking Around Athens, Athens Beach Yoga & Online Yoga Warriors that I found to be great!! Highly recommend Taras classes by the beach for mere 10 euros. Sometimes the group move on to brunch after the class. For tennis players there is Athens Tennis Club that seems to be a higher level of tennis as well as a way of looking for a partner 😂. Never the less, that’s where I got in touch with Petros, with whom I played with three times a week during my first two weeks in town, Thank you for that!! Last but not least there is Tennis in Athens that seem to be mostly for Greeks, but not 100%.
In Athens I met…
On my third night I had dinner with the Digital Nomad Iva from Bulgaria. She was in town only for one night as she got off a sail cruise in Athens, and was heading home to Sofia. She was so friendly and a bit dominant, in terms of telling me how people eat dinner in the south of Europe. Meaning don’t think you’re going to leave early. I guess I needed that since I always leave ”the party” first these days. We had such a great dinner that lasted until the very greek and very local restaurant closed at 2 am. Wonderful company as wells as food and drink.
Later I attended Taras yoga by the beach and joined their following brunch in the neighborhood. Pretty much only expats, and it was intresting to hear about their experiences of changing country as well as continent. I later ran into one or two of them at other social gatherings apart from Taras yoga.
Finally the amazing Kimmy wrote to me, from one of my posts in above mentioned groups. It took some time to get that ONE answer. But I guess one was also enough for the social looner. Kimmy is american and super skilled in making social connections. She also seemed to really enjoy Athens as much as I did (still do). Kimmy and I are very different, but one of the things we have in common is that we’re very independent and self employed, we have our engins running most of the time, as well as having a high need of time by ourselves. Great match!
Not only did we rent a car and went out of town to see some of the ancient Greece, that most people come to Athens to see. Most reasonable place to come for history. Kimmy is into the history, I’m not. Still, it’s always nice to hang around mentally active people. She also invited me to join Couchsurfing bar meet ups. Apparently Greek (young) men would call the host to see how many women were coming 😂. I have to say those evenings were so very nice. People were so open (possibly hunting) and inclusive. Since Iva was home in Sofia I was allowed to do my earlier swedish exit. Great eventing the times I joined though.
My three hours of tennis per week, before Petros went away for easter vacation to his family in Thessaloniki was also a great way of asking about Athens, Greece and Greek culture in general. I really liked it.
Last but not least, the gorgeous Greek Thassios asked me out for a glass of wine one evening. I’d say he’s one of the few Greek people that initiated a conversation with me. Our date fell trough though, due to a misunderstanding. Life 🙃.
This above might not seem that many, but for me…. it was perfect. My focus was work, and a bit of play every now and then. All I need are a few hours of human interaction, and my social batteries are recharged 💪.
Tennis i Aten
Som tidigare nämnts så letade jag efter tennisgrupper och klubbar som en del av min förberedelse för den här månaden. Jag hittade två grupper, Tennis in Athens som verkade vara ämnad mest för greker, och Athens Tennis Club som jag upplevde som mer mixad och även en aningens mer relaxad i förhållande till spelarnas olika nivåer. Det var också här jag stötte på Petros som också nämnts tidigare. En marathonlöpare som började spela tennis för fyra månader sen. Efter några veckors spelande 3 ggr i veckan så spöade han mig mest hela tiden. Det var fortfarande superkul, och skönt att ha en vardag med fasta element även om det inte var den egna hemmaplanen. Tack för det, och utlån av tennisracket Petros!!
Jag mötte senare människor i andra sociala sammanhang som nämnde att det var rätt svårt att hitta spelmöjlighet pga fullbokade banor. Men jag tror ndet har med deras högre nivåer att göra. Jag ligger ju på 3 av 10 på den internationella skalan, och spelar dessutom bara för motion och nöjet.
Tennisbanor & Tränare i Aten
Självklart hade jag också kontaktat några tränare i mina förberedelser, vilka jag upplevde var lite för kostsamma för min resebudget. Först 100 Euro för medlemskap för tillträde till banorna, och sen 90 Euro för tränare och bana per h. Så jag övergav den idén.
En man jag träffade på i en social grupp på plats sa att det var jättesvårt att hitta banor i Aten. Jag vet faktiskt inte om det stämmer. Tittar man på kartan så verkar det finnas gott om banor i staden.
Petros och jag spelade på Kaisariani Municicpal Courts vid universitetet i Zografos området. Där finns två gratisbanor om man inte är väldigt kräsen. Om det inte har regnat och där är pölar så funkade de jättebra för oss amatörer. Vi spelade alltid kl 10, och hade aldrig problem att få bana.
Det var en 7 km cykeltur för mig att ta mig dit, och 5 av dessa var uppförs. Inte idealt, men jag var ändå tacksam över möjligheten 😊
Vandra i Aten
Jag och mina planer asså… Jag är bara så förtjust i att ha så många alternativ som möjligt eftersom jag obotligt verkar ha myror i brallan. Det finns en vandringsgrupp på Facebook, Hiking around Athens. Jag gick så klart med, men då jag var här så var det bara en vandring och jag var upptagen med annat. Det verkar dock finnas mängder med grupper för ändamålet.
Mount Hymettous Aesthetic Forest
Verkar vara en prima topp för vandring. Jag blev dessvärre helt slut efter den 12 km uppförsbacken till startplatsen. Optimistiskt tänkte jag att det blir fler tillfällen. Men nej, jag hittade gladeligen på annat istället. Men jag var nöjd med att jag hittade 😊 stället, och ni är som gillar att vandra har säkert kaxigare ben än jag hade.
Nästa vår… 💪
Mount Lycabettus -Microvandring
Jag tycker man kan klassa det som en semivandring att ta sig upp till utkiksplatsen på toppen av Mount Lycabettus (Lycabettos). Är du ingen vandrare så är min rekommendation att du ändå tar dig hit. Bra motion, och fett värt.
På mornarna är det ganska så tomt, medan kvällarna är myllrande folkrika. Av helt begripliga skäl, för det är så himla fint att titta ut över staden och alla ljus. Aten har förvånansvärt få trafikleder genom staden, och det blir väldigt tydligt i mörkret. Solnedgångarna uppe på berget är givetvis också populära, om än aningens pladdriga då det är knökafullt häruppe då. Det är dock väldigt stämningsfullt då de tar ner flaggan och spelar nationalsången. Detta trots att jag har någon sorts nationalistaversion.
Hade jag inte spelat tennis tre dagar i veckan så hade denna bergsbestigning helt klart blivit min morgonrutin.
Yoga i Aten
Det kanske framstår som om jag är den mest vältränade resenären man kan hitta. Det är jag inte. Men jag behöver fysisk aktivitet för min mentala hälsa och stabilitet. Sen är det skönt att ha rutiner om man skall stanna på en plats så här länge.
Var hittade jag yogainstruktören Tara? Jo, ni gissar helt rätt. Athens Beach Yoga. Under vår-sommar-höst så håller hon till på Edem beach i stadsdelen Palaio Faliro som ligger ut mot Pireus. Själv är jag inget avancerat yogafan, men jag mår bra av det, så därför… Och det är dina bäst spenderade 10 Euro. Det är fantastiskt att göra yoga p åstranden, trots att du har en 8-filig motorväg i ryggen. Tara håller även yoga klasser on-line, men jag har inte kommit så långt i personlig mognad att det passar mig.
Jag cyklade de 12 kilometrarna, men man kan också ta tåget från Zyntagma. Det är en betydligt planare cykeltur än till tennisbanorna. Bortsett från detta yogande så blev det inte riktigt något mer beach häng för mig under den här månaden. Nästa gång…
Stränder i Aten
Eller i kanten av Aten kanske stämmer bättre. Beroende på var man är i staden så är det ca en mil till de närmsta städerna. Man kan ta spårvagn från Syntagma, och då stannar den precis vid stränderna. I mitt fall är det en ganska så angenäm cykeltur på 12 km utan särskilt många uppförs- och nedförsbackar även om de givetvis förekommer. Värt att notera att bilisterna är aningens mindre omtänksamma i området Palaio Faliro, där stränderna ligger.
Vill man hitta mer avancerade stränder är det nog enklast att hyra bil. De gånger jag tog mig till stranden så var det Edem beach jag valde för att den är närmast.
Trafikbuller på stranden
Ja, tyvärr är det rätt så skränigt då du har en 8-filig motorväg i ryggen när du är på stränderna i närheten av Aten. Jag fattar att det var praktiskt att lägga den där, men det är också galet omysigt. Yogar man så rensar man bort det mentalt, men annars tycxker jag själv att det är lite väl störande vid något så vackert som havet.
The 9 best beaches in Athens -Time out
Best beaches in Athens – Greeka
Athens Riviera, 10 best beaches and how to get there -Greece-is
Atens centrala områden
Nä, jag tog mig inte till alla, för alla intresserade mig inte. Föreslår någon att vi skall sammanstråla i de sönderturistade delarna så övar jag på att kompromissa, för jag avskyr det ogenuina gyttret. Trots att även jag är 100% turist när jag reser.
Läser man om Aten och dess områden så hittar man inget om Attiki, trots det relativt centrala läget. Får man chansen att prata med en grek så är det heller ingen som gillar eller ens skulle åka dit, trots att det ligger lite mitt i stan. Om skälet till detta vore att det är ett område som saknar lite mysigare eller trendigare caféer eller restauranger så har jag den fullaste förståelse. Men det är det inte, de gillar helt enkelt inte det multikulturella livet här. Jag tycker det är genuint och trivsamt.
Om tio år har det säkert blivit mer gentrifierat med ett tillskott av mysiga kaféer och restauranger, vilket är det enda jag saknar här. Å andra sidan är det nära till flera mysiga områden där dessa finns. Man slipper garanterat turistgyttret, och det är jag väldigt tacksam över.
Här är ett ypperligt exempel, denna klickbara karta This is Athens gör mig automatiskt mer nyfiken på vad som ligger utanför det klickbara. Har givetvis den fullaste förståelse för att man är fascinerad av Akropolis och andra flertusenåriga kvarlämningar. Men i övrigt är de områdena SÅ själlösa.
Gyttret i Aten
Plaka, Akropolis, Thissio, Psiri -Tack, men nej tack.
För mig är det helt obegripligt att grekerna själva inte verkar ha några problem att hänga mitt i turistkolonierna, samtidigt som de i övrigt inte gillar främlingar. Båda mina visiter i Aten det här året har varit off-season och ändå är det fullt med turister i Plaka-, Akropolis- och Psiriområdena. Det är absolut inget fel på turisterna, men vi tillför ju i princip ingenting mer än pengar. Utöver gyttret i turisttäta områden så slås man ju av hur en plats förlorar sin själ så snart man ser Footlocker, Starbucks och Sephora. Det lokala bara ebbar ut.
Attiki, Kypseli, Pagrati, Koukaki, Kolonaki, Exarchia, Keramikos, Monastriaki -Ja, tack 😊
Attiki & Kypseli
Attiki och Kypseli är mer multikulturella områden. Kypseli har hunnit längre i sin gentrifiering än Attiki. Jag skulle lätt kunna tänka mig att köpa en lägenhet här för övervintring. Kypseli är lite mer hipster, samtidigt som det snudd på turistfritt under min vårmånad. Här finns gott om mysiga caféer, genuint grekiska restauranger, små delibutiker med småskaligt producerad mat och en hel del caféjobbande människor. Såna som jag… Sist men absolut inte minst, gott om stadsgrönska.
Området har en jättemysig parkliknande rondell Pl. Agiou Georgiou or Saint George (på engelska) som är kantad av massa mysiga restauranger. Sen finns ett annat mysigt häng, och det är Fokionos Negri som sträcker sig några kvarter med en parkliknande mittremsa. Här finns det ännu fler barliknande restauranger på båda sidor. Rekommenderar verkligen ett besök till båda dessa ställen.
Om du tar en kaffe eller ett glas vin på Cultivos Kypseli så ser du Kypseli Municipal Market på din högra sida. Jag tycker själv att stället är aningens överreklamerat, men jag förstår att det har betydelse för stadsdelen, och det kommer sannolikt att pigga på sig över tid. Det är genom denna byggnad man enklast tar sig vidare till Fokionos Negri som ligger på Kypseli Municipal Markets baksida.
Guide till Kypseli -This is Athens
Attiki står liksom på vänt för sin hipsterfiering. Jag är ganska så säker på att den kommer med tanke på hur dyrt det är för grekerna att bo i de redan populära områdena. Kaféerna här är rätt täta på snubbar och gubbar. Den här mansdominansen i stadsbilden känns rätt förlegad. Jag hoppas att de inom kort kommer att knuffas ur sina plaststolar och ge plats till en yngre och mer jämlik demografi. Inte för att demografin är otrygg, bara förlegad och lite omysig. Jag trivs alltid bäst i väl uppblandade miljöer, oavsett blandning. Som 70-talsbarn är man ju skolad i alla får vara med. Utöver det faktum att blandningar alltid är mer progressiva.
KICK & Cultivos Kypseli
Mina två absolut favvoställen för att kaféjobba. KICK är ett stereotypt jobbkafé, och jag fattar inte riktigt hur deras affärsmodell går ihop då jag upplever att rätt många sitter där med bara ETT kaffeinköp som motprestation. Som egenföretagare tänker jag att ett inköp per timme borde vara ett minimum. Hur man nu skall kommunicera det till sina gäster…
I annat fall rekommenderar jag en lunch eller brunch här på KICK. De delar kök med FLAKE som verkar vara systerföretag och ligger tvärs över gränden. SÅ gott, och prisvärt. Kom i tid, för de godaste rätterna försvinner efter lunchen. Jättebra då de slipper ohållbart matsvinn❤️, men tråkigt om man missar den goda maten.
På torsdagarna så pågår dessutom Bondens marknad (Laiki Agora) och man kan sitta och mysa med kaféjobb samtidigt som det myllrigaste av Grekland pågår utanför fönstret. SÅÅÅÅ mysigt!
KICK ligger på Sporadon 26 och Cultivos Kypseli på Zakynthou 4.
Pagrati (& Mets)
Populära områden bland de framgångsrika Atenarna, men inte lika flådigt som Kolonaki som verkar vara Atens version av Östermalm (Stockholm). Jag gillar verkligen Pagrati med alla sina mysiga kaféer, restauranger och blandning av människor. Multikulti ingår inte… i blandningen dock.
Varnava Square
Ytterligare en sån där mysig parkrondell kantad av barer, kaféer och restauranger. Bubblande och väldigt mycket Aten, prefekt ställe för att smutta på sin freddo eller aperol. Vissa av barerna har en lite väl uppnäst personal, i förhållande till att man själv inte är någon att se upp till 😂. Bara att överse med medan du insuper det vardagliga grekiskt folklivet.
Atens äldsta begravningsplats
Pagrati ligger precis bredvid den fantastiska och gamla Panathenaic stadium, Ethnikos Kipos parken. I samma park ligger också Atens äldsta begravningsplats som separerar stadsdelen Pagrati från Mets.
Jag är själv världigt förtjust i att besöka många gravplatser då jag reser då de inte sällan är så himla exotiska med sina bilder på den som avlidit. Det blir inte bara ha en sten att besöka, utan även en endimensionell version av den saknade. Fint tycker jag.
Det är inte bara porträtten på den avlidna som gör det. Det är ganska vanligt att mer syeuropeiska gravplatser är lite vildare, dvs mindre pedantskötta. Lite befriande. Lägg sen till alla söta katter…
Koukaki
Väldigt mycket bostadsområde över den här delen av staden. Jag besökte den väldigt ofta då det finns gott om kaféer som passar min smak. På vägen hem till Attiki är jag tvungen att snedda över den turistiga stadsdelen Akropolis om jag inte skall göra en gigantisk omväg. Måste dock erkänna att det oftast är värt det eftersom jag då får min dos av det vackra Akropolis på sin majestätiska höjd.
När jag började resa som tonåring så besökte jag rätt många av turistattraktionerna. Så jag känner att mitt Akropolisbesök uppe på höjden från min första tågluff 1989 får räcka livet ut 😊.
Bel Ray Bar
är en av mina favoritställen i Koukaki. Inte osannolikt att detta påverkas av deras snudd på döva barkatt. Alla som passerar försöker få en bit av henne, eller bidrar till hennes välmående. Det var så hjärtevärmande att se. Det gäller förvisso generellt i Aten. Många människor matar och antingen bygger eller köper små kattburar för missarna att bo i.
Jag brukade sitta i ena hörnan av barkaféets uteservering och insupa den grekiska vardagsatmosfären och dricka ett par freddos under tiden jag jobbade. Under tiden fanns katten alltid i min ögonvrå, och uppmärksamheten hon fick. Det var väl inte min mest ergonomiska arbetsplats under den här månaden, men vad gjorde väl det?!
Bel Rey Bar ligger på Falirou 88, och det lite avklippta ena örat betyder att hon är kastrerad.
Morning Bar
Ytterligare ett gulligt kafé där man kan sitta och jobba. Jag gillar inredningen, plus att de har lite mer hälsosamma smörgåsar. Men jag väljer av någon anledning ändå den gräddiga bullen till min freddo. Tror du får mer av Koukakiviben om du sitter på uteplatserna, bättre people watching där i deras stilrena innemiljö.
Morning bar ligger på Odissea Androutsou 36.
Neratzia Café Bistro
Mer av en restaurang / bar, men ändå ett perfekt eftermiddagshäng för att insupa atmosfär. Inget jobbande på den här hörnan. Här dricker jag freddo eller en öl, med eller utan sällskap. Insidan är mer fransk bistro, men jag sitter nästan alltid på utsidan 😊.
Neratzia ligger på Zan Moreas 6. Det verkar höra ihop med någon sorts lägenhetshotellverksamhet.
Kolonaki
Atens snofsigaste stadsdel. Jag cyklade oftast bara igenom den på väg hem från något annat. Planen var att bekanta mig, men det fanns så mycket annat som konkurrerade. Kanske… nästa gång.
Exarchia
Konstnärligt, ungt och väldigt livskraftig stadsdel. Gillar du att hänga på kaféer och grafitti så är det här stället för dig. Jag satte mig här någonstans minst en gång i veckan, men passerade på väg till något annat oftare än så. Då jag är väldigt road av gatukonst så är detta ett väldigt dynamiskt och intressant område. Jag får intrycket att stadsdelen vill vara punkrockaren i stan, men det känns mest som yta.
Ytterligare en orsak att besöka stadsdelen är att biltrafiken är väldigt begränsad, och det gör området så mysigt! Mitt återkommande ställe för freddo var hos Intriga på Dervenion Street. Det är långt ifrån det mysigaste kaféet, och de serverar i princip ingen mat utan har typ två bleka toast att välja mellan. Men placeringen i en sluttande backe gör det perfekt för att insupa lite grekisk vardagsliv under trädkronorna som kantar den bilfria gatan.
Området har en väldigt genuint och lite småruffig atmosfär. På kvällarna vaknar dock livet till rejält, och ställen som inte syns under dagtid är helt plötsligt välfyllda sociala mötesplatser. Det hände tt jag promenerade hit på kvällarna, och det var så avkopplande, även om man inte sällan var helt ensam på de halvbelysta gatorna så kände jag mig alltid väldigt trygg här.
Jag är ganska så säker på att det är mer turister under högsäsong pga den bubbliga sociala atmosfären, men under min vårmånad var här nästan inga alls.
Exarchia guider
Unfolding Greece
This is Athens
Social life
Metaxourgeio & Keramikos
Två av de mest intressant stadsdelarna i Aten om man gillar gatukonst. Det gäller att ha ett öppet sinne, annars kan man bli lite avtrubbad. Utöver gatukonsten så finns det gott om gallerier i det här området. Väldigt lågmälda gallerier dock, och inte sällan har de bara öppet om man bokat. Så ring och kolla om de ÄR öppna först. Jag gjorde ju så klart aldrig det, och möttes rätt ofta av ett… stängt galleri. Jag var dock stormförtjust i gatukonsten.
Mer gatukonst
Faces of Athens
Street art in Athens
Stadsdelarna är också välfyllda med kaféer och restauranger. Hög rekommendation att besöka Avdi Square på eftermiddagarna eller tidig kväll. Hela torget är fyllt av olika ställen och det pågår ett rikt socialt grekiskt liv här. Dessutom ligger Contemporary Athens Municipal Gallery på ett av de omgivande hörnen till Avdi Square.
Ble Papagalos
Är mitt absoluta favoritställe av många favoriter i Aten. Hittade det av en slump då jag letade efter ett frukostställe en regnig morgon då jag var här och hälsade på Andi i februari. Det var kärlek vid första ögonkastet pga den mysiga inredningen, kissemissarna… och den trevliga personalen. På menyn har de lite nyttigare frulle och god latte.
Under den här månaden var jag i princip här varannan dag, men nu satt jag på uteserveringen under de ljuvliga trädkronorna, och omgiven av ännu fler katter som helt ignorerade mig och alla andra. De kom och gick som ”barn” på kaféet.
Ytterligare en fördel med Ble Papagalos är att det är aningens lättare att komma i samspråk med andra gäster. Nej, jag slänger mig inte på folk, men att resa solo betyder ju inte att man vill vara solo precis hela tiden. Det är lätt att fastna en timme eller två, för stället har en stor utedel, och här är oftast ganska så mycket folk. Få turister, men vi förekommer 😊
Ble Papagalos ligger på Leonidiou 31
Katter… i Aten
Ja, jag älskar katter. De bryr sig inte nämnvärt om mig, men ibland lyckas jag med mitt kattålamod få klappa en eller två. Grekerna har också ett väldigt kärleksfullt förhållande till katterna, som alltsom oftast är ganska så självständiga, eller tom lite skygga. Om ett av kattens öron är lite avklippt så innebär det att den är kastrerad. Men det är inte samma sak som att den har en husse eller matte, utan bara att den slipper få kattungar hela tiden.
Jag tvingar mig absolut inte på någon katt. Men ligger en katt och sover på ett kafé så sätter jag mig gärna nära. Inget klappande, bara beundran. Det har dock hänt att någon katt krupit närmre, eller tom upp i mitt knä. Ingen är lyckligare än jag då. Den bästa formen av här & nu.
Kattvolontär i Aten
När du är i Aten så ser du katterna precis överallt, likväl som du också ser spår av omtanke om dem. Ibland springer man på soloaktörer som matar, men jag har också sett mängder av människor bry sig om katten som hänger på Bel Rey Bar i Koukaki. Alltifrån personalen där, de som bor i porten bredvid, till människor som bor i eller passerar kvarteret har denna kattfrökens bästa i åtanke. Det är så hjärtevärmande. Om jag har den goda förmånen att kunna göra om en sån här månadsvistelse så är det inte osannolikt att jag kontaktar en volontärorganisation.
NinelivesGreece
International Voulonteer HQ
Workaway
Animal Allies Society finns i stora delar av Grekland
Kattkonfetti
Sorry…
Konsten i Aten
Först och främst, konsten finns precis överallt i Aten. Gatukonst, och oftast i form av grafitti på byggnader. Eftersom jag utbildar Fastighetsförvaltare så har jag den fullaste förståelse för att man också kan referera till rätt mycket av det som jag ser som… klotter. Jag ger mitt bifall till att det är rätt mycket låtsad rebell över klottret, men det finns också väldigt mycket fint. Skulle dock inte vilja äga en byggnad i Aten, för det finns inga orörda fasader i rätt många av stadsdelarna. Nivåerna på grafittin och gatukosnten sträcker sig från fjantiga tags till riktigt riktigt fina grejer.
Bortsätt från den gatupublika konstscenen så är konstlivet på gallerier och museer alltifrån ok till jättebra. Jag är ju varken konstnär själv, eller ens konstkritiker. Men jag är en ganska så van betraktare. I Aten är många gallerier endast öppna om man bokat tid, andra måste man ändå ringa för at kolla om de verkligen är öppna i enlighet med det du hittar på nätet. För det är ganska så vanligt att de öppettiderna du hittar där inte stämmer.
Konstmuseum i Aten
Gallerier & Museumguider
Art Forum
This is Athens
Matt Barrets Art Guide
Alekos Fassianos
En av mina två favoriter är Alekos Fassianos Museum som ligger på Neofitou Metaxa 15. Det är den numer avlidne konstnärens hem i Aten som övergått till att bli museum. Väl värt ett besök. Gillar man inredning så är det värt ett besök av den anledningen.
National Museum of Contemporary Art -EMST
Är mitt andra favoritmuseeum är det nationella museet för samtida konst, National Museum of Contemporary Art -EMST. Det är så bra att det smärtade då jag möttes av skyltar som meddelar att denna utställning är tillfälligt stängd, eller att en annan snart öppnar och då har jag redan lämnat Aten. Mina varmaste rekommendationer!!
National Museum of Contemporary Art ligger på hörnet av Kallirros Avenue & Amvr. Frantzi Street.
Konstnären Chryssa Romano
När jag var på EMST så visades utställningen ”What if Women Ruled the World”. Hennes mångfald som konstnär var imponerande. Hon föddes i Aten 1931, och levde i Frankrike under många av sina år som aktiv konstnär, och avled i Grekland 2006. Det är lite underligt att det inte finns någon utförlig biografi över henne eller hennes verk på nätet med tanke på hennes begåvning och att så många auktionshus säljer hennes konst.
Verken är för mig mycket inspirerande!! Vilket är en av de skäl jag går på konstmuseum. Jag vill bli inpirerad eller imponerad. Jag gör aldrig något med den inspiration jag har fått, men känslan… så härlig!
If women Ruled The World av Chryssa Romano
Konstnären Danai Anesiadous
En belgisk konstnär av grekisk härkomst, vars verk också ingår i utställningen What if Women Ruled the World? Hennes installationer inspirerar mig inte, men de är koola och får mig att le ❤️. Reaktionerna bland några yngre och möjligen influencerungdomar är i sig härliga att se. Det fantastiska med konst, du äger själv dina intryck. Om, du reagerar vill säga.
Utsikten från EMST
Jag kan inte tänka mig något annat än att detta är en del av konstsamlingen på EMST, trots att den befinner sig utanför fastighetsgränsen. Utöver detta så är det fantastiskt att stå här och titta ut över delar av staden. Som ligger så fint placerad mellan havet och de omgivande bergstopparna.
Den närliggande arkitekturen är väl inte direkt något att göra vågen för, men med kontrasten till Parthenon at Acropolis som bakgrund visar den på det mest tydliga av vis att städer har spännande årsringar.
The National Gallery & Alexander Soutzos museum
Har också en väldigt intressant samtida konstsamling. Ett av verken är dessutom från en av Andis (min vän, och vars familjs lägenhet jag fått hyra) kusiner. Museet i sig är inte inriktat på samtida konst, men jag är inte särskilt intresserad av den äldre konsten. Den är i vanlig ordning en samling nakna kvinnor, jakt, överklass eller fattiga bönder. Oj, glömde visst sjöslagen och fruktkorgarna…
National Gallery – Alexandros Soutsos Museum ligger på 50 Vasileos Konstantinou.
Gagosian
Litet, och kanske lite väl pretentiöst för min smak. Under min månad så visade de ljusinstallationen Light of Presence av en av mina absoluta favoriter James Turrell. Tyvärr så blev jag lite illamående av det massiva ljuset, för det var vackert och intressant. Själva byggnaden som The Gagosian är beläget i är mycket vackert, och står i stark kontrast till sin omgivande miljö med snudd på kritvita och HELT okluddad fasad. Det i sig gav konstigt nog också ett vilsamt intryck.
Gagosian ligger på 22 Anapiron Polemou.
Allouche Benias
Samtida galleri mitt i det lyxiga Kolonakiområdet. Nu började det kännas som en högst personlig otur 😂 att det inte var öppet när jag var där. Den där klassiska mellan utställningarna-oturen… Men de har en liten liten gård med en jättefin fasadmålning som påminner lite om Sol LeWitt’s grafiska konst.
Det hade dragit ihop sig till mina sista dagar i Aten, och jag gjorde ytterligare ett försök. Även då var det ytterligare några timmar kvar till kvällens öppningsvernissage. Men de var SÅ snälla och släppte in mig för ett litet tjuvkik eftersom jag skulle åka hem dagen därpå. Synnerligen generöst måste jag säga. Tyvärr var det en av de där konstverken jag kände att det där är busenkelt att göra hemma, vilket är ett mindre smickrande omdöme i min värld.
Nej, jag gjorde givetvis inte ett försök.
Allouche Benias ligger på Kanari 1.
Tack Aten
Det har varit en helt fantastisk månad. Något helt oväntat inträffade, jag ville inte åka hem. Kan faktiskt inte komma ihåg när det hände senast. Jag kommer tillbaka ❤️